INRIKES Antalet adoptioner i Sverige minskar för varje år. Utvecklingen av assisterad befruktning och mindre solidaritet mot tredje världens barn är några av förklaringarna.

I början av året släpptes den statliga rapporten ”Organisering av den internationella adoptionsverksamheten”.

Rapporten beskriver att Sverige är ett av de tio länder som står för 95 procent av världens adoptioner. Enligt rapporten ser man i samtliga tio länder en nedgång med drygt 80 procent. År 2005 adopterades 40 981 barn till dessa länder, motsvarande för 2018 var 7 751. I Sverige har adoptionerna minskat med 85 procent mellan 2005 och 2019.

Det finns en nedåtgående trend ända sedan av 1980-talet då över tusen barn adopterades varje år. Under 80-talets slut sjönk adoptionerna med 40 procent och mellan 1994-1997 minskade antalet adoptioner till ett par hundratal. År 2019 adopterades 170 barn men det har minskat ännu mer nu under coronapandemin, idag adopteras strax över ett hundratal barn.

Förr var det vanligare att man ville adoptera av solidariska skäl, man ville göra en insats för de sämre belevade medan man idag ser önskan efter en egen familj som viktigaste faktorn. Detta framgår av intervjuer med socialtjänsthandläggare och representanter från adoptionsförmedlingarna.

De av utredningens intervjuade personer uppger att de tror att välståndet i ursprungsländerna höjts och därav kan fler barn bo med sina föräldrar. Man tror även att det blivit mer accepterat att skaffa barn utanför äktenskapet.

Adoptionsförmedlingarna i Sverige uppger att det finns fler barn att adoptera än det finns personer som vill adoptera vilket inte harmoniserar med teorin om högre välstånd i ursprungsländerna.

Assisterad befruktning

Den troligaste orsaken till minskningen verkar vara nya alternativa metoder för ofrivilligt barnlösa att få barn, där till exempel assisterad befruktning genom insemination (med partners eller donators spermier) och IVF (provrörsbefrukning) är metoder som utvecklats framgångsrikt de senaste åren.

I Sverige görs cirka 20 000 IVF behandlingar per år vilket är en vanligare metod att skaffa barn på än att adoptera. Adoptioner resulterar i knappt 200 barn per år medans IVF behandling resulterar i cirka 5 000 barn per år.

Ett annat sätt att få barn på som blivit allt vanligare är genom surrogatmoderskap, (en annan kvinna bär ens barn och föder det), en metod som inte är tillåten i Sverige men där man trots det via en förmedling i Sverige kan få hjälp med surrugatarrangemang i andra länder mot en kostnad från 500 000 kronor till uppemot 1 miljon. Det är visserligen billigare att adoptera då en adoption i snitt ligger på 176 000 kronor men processen tar längre tid än med surrogatmoderskap och föräldrarna får en mer naturlig biologisk koppling till barnet vilket många föredrar. Det föddes cirka 215 stycken svenska surrogatbarn år 2019, enligt Dagens Nyheter, och det är första gången antalet surrogatbarn gick om internationellt adopterade.

Nationella adoptioner skulle kunna vara ett alternativ istället för internationell adoption. Fosterbarnet ”Lilla hjärtats” tragiska bortgång är ett starkt exempel på ett misslyckat skydd av barn i utsatta miljöer. Därav har Socialdepartementet gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra insatser för att höja kunskapen inom familjehemsvården med bland annat nationella adoptioner som lösning. Om nationella adoptioner ökar genom dessa insatser kommer troligtvis efterfrågan på internationella adoptioner att minska ännu mer.