KRÖNIKA • Vera Oredsson noterar att det ser mörkt ut på Frankrikes avbytarbänk och i startelvan.

Jag letade efter nyheter på TV – men i dessa tider handlar alla program om fotbolls-VM. Under en sändning konstaterande jag att två afrikanska lag spelade mot varandra. Ett hade röda strumpor – ett gröna. Två afrikanska lag? Texten påstod Frankrike och Senegal. Frankrike? Jo, det stämmer.

De europeiska idrottsledarna tycks undvika duktiga ljushyade fotbollsspelare för att slippa rasiststämpeln. Inte bara fotbollen specifikt, utan i alla idrottsliga sammanhang tränger sig afrikanerna in i de europeiska idrottsorganisationerna.

Skulle någon europeisk nation, vilket har hänt, hålla sig till sina vedertagna och naturliga etniska gränser inom idrotten – då exploderar ett ramaskri om rasism i media och hos vissa politiska partifunktionärer.

De afrikanska fotbollslagen får hålla sig till de sina utan undran och förebråelse. Detta med rätta, precis som vi själva vill för våra vita nationer utan påhopp och anspelningar med lögnaktiga påståenden.

Nå, om demokratierna får som de vill inom idrotten kommer hela sportrörelsen övertas av afrikaner. Protesterna är ju belagda med HMF-lagar och tjatet om värdegrund och allas lika värde.

Vad kommer att ske i en nära framtid?

Fotbollen är i deras händer. Inom tennis, handboll och så vidare kommer övertagandet också att ske. Visst kan de vara duktiga, men jag tror ändå att rädslan för rasism vilseleder till ett urval som är förgörande för den vita idrottsrörelsen – särskilt med tanke på våra europeiska ungdomar.

Låt oss tänka framåt. Om den nuvarande trenden fortsätter – då återstår för oss enbart isolerade övningar inom kampsporten.

Vår ”sport” i framtiden blir arbete och organisation – det kan vi – med en stark vilja.