Talrika är våra fienders lögner och intensiv deras propaganda. Ohejdat sprider de lögner om än det ena, än det andra. Man vill, inte minst genom att lura oss till tron om vår egen ondska, omintetgöra vår vilja till motstånd. I en kolumn i Aftonbladet som bär rubriken ”I vår syn på djuren är vi alla nazister”, har man nu bidragit till denna psykologiska underminering av den ariska livskraften.

Systemets psykologiska angrepp mot de ariska folken är väl utstuderade för att ha maximal effekt, och klassisk betingning tycks vara ett av våra fienders favoritmedel. Så ofta tillfälle bjuds försöker våra fiender sammankoppla det verkligt onda, som till exempel tortyr och massmord, med det verkligt goda, som de naturliga känslor för ras och nation, samt denna naturlighets yttersta form som nationalsocialism utgör, för att på så vis framkalla en, för vår arvsfiende gynnsam men för den ariska rasen förödande, betingad reflex.

Det är denna gång en person vid namn Nima Daryamadj, kolumnist för Aftonbladet, som agerat belackare och psykolog å systemets vägnar genom att slänga ur sig diverse, grovt felaktiga och rent av lögnaktiga, påståenden om vår nutid såväl som vår historia, samtidigt som han sammankopplar fullt naturligt beteende med påstådda brott mot mänskligheten. Huruvida Daryamadj själv inser sina lögner och det psykologiska spel han deltar i, eller om han endast, likt många andra, enbart vidaresprider sionistiska lögner utan betänkande är irrelevant. Angrepp genom lögn är det inte desto mindre.

Daryamadj inleder sin utläggning med tafatta försök att kränka våra förfäder genom lögner om deras påstådda barbari. Kanske skriver han om sina egna förfäder, snarare än våra ariska, när han beskriver hur det ”förr var fullt normalt att våldta frugan”. Vidare glädjer han sig över hur vi gjort oss av med många av de onda och förlegade ismer vi länge dragits med. Bland annat, om man skall tro Daryamadj och hans likar, den av hin håle själv skapade ”rasismen”.

Skribenten fortgår sedan med att ondgöra sig över hur en ism kvarstannat genom årtusenden, nämligen ”artismen”. Han menar att ”förtrycket” mot andra arter inte bara har fortlevt, utan även hyllas. Vilka det är som hyllar förtryck av andra arter, det vill säga djurplågeri, framgår inte. Kanske skriver han återigen om sitt eget folk? Eller så menar han helt sonika att vi förtrycker djuren genom att äta dem.

”Kolla in filmer på storslakterier och säg att deras industriella dödande inte har en aura av Treblinka över sig”, skriver Daryamadj som uppenbarligen har en mycket sned föreställning om koncentrationslägers syften. I sin text beskriver han även våra munnar som mordplatser och våra magar som massgravar.

Jag försvarar naturligtvis inte djurplågeri. Jag är stolt över att själv kunna kalla mig för djurvän, något som visserligen inte betyder att jag delar denna persons naturvidriga och ultravegetariska synsätt. Det är alltså inte Daryamadjs åsikter om djurens ”rättigheter” jag angriper, utan hans vedervärdiga försök att, med sammankopplingar till påstådda ”utrotningsläger”, angripa personer som äter kött genom att kalla dem för ”nazister” samtidigt som han angriper dem som av den sionistiska världsordningen utmålats som ”ondskans hantlangare”, som (ironiskt nog i detta fall) var de första att stifta lagar till skydd för djuren.

Likt Pavlovs hundar luras de ariska folken genom liknande konstgrepp till instinktiv avsky och förakt för det som sedan vår ras uppkomst varit naturligt, även innefattande kött i vår kost och känslor av tillhörighet och lojalitet till sin ras. Varje dag stöter vi svenskar på dessa sammankopplingar mellan vad som faktiskt är varandras raka motsatser, alltså gott och ont, för att hela vår världsbild skall vändas upp och ner. Taktiken är subtil, men inte omöjlig att syna.

• Publicerad:
  2007-01-21 00:00