Regeringen vill mäta ”nysvenskars” inställning till liberaldemokratiska värderingar
2024-10-11 20:30
VÅLDTÄKTSVÄNSTERN. Syndikalisttidningen Arbetaren har valt att peka ut Oisín Cantwell som den tredje Aftonbladetmedarbetaren som anklagats för sexuella trakasserier. Till Resumé förklarar tidningens chefredaktör beslutet med att de inte ville anklagas för att ”mörka” av alternativmedia.
Fredrik Virtanen och Ehsan Fadakar på Aftonbladet har tidigare pekats ut som sexualbrottslingar av kvinnor i deras närhet. Nordfront var en av de första tidningar att namnge feministen Virtanen, som under flertalet år slagit sig för bröstet för sin politiska korrekthet och sina hetskampanjer mot oliktänkande. Fram tills nu har Nordfront dessutom stått som ensam tidning att skriva ut Fadakars identitet, trots att en av kvinnorna som anklagar honom är en högt uppsatt Schibstedmedarbetare.
Det har länge ryktas om att Oisín Cantwell är ”reportern” som Dagens Nyheter tidigare har skrivit om i samma text där Virtanen blev ”krönikören” och Fadakar ”medarbetaren”. Men grunderna för detta påstående har hittills varit för vaga för att gå vidare med till publicering. Nu har dock syndikalisttidningen Arbetaren publicerat en krönika av Tommy Sundvall, där Cantwell pekas ut tillsammans med sina kollegor – likväl som den kurdiske komikern Soran Ismail, vars identitet Nordfront också var först med att avslöja.
Till Resumé berättar också Arbetarens chefredaktör Toivo Jokkala att det var en önskan om att slippa anklagelser från alternativmedia om att de mörkar de sexualbrottsanklagade publicisternas identitet som blev ”tungan på vågen” när man valde att namnge Cantwell med kollegor. Att Nordfront sedan tidigare avslöjat Fadakar och Soran Ismails identitet hade också betydelse, menar Jokkala.
— Resonemanget som vi förde var att det varit allvarliga anklagelser mot männen. Vi har tagit del av flera berättelser från flera olika kvinnor som har varit utsatta på olika sätt. Vi kom också i ett läge där namnen började dyka upp i icke-traditionella medier på högerkanten. Det är viktigt att de inte ska få stå ensamma och säga: ”Vi säger sanningen” och anklaga oss för att mörka på grund av att det handlar om folk i vår egen bransch, förklarar Jokkala och fortsätter:
— Med det sagt så har de alternativa mediernas publiceringar och viljan att förekomma deras anklagelser varit lite tungan på vågen här. Så funkar det för andra medier också när de förklarar namnpubliceringar. I motiveringen hänvisar man inte sällan till andra publicister som gått ut med namnen.
Sundvall skriver inledningsvis om polischefen Göran Lindberg, som profilerade sig som en feministpolis med öknamnet ”Kapten Klänning”, men som på fritiden köpte sex av och våldtog småflickor brutalt. Han jämför situationen med de mest profilerade feminister som pekats ut under den senaste tiden, där den som tidigare aldrig nämnts är Cantwell och den enda som inte arbetar åt Aftonbladet är komikern Soran Ismail:
I min värld är inte de manliga ”feminister” som kvinnor nu vågat berätta för såväl Arbetaren som andra medier och polisen om – till exempel Fredrik Virtanen, Ehsan Fadakar, Soran Ismail och Oisín Cantwell – mycket bättre än den gamle polischefen. De skor sig på kvinnokampen, använder den för att få yrkesmässiga fördelar och anser, eftersom de är så goda feminister, att de har rätt att bete sig hur fan de vill mot kvinnor. Sådana män ska man snabbt dra ut i ljuset och lagföra.
Två ”intellektuella högdjur”
Det Cantwell anklagas för är förvisso inte lika allvarligt som våldtäktsanklagelserna mot de tre övriga herrarna, men han är likväl en av Aftonbladets mest profilerade personer. I DN:s reportage, där han alltså benämns som ”reportern”, framställs det också som att cheferna på tidningen låter honom hållas med tanke på hans makt i branschen. Precis som kollegan Virtanen.
— De är två intellektuella högdjur som varit otroligt verbalt skickliga att med sarkastiska sätt kunna trycka ned folk. Alla, även chefer, har varit rädda att bli nedtryckta av dem. Man vill hålla sig på god fot annars blir man offentligt nedgjord, säger en före detta Aftonbladetanställd angående Virtanen och Cantwell till DN.
Cantwell ska bland annat oprovocerat ha frågat en kvinnlig redaktör om hon inte är en sån som ”åker till Afrika och knullar negrer”.
Enligt två kvinnor som arbetat på Aftonbladet var han särskilt respektlös mot nya kvinnliga medarbetare.
— Han var vidrig mot mig när jag var ny vikarie och han fortsatte vara det i flera år. Han sa saker som ”när ska vi knulla då” och ”du ser jävligt kåt ut i dag”. Alla visste det, många tycker det var jobbigt, men det var något som alla accepterade. ”Sån är han, han håller på sådär”, säger en kvinna som nyligen slutade jobba på Aftonbladet om Cantwell.
En annan kvinna, som arbetade på tidningen för tio år sedan, berättar att han under hennes första afterwork ska ha föreslagit att hon skulle följa med honom hem och ta kokain och ha analsex. Trots att både hon och flertalet andra ska ha sagt åt honom att sluta så fortsatte han att tjata om saken tills kvinnan började gråta och gick därifrån.
— Vi kommer att gå hem ihop och jag kommer att sätta på dig i analen så jävla hårt, ska Cantwell ha sagt, för att sedan skamset be om ursäkt dagen efter.
— Han säger det för att kränka mig, för att vara jävlig. Han säger det flera gånger, trots att flera andra ber honom lägga av. Han säger det på ett så sjukt förnedrande sätt att jag till slut börjar gråta. Jag börjar aldrig gråta! Men det blev för mycket, jag gick därifrån och var helt förstörd, berättar kvinnan.
Cantwell, som varit flitig på sociala medier likväl som med krönikor där han kommenterar rättsfall, har också varit knäpptyst sedan sedan den 26 oktober – dagen efter att DN publicerade ovan citerade artikel om den så kallade sexismen och tystnadskulturen på Aftonbladet.
En historia av sexualbrott och trakasserier mot kvinnor
Aftonbladet tycks ha en lång historia av anställda som begår sexualbrott och en kultur där kvinnor trakasseras sexuellt. Redan på 1970-talet skrev kvinnliga medarbetare ned en samling vittnesmål i en text som fick namnet ”Dokumentet”, där de beskrev alla sexuella trakasserier och övergrepp de tvingades att utstå i sitt arbete av kollegor.
Även på 70-talet tycks manliga reportrar på Aftonbladet ha dolt sina sexualbrott bakom en dimma av marxistiska idéer.
— Vi hade ju klara vänstersympatier, de flesta av oss som jobbade där. I den vänsterideologin finns något sorts element av att ”vi är progressiva”, berättar journalisten Sven Melander om sin tid på Aftonbladet inför en dokumentär som ska göras om ”Dokumentet”.
— Skrapar du på den ytan så var vi sexistiska, förtryckande och oseende, fortsätter Melander och menar att de ”gick på myten om sig själva”.
2006 uppdagades dock den skamligaste och bäst dolda historien i Aftonbladets sexualbrottshistoria. Då upptäckte polisen att Aftonbladetreportern och antirasisten Andreas Harne hade lagrat 68 000 barnpornografiska bilder på sin dator, bilder som tingsrätten senare konstaterade föreställde barn som utsattes för särskild hänsynslös behandling. Harne kom att dömas till sex månaders fängelse, vilket är minimistraffet för grovt barnpornografibrott. När domen föll var tystnaden i mainstreammedia påtaglig, då inte ens de konkurrerande tidningarna ville kommentera saken.
Harne själv valde dock efter avtjänat straff att profitera på sin brottslighet genom att släppa boken ”Avklädd – En berättelse om brott vi tiger ihjäl”. I boken, som senare kom att recenseras av Pia Bergström på Aftonbladet, skyller han sin brottslighet på en annan pedofil som ska ha våldtagit honom som 14-åring. Harne menar i boken att han absolut inte var pedofil, utan att han fick en ”lättnad” av att se bilder där andra barn våldtogs. Enligt polisens utredning var vissa av dessa så unga som spädbarn och man misstänkte att en del av materialet producerats av Harne själv.
Historien om Harne, som själv också var syndikalist och hade en vana att hetsa mot Motståndsrörelsen, nämns dock inte i Arbetarens krönika om ”våldtäktskulturen” på Aftonbladet.
Källor:
Åsikter visas bara genom handlingar
DN granskar krisen på Aftonbladet – sexism och tystnadskultur
Arbetaren namnger mediemän – ville slippa anklagelser från alternativa medier
Bli lite renare
70-talets Aftonbladet-män: ”Sexistiska, förtryckande och oseende”