Ett fåtal företag äger större delen av mediemarknaden
2024-12-13 21:20
ANTIVITHET. På universitet i USA förs en identitetspolitik som kräver rätten för icke-vita till rasligt separerade utrymmen. Denna separation riskerar dock att även orsaka vit separation – ”rasism” alltså.
På universitet runtom i USA bedrivs en modern variant av identitetspolitik som innebär att ”minoritetsgrupper” måste ha tillgång till ”säkra rum”.
Med detta begrepp avses utrymmen dit endast personer som identifierar sig med en viss minoritetsgrupp har tillträde. Separationen har hittills främst varit rasligt betingad och oftast gällt svarta studenter.
De utrymmen man tillämpat denna separation på är främst studentboenden och matställen, men i ökande utsträckning separeras även klassrum och föreläsningssalar.
Men ett dilemma uppstår: icke-vitas separation riskerar att även leda till vitas separation – det vill säga ett uttryck för ”rasism”. Hur kan man genomföra separation av icke-vita och samtidigt påtvinga vita integration?
Det kan räcka med att inrätta säkra rum för icke-vita och samtidigt förbjuda sådana för vita.
Då inträdet in i och utträdet ut ur de egna säkra rummen är frivilligt för icke-vita kommer dessa sannolikt att välja att vistas tillräckligt mycket i de allmänna rummen för att de vitas upplevelse av separation ska förhindras.
De vita studenterna har ju ingen kontroll över vilka som vistas när i de allmänna rummen.
The Washington Square News, tidningen för studenter på grundutbildningen vid New York University (NYU) rapporterade nyligen att universitetet förbereder sig för ”att kunna erbjuda studentboenden enkom för studenter som identifierar sig som svarta” Lärosätet siktar på att kunna etablera ett sådant segregerat boende hösten 2021.
Institutionaliserandet av segregation vid NYU följer liknande utvecklingar vid andra campus. Vid många universitet kallas rasligt segregerade studentboenden eufemistiskt för ”affinitetsboenden”. Förespråkare av sådana menar att dessa boenden skapar en bekväm och säker miljö för minoritetsstudenter.
”Svarta studenter trötta på att behöva undervisa vita i rasism”
Dessa förespråkare påpekar ofta att närvaron av vita studenter får minoritetsstudenter att känna sig obekväma.
I sin namninsamling för segregerat boende förklarar en organisation kallad Black Violets att ”alltför ofta i klassrummet och i boendet får svarta bära bördan av att behöva undervisa studiekamrater om rasism”.
Segregationsprincipens genomslag vid NYU är bara ett exempel. Det finns en lång rad av liknande fall.
En rapport publicerad av National Assocition of Scholars i april 2019 kom fram till att så kallad ”neo-segregation” är ett växande fenomen vid amerikanska campus. De fann att fler än 80 lärosäten har infört segregerade studentboenden.
Efterfrågan på segregerat campusliv har ökat sedan 2015. Och universiteten är allt oftare mer än villiga att kunna erbjuda ett sådant.
Som ovan nämnt benämner de dock sällan segregationen vid dess rätta namn. När de inte använder termen ”affinitetsboende” anammar de uttrycket ”tematiskt boende” eller talar om ”säkra rum”.
California State University i Los Angeles pratar om boendesegregationen vid sitt studentboende i termer av ”en ny svart bo-studera-gemenskap”.
På sin sida ”Boendeservice” beskriver de segregationen som ”ett initiativ ägnat att förbättra boendeupplevelsen för studenter som är del av, eller intresserade av frågor angelägna för, gruppen svarta som bor vid campus – genom att erbjuda dessa möjligheten att anknyta till personal och studiekamrater.
Segregation tillämpas inte bara på boenden. Universitetsledningar tenderar att bejaka förfrågningar om segregation även vid matställen inom campus.
”Svarta studerande har rätt att äta ifred – inte vita”
Juden Morton Schapiro, president för Northwestern University, menar att det är förståeligt att svarta studenter som äter på en lunchrestaurang inte önskar vita studenters sällskap. ”Vi förtjänar säkra rum” skriver han och fortsätter: ”Svarta studenter har all rätt att avnjuta sin lunch i fred.”
Schapiros motiv för segregerade ”säkra rum” är baserad på antagandet att var och en borde ha tillgång till ett säkert utrymme där de skyddas från att känna sig besvärade av individer tillhörande en utgrupp. Han anser dock inte att vita studenter borde ha denna rättighet.
Inom identitetspolitiken har under det senaste decenniet förespråkandet av ”säkra rum” gått hand i hand med allmänna krav på att minoriteters kultur och levnadssätt måste ha sin egen exklusiva domän där personerna kan odla sin egen identitet utan att besväras av närvaron av människor som inte är som dem själva.
PEN America: ”Inrätta säkra rum – men inte åt vita!”
Raslig segregation utövad genom ”säkra rum” har stötts helhjärtat av organisationen PEN America. För fyra år sedan omdefinierade man ”utövande av självsegregering” som ”tillgång till frivilliga säkra rum” och uppmanade universiteten att inrätta sådana.
Enligt PEN ”bör elever som önskar umgås med en viss grupp kunna träda in i dessa utrymmen”. Vita studerande föreslås dock undantas från denna princip.