Hoppa till huvudinnehållAktivist kommenterar städaktionen och avslöjar vänsterlögn
2024-04-18 19:20
EU:s embryo blir alternativ Morgenthauplan
18 april 1951 • Denna dag undertecknas fördraget om den europeiska kol- och stålgemenskapen.
Andra slaget vid Nördlingen
Dagens datum 3 augusti: Den 3 augusti 1645 utkämpas det andra slaget vid Nördlingen av Sveriges allierade Frankrike mot den katolska ligan.
Efter det svenska inträdet i det 30-åriga kriget hade en allians med Frankrike ingåtts. Alliansen bestod till en början av franska subsidier för den svenska krigsinsatsen, 400 000 riksdaler per år i fem år. De svenska villkoren för alliansen var att man under samma tid skulle hålla en armé om minst 36 000 man i Tyskland.
De första åren av krig gick bra för Gustav II Adolf och den svenska armén, man vann en lysande seger vid Breitenfeld. I slaget vid Lützen stupade kungen och ledningen av armén övergick till fältmarskalken Gustaf Horn. Under Horns ledning led den svenska armén en stor förlust vid Nördlingen år 1634, Horn blev själv tillfångatagen vid slaget.
Efter förlusten vid Nördlingen utsågs Johan Banér till ny befälhavare för den svenska armén. Under Johan Banérs ledning vann den svenska armén en rad segrar, blad annat vid Wittstock, Chemnitz och Pressnitz.
När ett antal av de protestantiska furstarna i Tyskland hade skrivit under ett fredsavtal med kejsaren i Wien, insåg Frankrike att Sverige inte ensamt kunde föra kriget mot den katolska ligan. I maj 1635 förklarade man krig mot Spanien (som var en del av den katolska ligan), och i augusti 1636 mot Österrike.
De första krigsåren gick inte speciellt bra för Frankrike. Spanska arméer trängde långt in på franskt territorium och hotade till och med Paris år 1636. Efter år 1640 började kriget tippa över till fransk fördel och man kunde gå till offensiven.
I det andra slaget vid Breitenfeld vann den svenska fältmarskalken Lennart Torstensson en lysande seger mot den katolska ligans arméer.
Den 3 augusti 1645 sammanstrålade två franska arméer i närheten av byn Nördlingen i Bayern. Arméerna leddes av den franske marskalken Turenne samt generalen Louis de Bourbon, Prince of Condé. Den sammanslagna armén om 12 000 soldater sattes under general Condés befäl.
De franska generalerna Turenne och Condé
På den andra sidan stod katolska ligans armé, som till antal var ungefär lika stor som den franska. Den kejserliga armén stod under befäl av Franz von Mercy.
Den franska krigsplanen var inte speciellt avancerad, Condés taktik var ett frontal-anfall mot de kejserliga linjerna. Anfallet lyckades inte speciellt bra, det kejserliga kavalleriet gjorde ett snabbt motanfall och tvingade den franska högerflygeln till reträtt. Det gick bättre för den franska vänsterflygen under Turenne som bröt igenom det kejserliga försvaret.
De kejserliga fick dra folk från sin andra flygel för att möte Turenne, i de hårda striderna stupade den kejserliga befälhavaren Franz von Mercy. När kvällen kom stod de båda arméerna kvar på slagfältet, i mörkret trodde dock de kejserliga styrkorna som var positionerade i byn att man var omringade och kapitulerade. Senare samma natt lämnade resten av den kejserliga armén slagfältet.
Slaget hade varit väldigt blodigt för båda sidor, ungefär 5000 stupade, sårade och tillfångatagna på vardera sida. Fransmännen behöll dock slagfältet och kunde räknas som segrare. De franska förlusterna var dock så stora att man inom kort var tvungna att utrymma Bayern. Den katolska ligan fick tack vare detta ett kort andrum, det kom att dröja ett år till innan Bayern var under fransk kontroll.