Hoppa till huvudinnehåll

Kopierat

03 Symbol/Flat/White/Swish_Symbol_White_SVG Created with Sketch.

Antivit hetsjakt på statyer fortsätter – Christopher Columbus har fallit

Av Erik Forsell, 2020-06-18
erik.forsell@nordfront.se

KULTURMARXISM. I 134 år fick statyn av den europeiske upptäcktsresanden Christopher Columbus stå kvar i St. Louisparken i Minnesota. Men många statyer står på led vid ättestupan.

Christopher Columbus fick stå i 134 år i St. Louis, Minnesota. (Public Domain.)

Under flera år har statyer och monument föreställande vita människor och vita människors verk, undan för undan tagits bort. Under Black Lives Matter (BLM) kravallerna har denna ikonoklasm – bildstörtande – eskalerat.

Massmedier uppmärksammade flitigt att en staty av köpmannen Edward Colston – som bland annat handlade med slavar på 16- och 1700-talet – i engelska Bristol sänktes i floden Avon 7 juni.

I St. Louis, Minnesota – centrum för den senaste tidens BLM-upplopp sedan en afrikan dog vid ett polisingripande i staden Minneapolis – har myndigheterna nu fällt sin staty över Christopher Columbus.

Enligt historieböckerna var Columbus den europé som upptäckte kontinenten Amerika och lyckades påbörja förvandlingen av den till en ekonomiskt blomstrande region för europeiska och judiska intressen.

Columbusstatyn i St. Louis har stått i 134 år, men efter de senaste veckornas raskravaller utförda av främst afrikaner och latinos runt om i landet, fälldes statyn i tisdags.

De politiska ledamöter som fattar beslut om utformningen av Tower Grove Park – där statyn stod – röstade nyligen för att ta bort den, på grund av de allmänna känslor av obehag och åsikter om ”vit rasism” som statyn och den historiske mannen för tillfället förknippas med.

Ännu har man inte meddelat vad som ska hända med den gamla statyn som utgjort ett viktigt monument för invånarna i Minnesota.

Statyn i St. Paul är bara den senaste i raden av statyer som attackerats under den senaste tidens BLM-kravaller och protester mot den amerikanska federationen.

En annan Columbusstaty fälldes i förra veckan i Richmond, Virginia. I Miami greps sju personer efter att ha vandaliserat Columbusstatyn i Miami. Vidare dekapiterades Columbusstatyn i Boston.

Starka antivita lobbyorganisationer och nätverk av politiska aktivister har långa listor på monument som man anser måste tas bort. I USA gäller det bland annat tidigare viktiga monument som Jefferson Memorial i Washington, D.C. och Mount Rushmoremonumentet i South Dakota.

Jeffersonmonumentet, Foto: Joe Ravi (CC BY-SA 3.0) och Mount Rushmore, Foto: Thomas Wolf (CC BY-SA 3.0).

Topple the Racists-karta med några av de monument i som Stoppa Trump-koalitionen låtit publicera.

I Storbritannien har antivita rasister sammanställt en förteckning över 100 ”rasistiska” statyer av historiska personer som de kräver ska rivas.

Hemsidan med listan heter Topple the Racists och har publicerats av samma organisationer som bildade Stoppa Trump-koalitionen (Stop Trump coalition), till stöd för BLM.

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver tidningens medarbetare i USA, Jenny Nordberg, den 13 juni om de nu pågående bildstormningarna, främst från sin amerikanska utsiktspunkt. Slutklämmen är:

Att statyer, som är död materia, försvinner och byts ut är bara en liten men symboliskt viktig del i en oundviklig förändring mot en ny tid.

Denna slutkläm räcker för att täcka in hela hennes artikel: Hon stödjer helt och hållet att den ”döda materien” försvinner, trots att hon själv ser att det är symboliska värden som går i graven. Hon applåderar det, för den nya svarta tiden är uppenbarligen en viktig och oundviklig förändring.

Detta påminner inte lite om FN:s numera ökända deklaration att ”Migration är inte bara oundvikligt utan nödvändigt och önskvärt”. Därmed sällar sig den blonda Nordberg till de antivita krafter som kräver de vitas kulturella, men på sikt även fysiska död.

Ivar Arpi varnar i samma tidning – dagen efter Jennys kulturmarxistiska artikel – för att historierevisionister nu förstör historien och därmed förfalskar den.

…det vi ser i kölvattnet av protesterna efter dödandet av George Floyd är en kulturrevolution. Statyer och monument rivs och vandaliseras runtom i USA och Europa. Även i Sverige höjs röster för att ta ned statyer – bland annat finns en namninsamling för att få bort Carl von Linné. En hel civilisation ställs till svars, och ve den som hamnar på fel sida av konflikten.

Arpi anser att de som river och försvarar rivningen av historiska monument blandar ihop två olika diskussioner. Den ena, och rättmätiga diskussionen handlar om vad och hur vi minns historien, och att det alltid finns skäl att rannsaka den egna historien. Något annat skulle vara förljuget, skriver Arpi.

Statyer reses alltid i en specifik kontext, vilket efterlevande har att hantera, snarare än blint acceptera. Att ha en ständigt pågående dialog om vilka monument och statyer som står centralt i en stad är konstruktivt. Men också vilken inramning man ger dem.

Felet uppstår när man som vänsterblivna BLM-anhängare blandar ihop denna självreflekterande hållning till historien med sina bildstormningsaktioner.

Det är dock den andra diskussionen som är den viktiga, skriver Arpi, och den nu pågående kulturrevolutionen mot monument har inte mycket med den att göra.

Den segerrusiga mobb som nu sveper fram genom västvärlden är inte intresserad av att väga argument mot varandra, lika lite som kommunisterna under den ryska revolutionen var det. Det handlar om att ställa vår hela civilisation mot skranket och hugga huvudet på alla som har något som helst koppling till slaveri, kolonialism eller rasism. Vi sopar rent vår kultur från allt som inte passar in i de värderingar vi har just nu.

Som flera andra kritiker pekar han ut pakistaniern Sadiq Kahn som är borgmästare i London.

Sadiq Khan, Londons borgmästare, har tagit täten. Han påstår att mycket av Londons och Englands rikedom byggts av slavhandel, vilket är fel rent faktamässigt, men vad spelar det för roll när det känns moraliskt sant? En kommitté har tillsatts, där mångfalds konsulter i samråd med Khans lakejer, ska göra en översyn av Londons statyer, minnesmärken och gatunamn.

Igår skrev Anders Rydell – också i samma tidning – att det skulle bli absurt om man drev bevaringsargumentet av monument till sin spets, för då skulle Ös­teu­ro­pa ”dig­na av Le­nin och Stalin­mo­nu­ment och Tyskland av Hit­ler­bys­ter”.

Rydell, som verkar ha satts för att moderera tonen mellan Nordberg och Arpi, anser att ”rivningen av statyer inte nödvändigtvis är ett förnekande, utan ett sätt att skapa historia”. Han skriver också att sargade och vandaliserade statyer också berättar om vår tid och blir en del av historien.

Den som är uppmärksam kan lätt utläsa betydligt mer ur bolagsmediernas skriverier än huruvida skribenterna är reaktionära, konservativa eller progressiva. Det handlar inte bara om hur snabbt man vill att samhället ska förändras utan även om vilken sida man står på i den pågående kulturrevolutionen som syftar till att utrota vit kultur och vita människor.

För att ta ett exempel är Rydells skenbart moderata hållning ett exempel på det som Arpi kritiserar: Sammanblandning av monuments funktion och politikens reform.

Om Rydell anser att det är att skapa historia att riva statyer och monument från vår historia, vad ska då bära den historia som vandalerna och progressiva myndigheter river? Tomrummet efter en monumentrivning kan inte fylla sig självt med innehåll.

Om statyer av i andra meningar än emblematiskt värdelösa afrikanska personer ska resas i de gamla statyernas ställe; vilken historia får då formas till våra efterkommande – om även nästa generation bildstormare ska riva de meningslösa och på innehåll tomma nya statyerna, bara för att de blir irriterade på dess tomma åtbörder, eller för att de representerar svart rasism?

Var finns då historien representerad i våra förment gemensamma habitat?


  • Publicerad:
    2020-06-18 19:00