INSÄNDARE. Fredrik Johansson argumenterar i denna insändare för att makthavarnas migrationspolitik syftar till folkutbyte och inte till humanitär välvilja.

En nyanländ somalisk kvinna med 3 barn kvitterar ut drygt 22 000 kr i månaden, skattefritt, från Försäkringskassan.

En nyanländ somalisk kvinna med 3 barn kvitterar ut drygt 22 000 kr i månaden, skattefritt, från Försäkringskassan.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Nordfronts läsare är nog rörande överens om att Sveriges asylpolitik är fullständigt vansinnig. Denna insändare är mer till för att ge argument för den som vill diskutera det absurda i svensk asylpolitik.

Invandringen till Sverige kostar enligt Jan Tullberg, tidigare forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och docent i ekonomi, cirka 250 miljarder om året. Det betyder att om man räknar med cirka 4 miljoner skattebetalare i Sverige så får varje skattebetalare i dag betala cirka 60 000 kronor om året för dagens invandring. Man undrar om en majoritet av skattebetalarna tycker att de får valuta för sina pengar?

Makthavarna säger ofta att vi måste ta vårt ansvar och hjälpa de som flyr undan krig och förföljelse. Då kan man ställa sig frågan varför makthavarna inte väljer att hjälpa 100 gånger så många i flyktingarnas hemtrakter snarare än att locka dem till Sverige? Varför har man ekonomiska incitament för att få in så många asylsökare i Sverige som möjligt?

Om man tar exemplet med en ”ensamstående” somalisk kvinna med tre barn: Hon får drygt 22 000 kronor i månaden skattefritt av den svenska staten bara hon tar sig till Sverige, något som ger en årsinkomst på 264 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att en nyutexaminerad jurist erbjuds cirka 180 000 om året efter skatt.

Tar man sedan hänsyn till den muslimska traditionen att en familj kan bestå av en man och tre kvinnor, så hade teoretiskt sett den samlade inkomsten för denna familj (som alla givetvis är ensamstående i det svenska registret) kunnat uppgå till cirka 970 000 kronor om året efter skatt.

Medelinkomsten för arbetare i Somalia är 600 dollar om året. Samma kvinna i Somalia skulle med andra ord ha en inkomst om cirka 16 800 kronor om året om man gör den mycket konservativa bedömningen att alla kvinnorna i familjen yrkesarbetar. Den somaliska kvinnan står med andra ord inför valet att nöja sig med de 16 800 kronorna om året om hon stannar i Somalia, eller ”fly” och bege sig till Sverige och öka sin inkomst till belopp sprungna ur hennes vildaste fantasi (att multiplicera sin nuvarande lön med 62).

Skulle till exempel Saudiarabien gå ut med att alla svenskar som visar sig i landet får automatiskt uppehållstillstånd och en inkomst på 11 miljoner kronor om året (180 000 x 62) utan krav på motprestation, så finns det nog en viss risk att även Sverige skulle uppleva samma braindrain till Saudiarabien som Somalia i dag upplever till Sverige.

Att de ekonomiska incitamenten finns för en betydande industri av folkförflyttning är med ovan bevisat. Någon annan slutsats är svår att dra, än att makthavarna i Sverige lägger större vikt på att blanda ut det (förut) homogena svenska folket än att på allvar försöka skapa en bättre värld.

/Fredrik Johansson


  • Publicerad:
    2014-10-09 10:26