KVINNOHÄLSA. Vita kvinnor hjärntvättas till att föda få eller inga barn och att amning är onödigt, till förmån för ”karriär”, ”jämställdhet” och ”miljön”. En effekt utöver den uppenbara skadan detta orsakar vårt folk, är ökad risk för cancer.

I vilken ålder är kvinnor bäst lämpade för att föda barn?
Den biologiskt optimala åldern för barnafödande infaller när kvinnan fått ägglossning och hon vuxit färdigt, nått maximal styrka och uthållighet. Detta sker vanligtvis när hon är mellan 16-18 år och fram till 25-års ålder är förhållandena som bäst för graviditet. Därefter blir det i långsam takt svårare att bli gravid och risker för komplikationer såsom missfall och utomkvedshavandeskap ökar. När kvinnan blir äldre blir det också vanligare med kejsarsnitt och att förlossningen tar längre tid. Alla kvinnans ägg finns med redan från början av hennes liv och därför kan det med tiden uppstå kromosomfel i dem. Medicinskt sett är det alltså inte gynnsamt för kvinnor att skjuta upp moderskap till senare i livet.

Professor och barnmorska Ulla Waldenström larmade i en debattartikel 2008 om riskerna gällande den dramatiskt stigande åldern hos förstagångsföräldrar (även mannens fruktsamhet avtar med åldern). Ett av flera argument hon framförde var att år 2001–2005 hade över 80 procent av svenska tonårsmödrar en normal förlossning, medan siffran för kvinnor som födde sitt första barn i åldern 40–44 år låg på 43 procent. Majoriteten av de äldre förstföderskorna förlöstes med kejsarsnitt eller sugklocka.

Bo Jacobsson, medicine doktor vid Sahlgrenska akademin, säger i en äldre artikel i Svenska Dagbladet att det inte finns någon anledning att avråda någon att bli förälder bara för att man fyllt fyrtio år, dock anser han att samhället måste ta sitt ansvar och stödja människor som väljer att skaffa barn tidigare i livet.

Unga kvinnor är ytliga och unga mödrar olyckliga?
Från flera håll framhävs idag fördelar med ökad mognad, avslutad högre utbildning och att den äldre kvinnan lever i ett stabilt förhållande. Tidningen i Form skriver att risken för en tjugoåring att föda ett barn med Downs syndrom är en på femtonhundra och vid fyrtio års ålder har denna risk ökat till en på hundra, men: ”Frågan du behöver ställa dig är dock om du är redo för blöjbyten och kladdig babymat när dina kompisar är ute och shoppar och dejtar. Och hur är det med möjlig karriär om du ska hinna hem för att hämta på dagis?” Också att kvinnor över trettio år ammar längre, vilket stärker barnets immunförsvar och markant minskar risken att drabbas av sjukdomar.

Nackdelar med ungt föräldraskap i modern tid handlar följaktligen inte om annat än konstlade negativa attityder och ytlighet. Sådant som enkelt åtgärdas med information, uppmuntran och stöd i olika former till de blivande föräldrarna.

Tidigt moderskap, fler barn och längre tids amning ger visst skydd mot cancer
För över femton år sedan kunde Aftonbladet publicera en artikel med rubriken ”Föd tidigt och amma länge, då minskar cancerrisken”, vilket påvisats genom flertalet studier men ännu har ingen kunnat fastställa exakt varför.

— Man ska föda många barn, föda barn tidigt och amma länge. Då minskar risken, säger Elisabet Lidbrink, onkolog och överläkare på Radiumhemmet i Solna.

Svenska kvinnor föder barn när de är gamla och det är en bidragande orsak till att bröstcancer ökar konstaterar hon vidare. Då (2003) var rikets förstföderskor i snitt 28,83 år gamla och 2018 var de 29,4 år, att jämföra med 1973 då åldern låg på 24,26 år. (Hur massinvandringen påverkar statistiken framgår inte men bör tas med i beräkningen eftersom utomeuropeiska kvinnor generellt föder barn mycket tidigare än svenska.)

I Sydsvenskan 2013 talades det om att ”ny livsstil” ökar risk för cancer, då hade bröstcancerfallen ökat med 20 procent på bara fem år.

– Åldern när vi får vårt första barn har stor betydelse. Brösten anses färdigutvecklade först efter graviditeten. Fram till dess är bröstvävnaden mer känslig för yttre faktorer som skulle kunna initiera en cancer, säger Signe Borgquist, specialistläkare och docent i onkologi vid Lunds universitet.

Åke Borg, professor i onkologi i Lund, instämmer:

-  Förr fick kvinnor ofta barn i övre tonåren eller strax efter att de fyllt 20 år. Men på 1970- och 1980-talet kom en frihetsvåg och många väntade med barn och familj. Det vi ser nu kan vara följden av den här förändringen, eftersom cancerutveckling tar lång tid. Tidigt barnafödande, många barn och långvarig amning är faktorer som anses minska risken för bröstcancer.

I en dansk studie publicerad i PubMed Central i fjol fann forskarna bevis för att graviditetens effekt mot bröstcancer börjar i vecka 34, graviditeter som varat 33 veckor eller kortare visade ingen effekt. Studien omfattade 2,3 miljoner danska kvinnor och fyndet replikerades också genom data från 1,6 miljoner kvinnor i Norge.

Att föda flera barn kan även ge ökad skyddseffekt mot andra former av cancer och ohälsa exempelvis äggstockscancer, livmoderkroppscancer (endometrie) och Alzheimers.

I Rikshandboken i barnhälsovård (för professionen) fastställs att främjande av amning är en global folkhälsofråga och en indikator för att minska ojämlikhet i hälsa. Amningen ger hälsofördelar för både mor och barn, på både kort och lång sikt. Att bröstmjölken innehåller idealiskt sammansatt näring för barnet, stimulerar immunförsvaret och minskar risken för infektioner, är allmänt känt. Vad som däremot inte lyfts fram offentligt är det faktum att kvinnor som ammat löper minskad risk att insjukna i bröstcancer, äggstockscancer och typ 2-diabetes.

Om konsekvenserna av att amningsfrekvensen under de senaste decennierna minskat i flera länder inklusive i Sverige, är handboken tydlig:

Låga amningstal och korta amningstider har betydande ogynnsamma konsekvenser för kvinnors och barns hälsa liksom för samhälle och miljö.

Mycket handlar om hormonell påverkan, av att inte föda barn, tidig pubertet och sent klimakterium, föda få barn och senare i livet, att inte amma eller amma kortvarigt.

Nämnda faktorer är än idag etablerad vetenskap som framhålls såväl av amerikanska National Cancer Institute (NIH) som svenska 1177 Vårdguiden. På 1177:s hemsida läser vi att graviditet minskar risken för bröstcancer, att risken minskar för varje graviditet och som mest vid en tidig första graviditet (före 25 års ålder). Amning minskar också risken för bröstcancer, men inte lika mycket som att vara gravid. National Cancer Institute ger en mer utförlig punktvis beskrivning där det till exempel framgår att kvinnor som genomgått en fullgången graviditet före 20 års ålder löper hälften så stor risk att utveckla bröstcancer jämfört med kvinnor som är över 30 vid första fullgångna graviditeten. Att föda fem eller fler barn halverar risken jämfört med att inte föda barn alls.

Det finns många faktorer i vår moderna miljö, gener, kost och livsstil som både ökar och minskar risken för att utveckla såväl cancer som andra sjukdomar. Barnafödande och amning är naturligt skyddande faktorer. Kvinnor som däremot väntat med moderskap tills de är över 40 och genomgått IVF-behandling (assisterad befruktning utanför kroppen), löper 65 procent högre risk att utveckla bröstcancer än kvinnor i samma ålder som inte befruktats på konstgjord väg. Att inte föda barn eller att föda sent i livet ökar risken för bröstcancer samt andra former av cancer, t.ex. livmodercancer.

Att ovan vedertagen kunskap inte ingår i allmän utbildning är anmärkningsvärt, samtidigt som sexuellt riskfyllt beteende hos unga stimuleras genom sexualundervisning och subventionerade (dessutom hälsovådliga) preventivmedel och aborter hyllas som en symbol för frihet.

Att göra abort är inte ofarligt
En ung kvinna som söker på nätet efter risker blir lugnad med påståenden om att fri abort är en hälsofråga, att det främjar både hennes psykiska och fysiska hälsa att kunna välja när hon vill vara gravid eller inte. Hon kan läsa att abort inte är farligt att genomgå, inte ens om man gör flera, men samtidigt att blödningar och infektioner är vanliga följder och även om risken är liten så existerar den; att hon kan få svårare eller inte alls kunna bli gravid igen (detta enligt sjukvården och RFSU, Ungdomsmottagning på nätet (UMO) däremot påstår att risken inte existerar). Utöver risk för inflammation i livmodern eller äggledare, så kan kirurgisk abort orsaka skador på livmodern och påverka fertiliteten. Ingrepp i kroppen innebär alltid risk för negativa konsekvenser, för att inte tala om de psykiska och känslomässiga aspekterna. I Sverige utförs årligen mellan 35 000 och 38 000 aborter, det handlar om jämställdhet enligt RFSU.

Äldre studier har påvisat samband mellan aborter och kraftigt ökad risk för att utveckla bröstcancer, andra studier har lett till slutsatsen att så inte är fallet. Till exempel så larmade Aftonbladet år 2000 om upptäckter inom forskningsvärlden, en sammanställning av 28 olika studier visade att risken för bröstcancer ökar med 30 procent efter en abort. Första länken mellan aborter och bröstcancer ska ha upptäckts så tidigt som 1957. Professor Joel Brind på City University i New York förklarar:

Kvinnor som väljer att fullfölja sin graviditet producerar ett hormon som har en skyddande effekt. Hormonet stimulerar bröstcellerna att utvecklas till helt fristående celler. Men vid en abort avbryts denna hormonproduktion och förhindrar hela processen av cellutveckling.

I en annan intervju förklarade professor Brind den bakomliggande teorin i enkla ordalag; nästan alla kända orsaker som ökar risken för bröstcancer är associerade med överskottsexponering av det kvinnliga steroida könshormonet östrogen. Den största ökningen av östrogen sker under graviditetens första trimester då utsöndringen skjuter i höjden och stimulerar tillväxt av brösten, mot slutet av graviditeten kickar andra hormoner in som får bröstvävnaden att mogna, samt dödar av celler som inte behövs. När de mogna cellerna är redo att producera mjölk så växer de inte längre. Följaktligen är de mycket mindre benägna att bli utsatta för mutagena eller initierande (den första kritiska mutationen) effekter av karcinogener (cancerframkallande ämnen), eftersom karcinogener påverkar celler som kan växa. Om en abort utförs under de första 32 veckorna så fullföljs inte den mognad av brösten som ger ökat skydd, och teorin är således att risken istället ökar, genom det stora påslaget av östrogen som orsakar tillväxt av abnorma celler. Ett tidigt missfall förklaras som ett naturligt avslut på en onormal graviditet, medan en abort tvärtom är ett artificiellt avslut på en normal graviditet. De flesta graviditeter som slutar genom naturligt missfall producerar inte samma höga nivåer av östrogen (därmed ingen betydande stimulering av brösttillväxt) som den friska graviditeten, och ökar därför inte risken för bröstcancer.

Svenska dagbladet skriver dock 2004 att varken abort eller missfall leder till ökad bröstcancerrisk. Detta enligt ”världens största analys av sambandet” som omfattade 53 studier, utförd vid Oxforduniversitetet i Storbritannien och publicerad i The Lancet. Professor Anders Ekbom, epidemiolog vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, förklarade att misstankarna om att avbrutna graviditeter skulle kunna påverka bröstcancerutveckling, varit logiska:

Hormonpåverkan och graviditeter är starkt kopplade till bröstcancer, till exempel vet vi att ju flera fullbordade graviditeter helst vid så unga år som möjligt skyddar mot bröstcancer.

Med lättnad över resultatet av analysen önskade professor Ekbom denna debatt avslutad.

Klimat och mångfald före folkhälsa
Etablissemangets massiva propaganda för att reducera svenskars barnalstrande hotar alltså inte bara folkstammen genom folkutbyte, det är också ett angrepp mot kvinnors hälsa. Lunds Universitet rapporterade 2017 om en ny studie där forskare ”identifierat de fyra livsstilsval som är mest effektiva för att minska en persons koldioxidavtryck”, att avstå barn framställs som planetens räddning då endast ett barn (med alla framtida ättlingars utsläpp inkluderade) motsvarar närmare trettiosju transatlantiska tur- och returresor eller utsläppen av över tjugofyra års bilism. Författarna till studien riktar sig till en speciell grupp:

Unga människor är också i en tid i livet när de är mer öppna för att göra förändringar och då är det ännu viktigare att de är medvetna om vilka val som är mest effektiva.

Avslutande ord
Att bära och föda barn i ung vital ålder och att skaffa flera barn blir åter det normala. Moderskapet återfår sin naturliga och självklara status. Egna barn är inte en belastning för ytligt självupptagna föräldrar som vill ”leva livet”, de är livet och framtiden – familjen prioriteras. Det är aldrig en katastrof att bli oplanerat gravid; stödjande insatser och gemenskap finns för att ge familjen, eller den i mindre lyckliga fall ensamma mamman och barnet, omsorg och trygghet. Det egna ansvaret axlas, aborter är sällsynta och sker endast av synnerliga skäl.

Referenser:
Illustrerad Vetenskap – Vilken ålder är den optimala att föda i?
SvD – Farligt att vänta med barn
SVT – Läkare varnar för sent barnafödande
Dagens Medicin – Riskfylld graviditet redan efter 30
Older mothers live longer, says study
SvD – Så här stora är riskerna att föda efter 40
Föräldrars ålder i Sverige
Sydsvenskan – Ny livsstil ökar risk för cancer
Studie (2018) – Pregnancy duration and breast cancer risk
Delaying motherhood could increase risk of womb cancer as diagnosis rates rise by a quarter
Sahlgrenska Universitetssjukhuset – Äggstockscancer
Rikshandboken i barnhälsovård – Hälsoeffekter av amning
SvD – Amning skyddar mamman mot bröstcancer
Alzheimer’s Association International Conference – Pregnancy and Reproductive History May Impact Dementia Risk
1177 Vårdguiden – Bröstcancer
’Wake-up call’: IVF for over-40s raises the risk of breast cancer by 65pc
Lunds Universitet – De fyra livsstilsvalen som är mest effektiva för att minska din klimatpåverkan
Socialstyrelsen – Statistik om aborter
Aftonbladet – Nytt larm: Aborter leder till cancer
Interview with Dr. Joel Brind (2002) – Bröstcancer och abort
SvD – Aborter leder inte till cancer

Lista på intressanta studier, från Hashem Al-Ghailis offentliga Facebooksida:
Kortfilm
The protective role of pregnancy in breast cancer.
Pregnancy and the risk of breast cancer.
Epidemiology of endocrine-related risk factors for breast cancer.
Breast cancer risk and hormone receptor status in older women by parity, age of first birth, and breastfeeding: a case-control study.
Reproductive factors and breast cancer risk according to joint estrogen and progesterone receptor status: a meta-analysis of epidemiological studies.
Parity, age at first and last birth, and risk of breast cancer: a population-based study in Sweden.
Alpha-foetoprotein in umbilical cord in relation to severe pre-eclampsia, birth weight and future breast cancer risk.
Preeclampsia, pregnancy-related hypertension, and breast cancer risk.
Pregnancy characteristics and maternal breast cancer risk: a review of the epidemiologic literature.
Parity and age at first childbirth in relation to the risk of different breast cancer subgroups
Hypertensive diseases in pregnancy and breast cancer risk.
Pregnancy hormones, pre-eclampsia, and implications for breast cancer risk in the offspring.
Pre-eclampsia in pregnancy and subsequent risk for breast cancer.
Breast cancer and breastfeeding: collaborative reanalysis of individual data from 47 epidemiological studies in 30 countries, including 50302 women with breast cancer and 96973 women without the disease.
Reproductive factors and breast cancer.
National Cancer Institute (NIH)

  • Publicerad:
    2019-09-03 11:00