Dagens datum 5 april: SS-översten Karl-Otto Koch, kommendant i koncentrationslägret Majdanek, avrättas för mord på intagna.
Karl-Otto Koch
Karl-Otto Koch anslöt sig 1931 till NSDAP och SS. Han tjänstgjorde i ett flertal SS-enheter fram till 1935, då han placerades som kommendant i koncentrationslägret Columbia-Haus. Han kom att tjänstgöra i ett flertal läger fram till 1937 då han förflyttades till lägret Buchenwald.
Karl-Otto Koch var gift med Ilse Koch, som var chef för den kvinnliga vaktpersonalen i Buchenwald. Ilse Koch blev omskriven som ”Buchenwalds häxa” efter krigsslutet då hon anklagades för att ha tillverkat lampskärmar av skinn som tagits från fångar. Hon frikändes dock från detta då det visade sig vara getskinn som hade använts till lamporna.
Under 1941 fattades misstankar mot makarna Koch, då deras överordnade, SS-Obergruppenführer Josias Erbprinz zu Waldeck, som paradoxalt nog dömdes för avrättningen av Koch efter kriget, upptäckte att en av skötarna i lägrets sjukhus hade avrättats på felaktiga grunder. Fallet utreddes vidare och under tiden förflyttades Koch till koncentrationslägret Majdanek. Det beslutades att en mer grundlig undersökning av makarna Koch var befogad, och det jobbet föll på SS-domaren Dr. Georg Konrad Morgen som sysslade med att undersöka missförhållanden i koncentrationslägersystemet.
Dr. Morgens utredning skulle visa att Koch, som vid det här laget hade arresterats tillsammans med sin hustru, hade gjort sig skyldig till mord på två sjukhusbiträden som behandlat Koch för syfilis. Koch misstänktes för ytterligare mord på fångar som hade skjutits under fingerade flyktförsök, men bevisen räckte inte till för att fälla honom för detta. Karl-Otto Koch befanns också skyldig till förskingring och för att ha stulit av de intagna. För detta dömdes Koch till döden. Hans fru, Ilse, frikändes i brist på bevis. Karl-Otto Koch avrättades 5 april 1945 av en exekutionspatrull.
Karl-Otto och Ilse Koch.
Domen mot Karl-Otto Koch visar med all tydlighet att brutalitet och mord på intagna i koncentrationsläger inte accepterades eller sanktionerades av den tyska staten. Det går inte fästa någon trovärdighet alls till exempelvis den före detta intagne i Buchenwald, Morris Hubert som vittnade: ”I lägret fanns det en bur med en björn och en örn. Varje dag kastade de in en jude där. Björnen slet dem i stycken och örnen kom att picka på deras ben.” Eller de vittnesmål som talade om tvåltillverkning av människofett och de tidigare nämnda lampskärmarna av människohud. När vi ser hur det tyska rättsväsendet dömde människor som anklagats för långt lindrigare saker, ter sig dessa så kallade vittnesmål i krigsförbrytarrättegångarna, och i de oräkneliga självbiografierna av före detta intagna, som rent absurda.
De påstådda lampskärmarna av människohud.
Under våren 1947 påbörjades en process mot 31 personer som tjänstgjort i Buchenwald. Antalet åtalade var väldigt lågt i jämförelse med andra efterkrigsprocesser, vilket berodde på att de amerikanska ockupationsstyrkorna hade hjälpt före detta fångar i lägret att söka upp ett stort antal av vaktmanskapet och helt sonika låtit fångarna slå ihjäl dem. Processen, som hölls i Dachau, kan liknas vid en parodi på en rättegång; de åtalade betraktades som skyldiga tills de själva kunde bevisa sig oskyldiga. Man tillät hörsägen och nedskrivna vittnesmål som bevismaterial. Ett stort antal av de anklagade vittnade om att de blivit torterade av de judiska förhörsledarna i amerikansk uniform.
Ilse Koch dömdes i denna rättegång till livstids fängelse, en dom som omvandlades till 4-års fängelse efter att en mer rättvis genomgång av bevismaterialet hade genomförts.
Ilse Koch vid den amerikanska skenrättegången
SS- Obergruppenführer Josias Erbprinz zu Waldeck und Pyrmont, dömdes i samma process till livstids fängelse för bland annat avrättningen av Koch, en dom som också kom att omvandlas till ett straff på 20 år, av vilka han avtjänade fem.
För den som vill läsa mer om de lögner som vi har matats med sedan krigsslutet rekommenderas boken: Dog verkligen sex miljoner av Richard Harwood.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-04-05.
Hoppa till huvudinnehåll
