KULTUR • Raggarkulturen har förändrats, men mycket av det som provocerar omgivningen är egentligen gammalt i ny tappning. Efter en vår och sommar bland cruisingar och pilsnerbilar kommer Karl Johansson med ett annat synsätt på fenomenet.

Under våren och sommaren har jag umgåtts med den så kallade ”svansen” inom raggarkulturen, alltså den högljudda, mindre städade delen, på olika cruisingar och det här är min reflektion av bilkulturen, den ”nya” raggarkulturen som fenomen och samhällets reaktioner. Samtidigt är det ett plåster på såren för att Veckans memer ibland har varit sena tack vare att jag känt mig mer bakfull än besättningen i bilarna.

Jag har ett stort intresse för bilar i alla dess former, både snabba och långsamma, och musik. Tillsammans med att jag har valt en nykter livsstil och tycker om att köra bil resulterar det i att jag är den man frågar om jag kan ratta bilar.

För att gå rakt på den frågan de flesta kommer ha: Varför sönderhoppade bilar som släpar i marken och varför de har stora stereoanläggningarna? För att trender går i cykler. Man får ofta höra att ”Sådär gjorde inte raggarna förr” eller ”Jävla skitungar, sådär gjorde vi inte i ungdomen”. För mig som är uppväxt med en pappa som tillhörde ”raggarna förr” och därför har hört alla kaoshistorier från förr vet att det påståendet inte är sant. Det är en nostalgisk bild människor har, att takdansande och skeva bilar skulle ha varit något som inte fanns då. Det fanns då, men nu har de raggarna blivit gamla och försöker minnas tillbaka till en tid som inte riktigt fanns.

Många av de här så kallade ”pilsnerbilarna” är finare under karossen än vad det ser ut att vara. Det är nyrenoverade motorer och drivlinor med luftfjädring, som är underbara att köra. Men sen att karossen ser ut som skit, enligt vissa, eller ger bilarna en viss charm, enligt mig och många andra, det är en annan femma.

Angående de här stereoanläggningarna. Vad förväntar man sig av de generationer som nu kommer ifrån Volvoraggarkulturen? När de som kört jättesänkta, trimmade A-traktorer med alldeles för mycket högtalare, en generation som är uppväxta med Blixten McQueen och arenakulturen och till viss del även MTV eller ZTV, får vuxna pengar och går vidare in i billivet med festande?

Det är klart att det blir högljutt och klappsänkta bilar. Det är en naturlig föryngring och det som kommer med den yngre generationen.

Man hör väldigt ofta att det behövs en föryngring i olika subkulturer för att bevara det, men så fort föryngringen sker, men inte på de tidigares villkor så skriker man och gärna högt. Raggarkulturen är en ungdomsrevolt och det märks väldigt väl om man kliver ner från sina höga hästar och hoppar in i en pilsnerhäck och umgås utan skygglappar.

Provokation eller övertygade nationalsocialister?

På samma sätt slog den vänsterextrema tidningen Expo på stort förra året och skrev ett reportage, signerat juden Jonathan Leman, om den så kallade ”raggarnazismen”. Ett reportage där man försökte sig på någon form av att skamma ungdomarna som hade Tredje riket-symboler på sin bil. Antagligen i ett torftigt försök att få till någon moralpanik inom en grupp som skiter i vad samhället tycker om dem.

Förutom Tredje riket-motiv på bakrutorna är klistermärken från Nordiska motståndsrörelsen något man kan se väldigt ofta. Något annat jag tror spelat en stor roll är den nu avlidne musikern Jocke Karlsson som lite haft en fot i varje scen. Hans klädesmärke FasciNation och tröjor från Pluton Svea är mer regel än undantag på cruisingar. Jag träffade till exempel på en tjej i FasciNation-tröja som blev jätteglad när jag tog av min hoodie och hon såg att vi bägge hade den svarta solen på våra tröjor.

Men är den svenska raggarscenen nazistisk som Expo försöker framställa det som i sin artikel? Nja, det finns garanterat människor som sympatiserar med den nationella saken. Det en avslappnad syn på nationalsocialismen och bilar med klistermärken eller kläder med olika tryck, men jag skulle snarare säga att den stora massan är ute efter att provocera. Att allt det här sammantaget ger en bild av ”fuck society”, eller att de mer gillar nationella band än är väldigt övertygade nationalsocialister.

Etablissemangets hets mot vita arrangemang

Inför varje cruising slår media och politiker på stort om att det behövs mer regler, lagar, förbud och besiktningar. Den senaste i raden var efter Classic Car Week där polisen beskriver veckan som ”misär” eller socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall (M) som poserade och ”öppnade” för hårdare straff för hög musik i bilar.

Vad nu skillnaden mellan stöket under Classic Car Week och valfri mångkulturell festival i valfri mindre ort skulle vara med den höga musiken och stöket? Skillnaden är väl att såna här tillställningar är till 99 procent vita med ytterst få verkliga brott och där man kan hetsa och plocka billiga politiska poäng utan att riskera vänsterextremas Facebookilska och arga frågor från media.

Kommer hårdare straff verkligen att kväsa den kultur som växt fram, eller snarare förnyats, under det senaste decenniet? Absolut inte. Ungdomar är påhittiga och kommer att fortsätta tävla om att vara störst, bäst och vackrast på gatan. Oavsett om det handlar om vem som kan sota mest med sin A-traktor, vem som hade högst V8-muller med rakt avgasrör på 70-talet eller vem som kan spela högst med ljudsystemet i sin bil.

Förbudshetsen kommer från en generation som är rädda och ett etablissemang som vill visa sig starka och att man ”tar krafttag” mot ett problem som inte är ett problem. Men man kan hetsa mot det utan att man behöver förklara sig, till skillnad från ”buskörningen i Malmö”, som man gärna väver in i ”problemet” med högljudda pilsnerhäckar. Ett problem som främst består av rasfrämlingar som sysselsätter sig med vansinneskörningar i stadstrafik på Malmös gator.

Den äldre generationen med ”finbilar” är rädda att deras nypolerade -62a inte ska gå igenom besiktningen nu när den varit besiktningsbefriad sedan reglerna om besiktningsbefrielse infördes 2018 och då måste man lägga massa mer jobb på den än att polera upp den två gånger per år. Då är det enklare att skylla på bilar som blir besiktade flera gånger per år. En generation som inte förstår att man skjuter sig själva i foten genom att rapa etablissemangets propaganda och sätta stopp för i princip helvita arrangemang.

Rekommenderar jag ett besök på en valfri bilträff/cruising med amerikanare? Absolut gör jag det, även om jag är partisk. Oavsett om du gillar bilar eller ej, åk dit, sup in atmosfären, samtala med människor och njut av ett vattenhål som våra politiker och mediamoguler vill ta bort för oss svenskar.