Bonnier och LO
ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 17 jan 1942. Skribenten är Berig.
Antikvariskt
Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.
Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.
Den här veckan är det inte värt, att tala om huruvida man önskar, att Finland skall stå emot de ryska angreppen eller ej. För det är ej meningen, att även det här numret skall bli konfiskerat utan rättegång. Det där ”utan rättegång” är en speciellt demokratisk form av kampen för rätten och rättssäkerheten. Den används när man ej tror, att man kan få en tidning fälld genom laglig dom.
Istället få vi väl ägna oss åt inre svenska, för att ej rent ut säga schwenska förhållanden.
Ett judiskt-storkapitalistiskt hus har fört förhandlingar med LO:s ledning om startandet av en ny tidning. Kapitalet till företaget – man måste beräkna en förlust på några miljoner innan tidningen blir inarbetad – skulle tas av de fonder, som LO bildat av arbetarnas fackföreningsavgifter. Bonnier skulle tillskjuta en del tryckerimaskiner, som han eljest icke skulle få någon användning för. Däremot skulle Bonnier ta 51 procent av aktierna i tidningen och alltså få majoriteten och den oinskränkta bestämmanderätten över företaget, inklusive arbetarnas pengar och de anställda.
Denna verkligt vackra historia förvånar oss inte. Vi ha ju i både tal och skrift ständigt påvisat, att LO och storfinansen alltsedan Amaryllis, den s.k. mondismens och särskilt Saltsjöbads-avtalets dagar konsekvent sålt och förrått de svenska arbetarna åt storfinansen. Förvånande är däremot att saken kommit ut. Man brukar eljest vara noga med att dölja sina förbindelser.
Ännu mera förvånande är emellertid den öppenhjärtighet, varmed saken bekräftas i en kommuniké, undertecknad av Bonnier och Casparsson (pressombudsman i LO) i broderlig förening. I denna betecknas nämligen hela underhandlingen och förslaget såsom ”ett normalt affärssamtal”. Här fick man alltså veta det. Inom LO anses det som normalt, att man sätter in arbetarnas pengar i kapitalistiska företag för att användas till att täcka de förluster, som måste tas, innan företaget blir bärkraftigt, samtidigt som man tillåter, att kapitalisterna ta aktiemajoriteten och därigenom förskaffa sig möjlighet att, när det så småningom blir vinst, stoppa den i sin egen ficka.
Sannerligen, en LO, som är beredd att göra kapitalisterna sådana tjänster, måste vara väl skickad att tillvarata arbetarnas intressen i lönetvister. Man må jämföra ramavtal och indexuppgörelser!
Vidare tillkännages i kommunikén, att LO och Bonnier hade ett gemensamt intresse, nämligen demokratins upprätthållande. Jojo! Demokratins upprätthållande är ett j*****t och ett kapitalistiskt intresse. Det är så sant som det är sagt. Men att Bonnier erkänner det och att Casparsson instämmer, det förvånar oss.
Vi förstå Bonnier så väl. Alla kapitalistiska stater äro demokratiska; och alla demokratiska stater äro kapitalistiska. Att upprätthålla demokrati, det är att upprätthålla kapitalismen. Dithän har det gått.
Demokratin kom till för att man väntade, att den skulle bli ett vapen i kampen mot kapitalismen. Den blev motsatsen. Kapitalismen köpte helt enkelt de demokratiska förgrundsfigurerna. Och därigenom blev demokratin ett vapen i kapitalismens hand – mot arbetarna och mot socialismen. Det som skulle ha blivit socialdemokrati, det blev kapitaldemokrati!
Och nu skulle alltså arbetarnas under försakelser avstådda fackföreningsavgifter offras för att rädda kapitaldemokratin åt herr Bonnier och kanske så småningom arbetarnas eget blod offras för herr Bonniers världskapitaldemokrati.
Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.