KRÖNIKA. Maria Larsson försökte följa ett kulturhistoriskt underhållningsprogram på en judiskägd TV-kanal. Efter att ha kämpat sig igenom tio avsnitt tvingades hon dock att ge upp och i en följande krönika förklarar hon varför.

Å ena sidan: Utmaningar men möjligheter, integrationsprojekt, människor i nöd, människor i behov av stöd, synd om, öppna era hjärtan, handhjärtan, svensk är den som bor i landet, svensk är den som påstår så.

Å andra sidan: Verkligheten bakom orden.

Som många redan anar eller vet så är vårt folk utsatta för ett massivt hot. De som inte vill oss väl vill se vårt nordiska folk utrotat, och i den kampen skyr de inga medel alls. Propagandan formligen pumpas ut via alla tillgängliga kanaler från morgon till kväll, och är man inte medveten om alla dess skepnader kan det vara väldigt lätt att låta sig påverkas.

En av dessa skepnader levereras i form av så kallad lättsmält underhållning. I till synes trevliga paket levereras bland annat spänning, humor och i många fall ett erbjudande om att få ta del av en koncentrerad kunskapsbank. Innehållet består av intervjuer, tävlingsinslag, serier, program, dokusåpor, reklam o.s.v. Allt som sagt med det uttalade målet att underhålla mottagaren, men under ytan finns det såklart en mycket utstuderad agenda.

Med hjälp av ett nu aktuellt och populärt TV- program tänkte jag därför försöka att illustrera hur hjärntvätten kan se ut en helt vanlig kväll, i en helt vanlig TV-soffa nära dig. Allt är lika lättsmält som popcornen i skålen framför dig, men för varje ”ögontugga” du okritiskt tar till dig kommer din världsbild långsamt att påverkas till det sämre.

Kulturhistoria enligt Bonnier

Programmet Bytt är bytt på den Bonnierägda kanalen TV4. Skärmbild: tv4play.se.

Programmet i fråga heter Bytt är bytt och handlar ironiskt nog om kulturhistoria. Jag måste verkligen redan här betona det absurda i att vad gäller de tio avsnitt jag sett bara finns ett enda heterosexuellt, helsvenskt par representerat bland de tävlande. Varför just det paret valts ut kan man dock ganska enkelt räkna ut: I hela sin gemensamma uppenbarelse utgör de nämligen stereotypen för ett äkta PK- par. Han berättar bland annat stolt att det minsann är han som plockar ur diskmaskinen hemma, medan hon är den som bestämmer över inköpen.

Är inte det en märklig prioritering i ett land som fortfarande, trots allt, till största delen består av heterosexuella, vita människor? Men varför, kanske vän av politisk korrekthet invänder, är det så farligt med att t.ex homosexualitet framställs som något positivt, ska vi inte älska alla? Jovisst ska man inte hata enskilda individer, men man behöver verkligen inse att normaliseringen av avarter bortom den naturliga familjen, uppmuntran till ett dekadent leverne, hyllandet av feminismen, samt försköningen av invandringen på olika sätt bidrar till att splittra vårt folk. Det föds färre nordiska barn samtidigt som vi invaderas av rasfrämlingar. Det torde inte vara så svårt för var och en att se den röda tråden här.

Tävlande par i ”Bytt är bytt” som framhålls för att de ingått ett så kallad samkönat äktenskap. Skärmbild: tv4play.se.

Tävlingsmomentet i programmet går ut på att ett antal föremål först presenteras för publik, tittare och tävlande. I inledningen väljer sedan två inbjudna gäster ut två föremål, det de tror är det dyraste respektive billigaste, på en skala från 500 upp till 500 000 kronor. På en piedestal står sedan det föremål som paret för tillfället anser vara det mest värdefulla. Under programmets gång ska de sedan utmanas genom att från en scen plocka ner föremålen ett efter ett, för att ställa det emot den härskande dyrgripen på piedestalen. Paret vinner till sist summan motsvarande värdet på det föremål som står sist kvar, när alla andra har bytts ut.

I första avsnittet tävlar Dardon och Valbona – ett par från Malmö som uppenbarligen inte har svenskt påbrå. Ja, redan här sätter man ribban och man fortsätter sedan på det inslagna spåret i avsnitt två där det tävlande paret utgörs av två feminina män. Först presenteras de som bästa vänner, men programledaren Renée Nyberg kan inte låta bli att ”fiska vidare”, och den efterföljande konversationen är lika osmaklig som förväntat. Det visar sig snart att de två varit så bra kompisar att de kysst varandra vid något tillfälle – detta bara för att se om där verkligen inte fanns något mer än bara vänskap. ”Helt normalt”, säger Renée med tillkämpad ironi i rösten. Självklart är ju syftet med samtalet att framställa perversioner som något fullständigt normalt.

I inledningen av avsnitt 3 intervjuar programledaren som vanligt människor ur publiken, vilka ska spekulera kring föremålen. Först zoomar kameran in på en mörkhyad pojke innan ett par träder fram i bild och intervjuas om sina respektive favoriter. Baserat på de val de gjort (han väljer ett svärd, hon en tavla) kan programledare Renée inte låta bli att slänga ur sig en feministiskt färgad kommentar om att deras relation verkar vara ”typiskt” kvinnlig och manlig. Strax därpå intervjuas en asiatisk man iklädd regnbågsfärger, rosa skor och hatt, som med pojkröst passionerat skräder orden kring en lampa.

Programledaren René Nyberg intervjuar en entusiastisk asiat i regnbågsfärgad skjorta. Skärmbild: tv4play.se.

Vidare bara väller exemplen in. Eller vad sägs om Philip, mörk adoptivpojke i vänkombination med vit tant som också adopterat en pojke? Eller Marie och Magdalena, två färgglatt klädda, manhaftiga kvinnor som ständigt pussar på varandra och vid ett tillfälle lyriskt pratar om en äldre träskulptur från Dalarna. Skulpturen föreställer två arbetare på väg hem ifrån festligheter. De två kvinnorna vill dock omtolka den till att föreställa två homosexuella män.

Kamratskap mellan nordiska arbetare eller dekadent snusk? Skärmbild: tv4play.se.

Glada skratt följer på kommentaren som är så självklar för samtliga inblandade att de inte för en sekund funderar över vad skulptören själv skulle ha sagt – om han varit där.

Marie och Magdalena hade svårt att hålla händerna i styr efter att ha gjort en ”genusvetenskaplig” analys av svensk allmogekonst. Skärmbild: tv4play.se.

I det efterföljande avsnittet går vi så från ”träskulpturshomo” till Mattias och Magnus, ett par som glatt berättar om sitt ”giftermål” och hur, illustrativt nog, en av dem under vigselakten råkade säga fel och därmed proklamerade kärlek till sig själv istället för till sin ”partner”.

I det nionde avsnittet medverkar mamma Karina och dottern Jana. Jana har färgat håret illgrönt och Renée berömmer glatt det absurda utseendet. Därpå hyllas Majblomman, som Nordfront tidigare skrivit om som en rörelse som agerat sponsor av burkinis till muslimska flickor, i vårt eget land. Adopterade dottern Jana berättar vidare att deras ”klan” välkomnar alla. Alla får plats.

”Alla är välkomna i vår klan”, menar Karina och dottern Jana. Skärmbild: tv4play.se.

Jag har fortsatt att se, avsnitt efter avsnitt, men efter tio har jag fått nog. I det tionde avsnittet tävlar ett par från Iran. Jag känner mig bara trött och dränerad.

När det onormala blir normalt
Låt oss nu därför summera min poäng : Detta är inget oskyldigt nöjesprogram. Det bidrar, som jag inledningsvis nämnde, till en normalisering av det som inte är normalt. När det mest naturliga sättet att leva framhävs som avvikande, och befolkningen förleds att tro så, kommer negativa saker att hända. Ett folk som systematiskt byts ut mot andra folkslag kommer att gå en säker död till mötes, det är lika säkert som vilken annan naturlag som helst.

När ett folk väl är utbytt och borta kommer det aldrig mer tillbaka.

Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen. Därför är det så underbart betryggande att Nordiska motståndsrörelsen under 20 års tid sakta men säkert byggt upp en organisation så stark och stabil att ingenting kan stoppa den ifrån att en dag befria Nordens folk från den planerade undergången. Allt fler ser det jag relativt nyligen såg, allt fler har börjat genomskåda hjärntvätten och propagandan. De gnuggar sina yrvakna ögon och söker sig mot ljuset. Nordiska motståndsrörelsen är de facto den enda levande oppositionen idag och ju fler vi blir, desto snabbare kan vi tillsammans sätta stopp för galenskapen.

Nordiska motståndsrörelsen står ensam som organisation i opposition mot folkutbytet.

Jag önskar, om du inte redan gjort det, att du också går med oss i den starka rörelsen MOT allt som hotar vårt folk. Gör det för dig själv, dina barn och de kommande generationernas enda chans till en vacker framtid – vårt folk ska nämligen stå segrande och sist kvar på den nordiska piedestalen. Det bara måste vara den verkligaste verkligheten bakom orden. Eller hur?


  • Publicerad:
    2017-11-21 01:55