Dagens datum 3 maj: Denna dag 1945 orsakades en av historiens största fartygskatastrofer när brittiska bombflygplan angrep flera tyska fartyg i Lübeckbukten. Fartygen var fulla av koncentrationslägerfångar, minst 7000 omkom.
Under krigets sista dagar avancerade brittiska styrkor genom norra Tyskland. Den 2 maj intog britterna staden Lübeck utan strid. I Lübeckbukten låg tre skepp förankrade; Cap Arcona, Thielbek och Deutschland. Ombord på Cap Arcona och Thielbek befann sig tusentals koncentrationslägerfångar som tidigare hade evakuerats från KZ-lägret Neuengamme.
Cap Arcona var ett passagerarfartyg, sjösatt 1927, som före kriget hade trafikerat linjen Berlin-Rio de Janeiro. Under krigets sista månader var Cap Arcona ett av de fartyg som transporterade flyktingar från Östpreussen undan Röda armén. I april 1945 ankrades hon i bukten utanför Lübeck och blev, tillsammans med det mindre fartyget Thielbek, flytande fångläger för de från Neuengamme evakuerade fångarna.
Det tredje fartyget, Deutschland, höll på att byggas om till lasarettsfartyg och hade, åtminstone delvis, markerats som sådant med vit färg och kors. Deutschland hade dock inga fångar ombord.
Hawker Typhoon
Den 3 maj anfölls fartygen av brittiska Hawker Typhoon jaktbombplan. Varje Typhoon var beväpnad med 4 st 20 mm automatkanoner, 8 raketer och 2 st 250 kg bomber. Attackerna skedde i upprepade anfallsvågor under dagen. Cap Arcona skadades svårt, började brinna våldsamt och sjönk senare.
På Theilbeks däck hade tyskarna lastat ett stort antal halmbalar som skulle användas till sängar för fångarna. När dessa tog eld blev branden så våldsam att fångarna inte kunde ta sig ut ur lastutrymmena. Även det tredje fartyget, Deutschland, anfölls trots att det var markerat som lasarettsfartyg.
Cap Arcona brinner.
I början av maj var det fortfarande mycket kallt i vattnet. Fångar, vakter och sjömän hoppade överbord i ett desperat försök att rädda sig. Brittiskt flyg anföll sedan de människor som befann sig i vattnet och försökte nå land. Resultatet blev en massaker. En brittisk pilot, Allan Wyse, skulle senare erkänna:
Vi sköt med kanoner mot männen i vattnet. […] En hemsk sak, men vi blev tillsagda att göra det och vi gjorde det. Så är det i krig.
På grund av de kaotiska förhållanden som rådde har det aldrig kunnat exakt klarläggas hur många som dog. Men uppskattningsvis dog minst 7000 människor, varav nästan alla var koncentrationslägerfångar från 24 olika länder. Sänkningen av Cap Arcona och Thielbek räknas därmed som en av de tre värsta fartygskatastroferna i historien.
För att skyla över massakern har brittisk propaganda efter kriget vävt ett nät av lögner kring händelsen. Metoden har hela tiden varit att utmåla tyskarna som ofattbart grymma för att få britterna att framstå i bättre dager. Det är ett faktum att britterna massakrerade de fångar som låg i vattnet, vilket är en krigsförbrytelse, oavsett om det var fångar, sjömän eller soldater.
Man spred exempelvis en myt om att tyska SS-vakter också sköt på de simmande fångarna. Hur SS-vakterna skulle ha kunnat göra det, när de själva låg i vattnet som var 7 grader kallt är en annan fråga.
Thielbek
En annan lögn, som än idag till viss del accepteras, är att tyskarna planerade att sänka fartygen ute på havet och därigenom döda alla fångar. Frågan man då kan ställa sig är varför tyskarna gjorde sig möda att, under de sista kaotiska dagarna i kriget, installera extra toaletter på fartygen, lägga upp matlager, dagligen frakta över dricksvatten och göra halmbäddar åt fångarna? Sanningen är istället den att tyskarna placerade fångarna ombord på fartygen som en nödlösning eftersom det var lätt att vakta dem där.
Dessutom kan det tilläggas att svenska röda korset var på plats och delade ut matpaket när fångarna togs ombord på fartygen.
Angreppet i sin helhet är och förblir en grov krigsförbrytelse, hur man än i efterkrigspropagandan vänder och vrider på det.
Hoppa till huvudinnehåll
