ANTIKVARISKT Artikel från Sverige Fritt, den 2 maj 1941. Skribenten är Holger Möllman-Palmgren.

Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Femton år ha förflutit sedan namnet Charles Lindbergh för första gången flög ut över oceaner och kontinenter, omstrålat av den oförlikneliga pionjärbragdens stålblå skimmer. Allt ifrån den dag, då den unge skandinav-amerikanen klättrade ned ur sitt aeroplan på Le Bourgets flygfält och pojkaktigt leende svängde sin halmhatt med de på en gång stolta och anspråkslösa orden: ”My name is Charles Lindbergh”, har hans personlighet och hans verk varit något av en legend, som kommit alla unga hjärtan att klappa fortare och alla gossesinnen att värmas och glädjas.

Åren gingo. Atlantens unge besegrare blev icke besparad de prövningar, som livet har i beredskap även för hjältar. Tragedins skugga föll skrämmande djup över den unge örnens och hans tappra lilla flygarhustrus väg. Han som en gång blivit hela sin nations förklarade gunstling och som rent ut kallades Amerikas kronprins, måste se sin förstfödde falla offer för sitt eget hemlands gangsterdöme och själv med sin maka gå i en mer eller mindre frivillig landsflykt.

Åter gingo några år, glömskan sänkte sig kring den hemska tragedin, medan dess offer, makarna Lindbergh, under världsomspännande pionjär- och rekognosceringsresor i det fredliga trafikflygets tjänst vunno nytt levnadsmod och förvärvade vänner och beundrare runt omkring jordklotet.

Det var åren strax före krigsutbrottet Charles Lindberghs namn åter dök upp och fick en aktuell klang inför världsoffentligheten. Den unge amerikanske flygaröversten hade på inbjudan av tyska Lilienthalsällskapet bevistat en flygkonferens i Berlin och av Hitler förlänats en hög orden. Han hade vidare farit till Sovjet-Unionen och lärt känna det ryska flyget. Återkommen till England höll Lindbergh på inbjudan i en förnäm klubb ett föredrag om sina kontinentala erfarenheter och betecknade det tyska flyget som oändligt överlägset både väst- och östmakternas luftflottor.

Kanske anade icke Charles Lindbergh i sin dåvarande politiska oskuld, vilket brott han därmed begick mot den internationella j*****a krigssammansvärjningens makter. Han skulle snart bli varse det. Som på ett givet tecken störtade sig hela den internationella folkfrontspressen – med den amerikanska i täten – över hans person, med en smutskastning och perfidie utan like. Vi ha ännu i behåll kolorerade amerikanska tidskrifter från år 1938, som verkligen vittna om, hur det judiska hatet mot Charles Lindbergh tog sig de mest infama uttryck.

Lindbergh själv skulle icke vara den nordiske kämpe han är, om han icke tagit upp utmaningen. Sedan tre år står nu den forne Atlantbesegraren och flyghjälten i täten för den amerikanska opinion, vilken oförtrutet och med osvikligt mod bekämpar den rooseveltska krigshysterin och den j*****a gangsterpolitiken i USA. Lindbergh fullföljer härvid en familjetradition. På samma sätt som han nu smutskastas och förföljes för sin uppriktiga övertygelses och sitt orädda sanningssägande, så förföljdes under åren 1916-17 hans fader, vilken på den tiden lika oryggligt bekämpade den wilsonska krigspolitiken.

I dagarna har konflikten mellan Lindbergh och Roosevelt nått en akut kris, sedan presidenten oförblommerat beskyllt Lindbergh för landsförräderi och Lindbergh i sin tur svarat med att begära sitt namn struket ur den amerikanska arméns rullor. I denna tillspetsade situation speglas liksom in nuce hela den inneramerikanska krisen i nuvarande världsläge. Charles Lindbergh, hjälten och segraren över lufthavens väldigaste vidder, har därmed offentligt och utan tvekan följt sitt samvetes bud och – blivit enrollerad i den internationella ”femte kolonnens” leder, där bl.a. även en kung Leopold, en Quisling, en marskalk Petain, en kung Christian av Danmark äro att finna. Till denna ”femte kolonn” hör som bekant även en massa mindre kända personligheter. Även vi svenska nationalister räknas ju dit. Vi göra det med stolthet och högburet huvud. Att få kämpa under samma banér som en Charles Lindbergh är för oss den största ära, för vilken vi tacka Försynen.

Hur många av oss som än komma att stupa i kampen betyder intet. Segern kommer ändå att följa vår fana, så visst som denna bär Sanningens märke och tecken och såvisst som vår ende evige fiende är den j*****a lögnen.


Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.