Citizen Vigilante – sionistisk psyop eller nationalistisk långfilm?
KULTUR • Filmen Citizen Vigilante har fått stor spridning på nätet efter kontroversen sen den nekades åldersklassificering i Tyskland och i praktiken förbjöds. Karl Johansson har sett filmen och ger både ris och ros.
Filmen Citizen Vigilante har fått en rejäl hajp på Internet sedan den i praktiken förbjöds i Tyskland, och de blandade omdömena gjorde att jag var tvungen att titta på den.
Filmen handlar i korta drag om en laglös hämnare som går runt och skjuter ihjäl rasfrämlingar som blivit frikända i domstol för de brott de begått mot den vita befolkningen.
I filmen klipper man in när den laglöse hämnaren sprider sitt budskap genom att filma sig själv och tala direkt till kameran om hur vita människor måste slå tillbaka.
Filmens budskap i sig är viktigt och antagligen något människor längtat efter att se: Hur den vite mannen slår tillbaka, särskilt i dessa tider när vi precis haft ett mord på en svensk under fotbolls-VM.
Den har fått både ris och ros på Internet där en del menar på att hela filmen är en sionistisk ”psyop” för att kanalisera folks känslor åt fel håll, medan andra menar att vårt budskap normaliserats så pass att man kan släppa en sådan film med ett positivt budskap.
För att vara en ”normiefilm” är den helt okej, den är professionellt gjord och man kan följa med i handlingen även om den är lite hoppig tidsmässigt. I slutet börjar den dock spåra ur och blir en orgie i våld, som så många andra filmer där manusförfattarna verkar ha tröttnat och bara vill bli klara.
Filmens budskap vänder sig mot woke-samhället och det svek som systemet utsatt vita för när det kommer till främlingsvåld och våldtäkter mot vita kvinnor.
Men den missar en hel del poänger. Huvudrollsinnehavaren börjar till exempel föra flera tydliga kontrajihadistiska argument i olika scener när han talar med inlevelse om varför han gör som han gör.
Samtidigt börjar huvudrollsinnehavaren prata om demokratiska värderingar precis innan han skjuter en hel familj med rasfrämlingar.
Det är väl här kritiken om en psyop kommer in. Huvudrollsinnehavaren Armie Hammer, som är av delvis judisk härkomst, har tidigare spelat in filmer som kan ses som propaganda mot vårt folk samt spelat en homosexuell minderårig i en annan film.
I det stora hela ser jag inte varför den blivit så hajpad. Visst, det är en bra film om man inte har några förväntningar på den och den har ett delvis positivt budskap. Men hur positivt det är låter jag andra avgöra.
Om man ska se till produktion så får den en åtta av tio från mig, ska man se till budskap får den en femma av tio.