USA • När journalisten ångrar sitt förtigande av sanningen skjuter han över målet genom att anklaga sig själv för ex-presidentens förväntade bortgång i aggressiv cancer.

När nyheten om den förre amerikanske presidents obotliga cancer kom ut i veckan var det sannolikt den första seriösa rapporten rörande hans hälsa som levererats av mainstreammedier på flera år. Läsarna fick här veta:

Joe Biden är insjuknad i aggressiv prostatacancer och metastaser har spritt sig i hans kropp.

I en intervju med NPR:s All Things Considered som släpptes på måndagen, kommenterade CNN-programledaren och medförfattaren till Original Sin, Jake Tapper, att ”vi hade alla sett tecken på förfall hos president Joe Biden” och han undrade:

— Men hur många invände när hans team försäkrade alla om att han mådde bra?

Han tillade:

— Jag önskar att jag hade varit mer aggressiv.

Vad Tapper tycks hänvisa till här är det välkända faktum är att en lögns spridande och allmänna acceptans som sanning utöver dess skapande av en eller flera lögnare, normalt kräver att en tillräcklig stor andel av denna osannings ”genomskådare” – vanligen mot någon form av belöning – väljer att avstå från att framföra sin syn på dess sanningshalt. Man skulle kunna kalla dessa lögnens garanter för dess medlöpare – och det är till denna kategori som CNN-ankaret räknar sig själv.

— Vi hade alla sett honom snubbla och säga fel. Vi hade alla sett tecken på förfall, men Bidens team, familj och högsta rådgivare sade till alla – inte bara medierna, inte bara allmänheten, utan även demokratiska givare, kongressledamöter och deras egen regering – att ”han mådde bra, han mådde bra, han mådde bra.”

— Jag kunde bara inte tro det. Vi hade alla sett honom åldras.

Men rationella förklaringar till presidentens beteende utarbetades och cirkulerade enligt Tapper internt på redaktionerna. Enligt en sådan fanns det ”en fungerande” och ”en icke-fungerande” Biden. Den ”icke-fungerande Biden, den-Biden-som-inte-kan-formulera-en-mening”, åberopades mellan redaktionens väggar till, när presidenten alltför uppenbart betett sig som just en sådan i ett officiellt sammanhang. Men då med kommentaren att i situationer av denna typ är det normalt den fungerande Biden som framträder – och så länge så är fallet vore det väl närmast ett utslag av ålderism att i sin journalistik fokusera på på den icke-fungerande.

Vackra ord och stora anspråk

Tapper jämför sig avslutningsvis med kollegan Alex, som i artiklar om Joe Bidens uttalanden och framträdanden faktiskt kommenterat både presidentens tillkortakommanden och det egna teamets falska utsagor om hans tillstånd – och Tapper påstår sig känna både ånger och ödmjukhet:

— Och jag önskar att jag hade varit mer aggressiv. Det finns mycket ånger. Det finns mycket ödmjukhet.

När det kommer till ett förnekande av Joe Bidens hälsotillstånd och dess eventuella konsekvenser, så lär det dock vara det utövat av honom själv och hans närmaste, som i så fall förhindrat att hans cancer upptäcktes i tid.