RECENSION. Daniel Olofsson skriver om Conan med utgångspunkt i författaren Robert E. Howard, som skrev böckerna och skapade den mytologiska värld som Conan lever i.

”Så vet, o prins, att mellan åren då haven svalde Atlantis och dess skimrande städer, och åren då Aryas söner steg fram, fanns det en era som ingen drömt om, då glimmande kungariken låg spridda över världen som blå täcken under stjärnorna.” Ur de Nemediska krönikorna

Dessa ord är skrivna av Robert E. Howard, Conans skapare, och beskriver den fiktiva hyboriska tidsåldern. Som beskrivs ovan  är det tiden efter att Atlantis sjönk och innan arierna började dyka upp. Howard skrev en utförlig essä som han skickade till några Science Fiction-entusiaster, däribland HP Lovecraft.

I essän utvecklar han den förhistoriska tiden. Howard skriver att han följt historiens linjer och aldrig förgripit sig på ”historiskt kända fakta” och diktat upp en bakgrund som redogör för historiens gång, för hur folkslagen utvecklats under tidsåldrarnas lopp. Även om Howard plockat friskt från diverse kulturer och teorier så tycker jag mig se tydliga kopplingar till ariosofin. Vi tar en titt på världskartan enligt Howard:

Vi ser här hur man kan föreställa sig att Pangea kunnat se ut över Europa, Asien och Afrika. Längst i nordväst har vi Vanaheim, Asgård och Hyperborea. Vanaheim och Asgård bebos av vikingarnas förfäder och dyrkar Guden Ymir, en frostjätte som styr över Valhall, där krigare får leva för evigt. Enligt Howard så lever de i byar längs kusten men har inte börjat med sjöfart som deras ättlingar ska komma att göra. Asgårdsborna, eller Aesir som de kallas, är blonda krigare som rövar och plundrar. De lever som jägare och samlare likt våra tidiga germanska stammar. Hyperborea skiljs åt från Asgård genom Dödens flod och är styrt av Den vita handen, ett sällskap av trollkarlar och häxor. De är vithåriga och väldigt ljusa.

The Frost-Giant’s Daughter, en tidig novell om Conan, som utspelar sig i Nordheim, ett ogästvänligt landskap som sträcker sig längre norrut än någon någonsin varit. Enligt vissa är det en plats som nu ligger på Island. Här vackert illustrerad av Frank Frazetta.

Längre söderut har vi Iranistan, Zembawei och de svarta kungadömena. Här hittar vi kozaker, som påstås födas på hästrygg, slavhandlare och kannibaler som filar sina tänder vassa och formar håret med lera så att det liknar horn.

Till öster ligger Vendhya, Khutai och Hyrkanien. Vendhya är en högkultur vilka framställer olika tyger och metaller, där dyrkar man Asura och tror på reinkarnation. Khutai är det mystiska landet i öst, över åren har de blivit en homogen ras. De är slanka och av medellängd, har gul hud och smala ögon. Hyrkanien är ett stort område som täcks till stor del av öknar. Här sysslar man mest med handel och det sägs att Röda Sonja, en annan av Howards skapelser, kommer därifrån.

Howards hjälte Conan kommer från Cimmeria som ligger söder om Asgård och Vanaheim. Cimmerierna är ättlingar till Atlantis bosättare, de är resliga, kraftiga, mörkhåriga och är blå eller gråögda. De lever i små byar och det enda som förenar dem är hotet från de övriga länderna. Cimmeria är ett bergigt och ensligt skogsland. Här dyrkar man Crom, en krigsgud som är grym och kärlekslös. Han sänder prövningar till människorna och han blåser liv i mäns själar när de föds så de får styrka att slåss och kämpa.

I dagens könsöverskridande och normbrytande samhälle känns Conans värld som en frisk fläkt, i extrem motsats till genusteorier om könens sociala konstruktion har vi här något så fruktansvärt som män som är män, kvinnor som är kvinnor, svarta människor som kan vara elaka skurkar och snåla pengalystna semiter.

Att Robert E. Howard skapade sin egen värld och mytologi har kommit lite i skuggan av JRR Tolkien. Men det finns mycket intressant för den intresserade. Tre filmer har gjorts om Conan. Mängder av böcker och serietidningar, liksom radiodramatiseringar och konst, har gjorts och görs än idag. Enligt vissa var Howard rent av skaparen av Sword & Sorcery-genren. Här skulle jag kunna skriva om flera av ovanstående konstuttryck rörande Conan men jag tänkte berätta lite mer om den första filmen, något som kan vara en bra inkörsport till den hyboriska världen.

Vi får följa Conan spelad av Arnold Schwarzenegger, från det att hans familj blir mördad och hans by bränns ned. Conan blir förslavad och upplärd till gladiator men får senare sin frihet. Conan ger sig ut på jakt efter sin familjs mördare, Tulsa Doom, som vid det laget har blivit en kultledare som fördärvar ungdomar.

Tanken att filmatisera Conan föddes redan i början av 70-talet och det första manuset skrevs av ingen mindre än Oliver Stone. Stone hade tänkt att Conan skulle bli som James Bond och hade planer för 12 filmer. Han skrev det första manuset men fick problem med finansieringen och sålde projektet till Dino de Laurentiis. Filmmiljöerna skapades av Ron Cubb som hämtade inspiration från Frank Frazettas konst och medeltidsarkitektur.

Filmen spelades in i Spanien under fem månader och tog över ett år att redigera klart. John Milus vän Basil Poledouris skapade filmmusiken. I motsats till hur filmmusik brukar göras var Poledouris med redan från början av filminspelningarna och kunde utveckla och anpassa musiken allt eftersom filmen växte sig fram. Enligt Poledouris såg Milus egentligen Conan som en opera med väldigt lite eller helt utan dialog, något som man kan anta bidrog till musikens väldigt målande och storslagna karaktär.

Conan barbaren är en fantastisk film med underbar musik. Frånvaron av politiska pekpinnar känns väldigt positiv, allt kan lösas med kallt stål och muskler. Redan då den kom ansågs den av vissa som ”not political correct”. Skurken som har tagit inspiration från pastor Jim Jones, spelas av James Earl Jones, något man nog kan tänka sig vore högst otänkbart i dagens Hollywood. Milus tanke var att Thulsa Doom skulle illustrera en mystisk försvunnen ras, svart med blå ögon och någon slags romersk frisyr med rakt hår vilket han i dagens värld förmodligen aldrig kunnat genomföra.

Den väldigt könsspecifika värld som porträtteras fick redan dåtidens feminister att gå i taket även om tjuven Valeria som slår följe med Conan uppenbarligen är en kvinna som varken förminskas eller pressas in i något patriarkaliskt könsmönster. Filmen är full av väl koreograferade svärdscener och underbara miljöer. Arnold gör sin livs roll som den fåordige Conan och gör några odödliga scener likt den när han frågas vad som är bäst i livet och svarar: ”To crush your enemies. See them driven before you and hear the lamentations of their women.”

En annan rolig sak är att allas våran favoritskådespelare Max von Sydow också är med och gör en fantastisk roll som kung Osric.

Om du inte sett den så gör det snarast möjligt och om du redan sett den så se den igen. Film blir inte bättre än så här.

• Publicerad:
  2014-12-08 14:50

Kategoriserat som:
• Böcker
• Egen journalistik
• Film & Serier
• Kultur & Kunskap
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Recension
• Underhållning