RECENSION • Marcus Svensson recenserar den seanste Witcher-boken från Andrzej Sapkowski.

Andrzej Sapkowski släppte 2024 den senaste boken i ”Witcher”-serien om monsterdödaren Geralt of Rivia. Bokens engelska utgåva släpptes förra året och heter ”Crossroads of Ravens”. Jag har läst den och alla övriga böcker i serien på engelska, varför jag använder en del engelska namn och begrepp här.

Ursprungligen menade Sapkowski att berättelsen om Geralt var över redan 1999 när han släppte den femte boken i den sammanhängande romanserien om honom och den mystiska flickan Ciris öde. Men lyckligtvis populariserades Sapkowskis fantasivärld år 2007 och framåt när den polska spelstudion CD Project Red började släppa spel med Geralt som huvudkaraktär.

Sapkowski släppte därför 2013 en fristående roman som utspelade sig innan romanserien och 2024 kom alltså en till roman. ”Crossroads of Ravens” utspelar sig likt föregångaren innan de fem sammanhängande romanerna och även före de allra första två böckerna (som bara var två novellsamlingar med olika korta berättelser om Geralt). Den nya boken skildrar således den allra första tiden i Geralts liv som ”witcher”. Han har precis blivit färdigutbildad och ger sig som ung man ut i världen för att söka jobb och bemästra sitt yrke.

Det är en tidigare helt outforskad tid i Geralts liv och därför ett bra tomrum att fylla igen. Sapkowski är idag 77 år och detta skulle kunna vara den sista boken om Geralt som vi får från honom, vilket vore tråkigt då det verkligen är en fascinerande karaktär och värld som Sapkowski har skapat och andra kan ha svårt att förvalta efter hans död. Netflix har till exempel inte alls lyckats med sin TV-serie som var så undermålig att Henry Cavill valde att sluta spela Geralt i den. CD Project Red lyckades tidigare, men det finns en risk att de framledes kommer att misshandla varumärket då de nu ska göra en ny speltrilogi med en kvinnlig huvudkaraktär.

Om man ser till resultatet i ”Crossroads of Ravens” finns det dock inget som säger att detta måste vara Sapkowskis sista bok. Tvärtom ser man i boken att han är en erfaren författare med en väl etablerad stil som åtminstone tilltalar mig väldigt mycket. Det är en mörk, tragisk och realistisk värld som målas upp; en värld med monster, rasmotsättningar och mycket våld.

Sapkowski lånar också gärna begrepp och händelser från europeisk historia och vår mytologi på ett balanserat och kreativt sätt som ger en känsla av autenticitet och trovärdighet som annan fantasy ofta saknar. Alla kapitel i boken inleds till exempel med citat – ibland från verkliga personer, ibland från fiktiva verk från Witcher-världen – som sedan sätter tonen för det kommande kapitlet och ibland även kan avslöja något om vad som ska hända.

Inledningen av boken känns lite långsam trots mycket action. Jag tolkar det som ett populistiskt men också mycket lyckat drag att många av kapitlen i princip är som ett specifikt ”quest” där huvudkaraktären bara ska döda ett monster. Det blir spännande och lättläst, samtidigt som det gör att handlingen rör sig framåt lite fragmentariskt och oförutsägbart – vilket gör att den större berättelsen inledningsvis känns lite otydlig och därför långsam.

Alla olika trådar som Sapkowski spinner i början av boken knyts dock snyggt ihop mot slutet, där stora saker händer väldigt snabbt och det är svårt att sluta läsa. Jag har för mig att upplägget med ett långsammare tempo i början och väldigt snabbt mot slutet har använts i flera av de andra böckerna också, men det var nu ett tag sedan jag läste dem så jag har lite svårt att jämföra.

Boken måste dock jämföras med Netflix animerade film ”The Witcher: Nightmare of the Wolf” som berättar historien om hur fästningen Kaer Morhen attackerades. I ”Crossroads of Ravens” är denna händelse med, men bara som en del av bakgrundshistorien. Som fristående berättelse tyckte jag att den animerade filmen var helt okej och förmodligen det Netflix lyckades bäst med i sin Witcher-satsning. Men jag tyckte inte att berättelsen passade in med saker som tidigare antytts i Sapkowskis böcker och CD Project Reds spel. Därför tycker jag att det var bra att Sapkowski i denna bok ger en egen och bättre förklaring till attacken.

Sammanfattningsvis är detta en bra bok om man gillar fantasy och det kan faktiskt vara den bästa boken att börja med om man tidigare inte har läst någon av Witcher-böckerna. Kronologiskt sett blir det rätt och gillar man den här boken kommer man gilla de andra.

När jag jag nu gjorde efterforskningar kring den här boken såg jag också att Sapkowski – i samband med lanseringen av ”Crossroads of Ravens” – faktiskt har lovat att skriva en till bok om Geralt inom 3-4 år, vilket borde bli 2027 eller 2028. Vi får därför hoppas att Polens svar på Tolkien fortsätter att leva och ha hälsan med sig så att detta blir verklighet!