SVERIGE/UKRAINA. Svenskarnas parti fortsätter att distansera sig från Svoboda, nu senast genom en artikel från Dan Eriksson på Motgift.
Nyligen uppmärksammade Nordfront att Svenskarnas parti (SvP) åtminstone tillfälligt avbryter samarbetet med Svoboda efter att Svoboda agerat underligt och inte velat svara på frågor om deras uttalanden och ställningstaganden.
Dan Eriksson, Svenskarnas partis ansvarige för internationella relationer, har nu skrivit en bitvis självkritisk artikel som utvecklar hans syn på situationen i Ukraina. Artikeln som har rubriken ”Ukraina — Fyra månader efter Maidan” inleds som följer:
Idag är det drygt fyra månader sedan protesterna på Maidan efter långa och blodiga omvägar ledde till att president Yanukovych flydde landet. Från mitt eget håll har det gjorts ett antal uttalanden kring situationen; några mer lyckade än andra. Jag ska här försöka sammanfatta de uttalanden jag gjort i text (jag har tyvärr ingen möjlighet att gå igenom allt inspelat material, men det bör hålla ungefär samma linje) och se vad som blivit fel, vad som blivit rätt och vad som kanske kräver en lite bättre förklaring.
Eriksson skriver att han håller fast vid sitt principiella förkastande av imperialism och förespråkande av en tredje nationalistisk väg för Europas nationalister. Om imperialismen och situationen i Ukraina skriver Eriksson följande:
Ett grundläggande problem i konflikten verkar vara en östproblematik som känns avlägsen för oss västeuropéer; strävan efter att bygga imperier. Vi ser det dels hos Ryssland genom personer som Dugin och Zhrinovsky, men även hos ukrainska nationalister. Till exempel publicerades nyligen en engelsk översättning av SNA:s, en av de ledande ukrainska grupperingarna och som åtminstone tidigare verkar ha varit en del av Högersektorn, politiska idéer som i sin tredje punkt talar om byggandet av det ukrainska imperiet där man bland annat säger att ”om vi är starka kommer vi ta vad som rättmätigt är vårt — och lite till”. Denna inställning är lika förkastlig som Dugins och Zhrinovskys och ukrainsk ”nationalism” som genomsyras av dessa idéer kommer inte få mitt stöd.
Samtidigt som Eriksson håller fast vid sina principer skriver han att han nu omvärderat vissa ställningstaganden, framför allt när det gäller Svoboda och Högersektorn som länge kritiserats av många nationella i Sverige. Eriksson skriver:
Är Svoboda och Högersektorn fortfarande värda mitt stöd? De senaste fyra månadernas utveckling tyder tyvärr inte på det.
Jag kommer fortsätta följa utvecklingen i Ukraina med spänning, men jag kan inte längre med gott samvete stödja de grupper jag tidigare stöttat. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kan ändra sig i framtiden, men i dagsläget är orosmolnen och frågetecknen för många.
Som anledning till den nya inställningen till Svoboda uppger Eriksson att ”de mängder av underliga uttalanden, stöd till nuvarande presidenten och många gånger chauvinistiska utfallen gör att jag inte längre kan se dem som en positiv nationell kraft i kampen för ett nationernas Europa”.
Nyligen meddelade också Mikael Skillt, som befinner sig i Ukraina och har anslutit till den ukrainska armén för att kriga mot separatisterna i östra Ukraina, att han inte löst medlemskap i SvP för i år. Detta gick Skillt enligt egen utsago ut med för att undvika att Ukrainafrågan stjäl fokus från det kommande svenska valet.
Källa:
Ukraina — Fyra månader efter Maidan
Hoppa till huvudinnehåll
