MUSIK. Med anledning av att Darkthrone släppt en ny vinylbox, Black, Death and Beyond berättar Dennis Hopper här lite om bandet och deras tidiga musik som både var och fortfarande är närmast trendskapande.
Darkthrone bildades 1986 i Kolbotn utanför Oslo av Gylve Nagell. Till en början kallade de sig Black Death, men 1987 bytte de namn till Darkthrone och våren 1988 började Ted Skjellum. Tillsammans är Ted och Gylve de som har varit drivkraften i bandet.
Åren 1988 och 1989 spelade de in fyra demos vilket gav dem ett skivkontrakt med Peaceville Records och de släppte sin första skiva Soulside Journey 1990. Vid den här tiden spelade de en tung variant av metal, vilken kan liknas med tidig Death Metal. En kraftig förändring inträffade 1991 då medlemmarna antog pseudonymer likt Venom och Celtic Frost. Gylve blev och är fortfarande känd som Fenriz efter Fenrisulven, Ted blev och är känd som Nocturno Culto. Nu väljer jag att inte nämna de övriga medlemmarna, för efter tredje skivan blev de ett tvåmansstudioband vilket de fortfande är.
1992 släpper de skivan A Blaze in the Northern Sky, vilken i mitt tycke är den första riktiga Black Metal-skivan efter moderna mått mätt och en av skivorna som sparkade igång hela den norska Black Metal-vågen. Låtarna är mycket primitiva och rymmer en fantastisk positiv energi. Texterna avhandlar hedendom och det nordiska klimatets bitande kyla, mörker och skönhet. Albumets titel är ett upprop till alla oss skandinaver att efter 1000 år av kristet förtryck tillhör de kommande 1000 åren oss stolta hedningar. Eller som texten till titelspåret säger:
”It took ten times a hundred years
Before the king on the northern throne
Was brought tales of the crucified one
Coven of renewed delight:
A thousand years have past since then
Years of lost pride and lust
Souls of blasphemy
Hear a haunting chant-
We are a blaze in the northern sky
The next thousand years are OURS”
(Ur A blaze in the northern sky)
1993 kommer skivan Under a Funeral moon. Just detta album är deras enda riktiga Black Metal-album enligt Fenriz själv. Här har de skalat av det mesta av allt vad finlir och produktion kallas, vi bjuds på iskall och rakbladsvass musik. Texterna har här börjat glida mer mot det antijudeokristna hållet men många låtar handlar fortfarande om köld och natur. Här får vi även bandets första låt på norska, Inn i de dype skogers favn. Låten handlar om en man som söker sig ut i skogens fridfulla djup, långt från det som gör själen frusen och kroppen vek under Nordens himmel.
”Dauden i sort gjorde sjelen frossen
Gjorde huden veik under en nørrøn himmel.
Det gaar en vei over fjellet
Inn i de dype skogers favn
Langsom vandring fører meg
Inn i det dunkle skogsriket.”
For aa finde en gard, eldet og forlatt
Fra en ensom, sort og endeløs natt…”
Ur Inn i de dype skogers favn
1994 släpps Transylvanian hunger. Här har bandet producerat ner musiken ännu ett snäpp men deras musikaliska talang skulle nog inte kunnat ta sig bättre uttryck än genom denna avskalade, enkla och brutala produktion. Detta album skiljer sig även från de övriga då majoriteten av låtarna är på norska. Texterna på den här skivan kretsar kring mer hedniska ämnen, de är mer poetiska och mindre vassa och hatiska än sin föregångare. Det kan även tilläggas att ena sidans texter är författade av Varg Vikernes bla. den sorgliga I en hall av flesk og mjød. Som titeln anspelar så handlar den om en krigare som kommer till Valhall. Men nu har det gått 1000 år sedan den siste vikingen kom dit och gudarna gråter av dyster glädje när det äntligen kommer en son från Norden.
”I en gammel ask hang en nakald gubbe
Under en svart himmel hvorfra regnet fosset ned
Ingen for dithen for a hugge liket ned
For ingen kunne vite hvorhen hengingen fant sted.
Ensom man han var da han dro til valfars plass
Han ankom iført brynje til et storslatt grimt palass
Tusen ar va gatt siden forrige mann kom dit
De grat av dyster glade da en sønn kom endelig.”
(Ur I en hall av flesk og mjød)
De här tre skivorna har kommit att kallas ”The Unholy Trinity”. Man har valt att underproducera dessa vilket ger dem ett väldigt rått och speciellt ljud. Det hela känns genuint och väldigt långt från mainstream och kommersiell musik. Omslagen utgörs av svartvita bilder och Transylvanian Hunger är en klockren träff i enkel bildkonst.
Just Transylvanian Hunger blev väldigt kontroversiell dels för att Varg Vikernes skrivit texten till alla låtarna på ena sidan. Det bör påpekas att Vikernes ganska nyligt innan han skrev de här texterna dömts för mord på en annan musiker vid namn Euronymous. En låt innehåller även ett provokativt baklängesmeddelande vilket lyder ”In the name of God let the churches burn”. Men det som upprörde mest var följande text som trycktes på baksidan av skivan: ”Norsk Arisk Black Metal.”
Det hela blev inte bättre av ett pressmeddelande som påpekade att Darkthrone står ”över all kritik” och att alla som kritiserar skivan borde straffas ”för sitt uppenbart judiska beteende”. Det hela resulterade givetvis i massiva mediala utbrott och även en del påtryckningar från skivbolaget. Fenriz gick således ut med ursäkten att ”judisk” är samma sak som dum på norska och att alla antisemistiska anklagelser berodde på ett ”kulturellt missförstånd”.
Darkthrone bytte skivbolag till Moonfog Records av ovanstående skäl. Deras första släpp på det nya bolaget är Panzerfaust. Det är här jag anser att bandet börjar avvika från deras ursprungliga råa och primitiva Black Metalstil och börjar utvecklas i riktningen som utmärker dem idag.
/Dennis Hopper
Hoppa till huvudinnehåll
