INSÄNDARE • David Baas har uppmärksammat och retat upp sörjande genom att blanda sig i en nationell musikers begravning. Stefan Larsson kommenterar händelsen i en insändare.

I onsdags den 17 december gick den samvetslöse journalisten David Baas ut i den judiskt ägda tidningen Expressen och ondgjorde sig över ett par musikaliska inslag under begravningsceremonin för Pluton Sveas legendariska sångare och låtskrivare Joakim ”Jocke” Karlsson. 

Den mycket uppskattade sångaren och låtskrivaren Jocke Karlsson föddes i Eskilstuna den 26 oktober 1971 och var under 90-talet en av de stora profilerna inom den revolutionära frihetsrocken och vit makt-scenen. Med band som Pro Patria, Pluton Svea och Pitbull farm kom Jocke Karlsson att skapa systemkritisk och revolutionär musik som manade till politisk kamp för den uppväxande generationen av unga rasmedvetna under 90-talet.

Måhända var Pluton Svea det band som kom att väcka störst uppmärksamhet i Sverige. Och Jocke Karlsson var inblandad i en mängd olika musikprojekt genom åren, däribland Völund Smed, Code 291 och Brutal Attack. Men det var med bandet Pluton Svea som Karlsson kom att skaka om Sverige rejält under 90-talet och han gick i det främsta ledet för spridandet av systemkritik och vårt nationalsocialistiska budskap.

Jocke Karlssons alltför tidiga bortgång tisdagen den 11 november skapade ett eko över hela den rasmedvetna världen. Och fredagen den 12 december begravdes han i Fors kyrka i Eskilstuna. För de närmast sörjande vännerna, Jockes flickvän och tidigare bandmedlemmar blev det ett fint och värdigt avsked.

Pluton Svea fortsätter väcka ont blod

Pluton Svea fortsätter än idag att väcka ont blod hos journalisten David Baas som i Expressen under onsdagen den 17 december, upplevde sig kränkt över Jocke Karlssons eftermäle. I Expressens artikel sticker Baas ut sitt fula tryne och beskriver begravningen som främlingsfientlig enkom för att två melodier av Jocke Karlsson framfördes på orgel. Däribland Pluton Sveas ”Nu drar stormavdelningen ut” samt Pitbullfarms ”No regrets”. Men det är den förra låten som har fått Baas gå i taket så till den milda grad att han ser sig tvingad att ännu en gång rida ut som en svenskfientlighetens Don Quijote på sitt feberaktiga korståg mot de hemska ”nazisterna”!

Samtidigt hör det till saken att inga rader ur texten framfördes i kyrkan fastän låten idag måhända är än mer aktuell än när den spelades in på 90-talet.

En himmel blå
Ett snölandskap så vitt
En sol så gul över Sverige mitt
Granskogars salar täckta av snö
Här är jag född så här ska jag dö I midnattssolens land

Här leker barnen hand i hand
I mitt kära fosterland

En man så svart i ett land så vitt
Kan inte skilja på ditt eller mitt
Och våra lagar dem skiter han i
Ett mångkulturellt hyckleri Sverige står i brand

Vad som främst verkar ha upprört David Baas är att ordet ”stormavdelningen” ingår i refrängen och naturligtvis utgör en direkt referens tillbaka till de tyska nationalsocialisternas Sturmabteilung (SA).

Skrupellösa journalister förföljer sörjande anhöriga

Att våra politiska motståndare saknar all heder är inget nytt under solen. Så har det alltid varit! De hetsiga murvlarna har aldrig dragit sig för att sticka upp en mikrofon under näsan på sörjande föräldrar som mist sina barn till följd av mångkulturen. Jag tänker närmast på anhöriga till unga mördade vita nationalister som Daniel Wretsröm och Anders Gustafsson. Deras anhöriga fick utstå ett otyglat drev efter att de brutalt hade mördats.

De systemtrogna knähundarna har aldrig dragit sig för att begagna sig av de mest smutsiga och omoraliska metoder för att skandalisera mördade vita nationalister. Det handlar om skrupellösa journalister som står i regimmedias lydiga tjänst och inte drar sig för att skapa de mest skandalösa rubrikerna om våra svenska ungdomar! Självklart i syfte för att försöka smutsa ned den nationella rörelsen.

Att smutskasta avlidna vita nationalister löper längs med vår frihetskamps historia. Och låt mig därför återknyta till begreppet stormavdelningen och den främste frihetshjälten och martyren av dem alla – SA-mannen Horst Wessel.

Frihetshjälten Horst Wessels död och begravning

Tyskland var under 1920- och 1930-talet en tid av hård och skoningslös gatukamp. Och mönstret att smutskasta och skända döda vita nationalister var ett lika närvarande inslag då som nu. När Horst Wessel lönnmördades av medlemmar ur Rödfront i det röda Berlin 1930 så nöjde man sig inte med att ha skjutit en obeväpnad SA man i dennes hem den 14 januari 1930. Utan det glödande röda hatet mot den fruktade nationalsocialisten Horst Wessel visste inga gränser utan fortsatte även efter att han hade avlidit den 23 februari 1930.

När begravningskortegen bestående av sju bilar, hundratals SA-män och Horst Wessels kista upplagd på en hästvagn som framfördes på Berlins gator så utsattes begravningskortegen för en skur av gatstenar som riktades mot bilen där Wessels mamma och syster satt. Rödfront byggde upp barrikader för att försöka hindra begravningskortegen att nå fram till Sankt Nikolaus-kyrkogården där Wessels kamrater i 5:e stormen, Hitler, Goebbels och samtliga formationer av Berlins SA väntade på att få ta farväl av den unge ledaren.

Det kom till en kritisk punkt när kommunisterna gav sig på att försöka välta Wessels kista för att komma åt kroppen och först efter att ridande poliser och vattenkanoner satts in mot den ettriga röda folkmassan kunde begravningskortegen åka vidare. I flera dagar efter begravningen utsattes graven för upprepade gravskändningar under nattetid. Vilket ledde till att graven behövde bevakas dygnet runt av SA-män enligt ett upprättat vaktschema. Samtidigt gjorde den judiska pressen i Tyskland allt för att för att försöka smutskasta och förvränga bilden av den unge studenten och SA-mannen Horst Wessel!

Vi glömmer aldrig, vi förlåter aldrig!