UKRAINAKONFLIKTEN • Det finns ingen militär konflikt som har varit så väldokumenterat som kriget i Ukraina. Här listar Nordfront de fem bästa dokumentärerna som skapats om kriget hittills.

Redan under Majdankuppen 2014 och det efterföljande inbördeskriget i Donbass började det bli vanligt med militärer och milismän som ständigt bar Gopro-kameror. Sedan den ryska invasionen 2022 har kroppskameror och drönarbilder blivit lika vanligt som Kalasjnikovs i östra Ukraina. Aldrig tidigare har vi kunnat följa ett krig så nära från soldaternas perspektiv som i just detta krig.

Men kriget har även producerat en rad klassiska dokumentärfilmer. För den som är intresserad av att följa vad som händer i Ukraina bortom klyschorna och propagandan har jag listat fem verkligt sevärda sådana. Dessa är förstås i olika grad inte helt befriad från förvrängningar, propaganda eller lögner. Men tillsammans tror jag att de skapar en bild av kriget som förbättrar ens kunskaper, samtidigt som de har ett visst kulturellt värde.

5: Zone of Redemption (2023)

För dig som vill se en dokumentär ur ett ryskt perspektiv och är intresserad av Wagner PMC.

Medan majoriteten av dokumentärerna på den här listan är skapade ur ett ukrainskt eller västligt perspektiv är Zone of Redemption producerad av RT i samarbete med det privata militärföretaget Wagner. Just Wagnergruppen blev kända i hela världen under slaget om Bachmut i Donetsk, och kanske framförallt på grund av den excentriske ägaren Jevgenij Prigozjin och hans kampanj att rekrytera personal från Rysslands fängelser.

Dokumentären publicerades några månader innan den subversive Prigozjins ökända marsch mot Mosvka, men trots detta lyser han med sin frånvaro i den. Under våren 2023 hade hans allt hårdare kritik mot Rysslands försvarsministerium blivit alltmer uppmärksammad, och troligtvis ville man tona ned hans personlighet, som börjat ta allt större plats i offentligheten. Prigozjin var en civil chef för Wagner PMC men började alltmer kliva utanför gränserna för den rollen och agera som en militär befälhavare, trots avsaknaden av kunskap och erfarenhet av en sådan uppgift.

Det vi istället får följa är en grupp fängelserekryter under slaget om Bachmut. Den röda tråden är de dömda förbrytarnas väg mot upprättelse genom att slutföra ett sex månader långt kontrakt i östra Ukraina. Oavsett om de stupar eller överlever har de blivit tvättade rena från sina synder och kommer ut på andra sidan som hjältar i Ryska federationens ögon.

Detta är en renodlad propagandafilm för Wagner PMC. Det finns säkert andra ryska dokumentärer som är bättre, men på grund av Internet-separationen mellan Ryssland och vår värld är dessa svåra att lokalisera.

Värdet i denna dokumentär är framförallt att se kriget i Ukraina ur ett perspektiv som är ytterst sällsynt för oss västliga mediekonsumenter.

En varning också för känsliga tittare, då filmen innehåller grafiska bilder på döda människor och djur.

4: 20 Days in Mariupol (2023)

För dig som vill se hur en stad omringas, bombas och invaderas steg för steg – allt ur civilbefolkningens perspektiv.

En av de första stora dokumentärerna om kriget i Ukraina utspelar sig under den absoluta första tiden efter den ryska invasionen. Mariupol i Donetsk var en av de första städerna i Ukraina som omringades av ryska styrkor. Staden låg både inom det territorium som den självutropade Folkrepubliken Donetsk gjorde anspråk på och utgjorde samtidigt en av Ukrainas viktigaste hamnar.

Den ukrainske filmskaparen och AP-journalisten Mstyslav Tjernov förutsåg utvecklingen och anlände till Mariupol bara dagar innan invasionen. Hans material kom att dominera den tidiga rapporteringen och ger i dokumentären en direkt inblick i Mariupolbornas skräck och lidande. I inledningen ser vi hur tonåringar dödas, sedan små barn och slutligen även gravida kvinnor och spädbarn.

20 Days in Mariupol är inget för den känslige tittaren, men utgör en sevärd och djupt gripande skildring av kriget ur civilbefolkningens perspektiv – ett perspektiv som lätt hamnar i skymundan. Ett minus med dokumentären är att Tjernov inte följer upp anklagelser om att Ukrainas försvarsmakt behandlade befolkningen i Mariupol illa under striderna. Mot slutet av hans vistelse i staden ropar invånarna till kameran att de bombas av ukrainska armén, men Tjernov avfärdar det som ”brist på information”.

Han filmar också hur det grävs omärkta massgravar i staden innan den intas av ryska styrkor. Trots att Ryssland senare kom att anklagas för krigsbrott just i form av omärkta massgravar i Mariupol kommenteras detta överhuvudtaget inte. Men kanske är det förståeligt, då Tjernov är en ukrainare som upplever hur hans land invaderas och delar civilbefolkningens mödor under skapandet av dokumentären.

3: Ukraine on Fire (2016)

För dig som vill förstå den komplexa geopolitiska bakgrunden till kriget.

Ukraine on Fire är en dokumentärfilm som publicerades redan 2016, med andra ord flera år innan det fullskaliga kriget började. Men det är ändå en viktig dokumentär att se för att förstå bakgrunden till konflikten i Donbass och den efterföljande ryska invasionen i februari 2022.

Filmen är skapad av den amerikanske filmskaparen Oliver Stone som produktionsledare och Igor Lopatonok som regissör i kölvattnet av Maidan-kuppen i Ukraina 2014. Den visar bland annat hur västerländska stater och NGO:er, framförallt sådana som kan kopplas till George Soros, var djupt involverade i kuppen, som i väst har beskrivits som ett ”folkligt uppror”. Dessutom finns delar av Stones omtalade intervju med Rysslands president Vladimir Putin, där han öppnar upp om sina tankar om Ukraina och Nato.

Det bör betonas att dokumentären är strikt ”antinazistisk”. Oliver Stone – som själv har judiskt påbrå – sammankopplar bland annat den ukrainska frihetskampen mot bolsjevismen under andra världskriget med förintelsen. Men bilden av det geopolitiska spelet som lett fram till dagens konflikt är betydligt mer nyanserad och i dokumentären redovisas bland annat hur amerikansk underrättelsetjänst utnyttjat ukrainska nationalister sedan andra världskriget.

För den som vill fördjupa sig ytterligare gjordes en uppföljare 2019 med namnet Revealing Ukraine, där även den ukrainske oppositionsledaren Viktor Medvedtjuk intervjuas av Oliver Stone.

2: Russians at War (2024)

För dig som vill se en helt vanlig rysk soldats vardag, eller hur livet i ett krigshärjat Donbass ser ut.

Filmskaparen Anastasia Trofimova tillbringade under 2022 och 2023 flera månader med en rysk bataljon i östra Ukraina. Närvaron skedde inofficiellt, utan formellt tillstånd från Rysslands försvarsministerium, och arbetet var därmed hela tiden helt beroende av lokala befälhavares goda vilja

Resultatet blev en film i så kallad cinéma vérité, där hon utan kommentarer, analyser eller förklaringar bara filmar det hon ser och hör. Russians at War innehåller inga intensiva stridscener, istället är det tiden mellan striderna som är i fokus. Soldater som vilar upp sig och dricker vodka i en babusjkas datja långt bakom frontlinjen. I Donetsk har tiden stått stilla sedan 2014, och innan dess sedan sovjetisk tid. Där ser man rysk tv via en digitalbox på en gammal tjockteve. Ukrainsk television når inte längre så långt österut.

— Varför behöver vi alla denna ära? Vad ska vi säga till våra barnbarn? Vad ska jag säga om honom? Varför stred han? Även om han sa att vi kommer att segra förstod han nog inte vem vi kämpade mot, eller vad vi kämpade för, säger en äldre kvinna som förlorat sin son i Donbass efter hans begravning.

Flera av soldaterna i dokumentären är frivilliga. Deras kontrakt har gått ut för längesedan, men de tillåts ändå inte återvända hem. En av männen förklarar att det bara är med ”fötterna först” man kan slutföra sin tjänstgöring i Ukraina.

Trots att dokumentärfilmen uppenbarligen är kritisk till kriget skapade den stora kontroverser när den publicerades förra året. Anklagelserna var ett den spred rysk propaganda, bara för att Trofimova visade upp ryska soldater som vanliga människor snarare än krigsförbrytare.

1: 2000 Meters to Andriivka (2025)

För dig som vill se Azov strida, eller som vill se en mörk, ocensurerad version av den ukrainska motoffensiven sommaren 2023.

Den absolut senaste dokumentären från krigets Ukraina är enligt mig också den bästa. Under sommaren 2023 inledde Ukraina en massiv motoffensiv, som media talat om i flera månader innan. Offensiven blev ett i praktiken ett fiasko, där man intog ett antal byar och mindre städer men helt misslyckades med det operativa målet: att bryta igenom i Zaporizjzja-riktningen för skära av den ryska landkorridoren mellan Donbass och Krim.

De inledande försöken med mekaniserade anfall, där ukrainska förband ryckte fram med avancerade västerländska stridsfordon mot ryska, hårt befästa och minerade försvarslinjer, misslyckades. Resultatet blev betydande förluster samt ryska propagandabilder på utbrända och övergivna Nato-donerade stridsfordon på Ukrainas slätter. Istället för det högteknologiska Nato-kriget fick man byta taktik till småskaliga anfall med infanteri i mindre enheter, ofta under nattetid och med terrängen som skydd.

3:e separata stormbrigaden (Azov) är specialiserade på denna typ av strid. I dokumentären möter man en av brigadens infanteriplutoner under en utdragen offensiv mot byn Andrijivka utanför Bachmut. Målet är att skära av ryska försörjningslinjer till den erövrade staden. Framryckningen sker genom en smal skogsremsa kantad av stora minfält, där stridsfordon inte kan ta sig fram och endast mindre infanterigrupper rör sig, ofta med ett fåtal tomma trädkronor som enda skydd.

Det är en långsam, blodig och utmattande framryckning genom minerade fält, ryska skyttegravar och ständig artillerield. Soldaterna pratar öppet om rädsla, trötthet, förluster och meningen – eller avsaknaden av mening – med operationen. Dokumentärfilmaren Mstyslav Tjernov – som också ligger bakom 20 Days in Mariupol – följer en grupp som försöker ta sig fram till befälhavaren på plats med en ukrainsk flagga och instruktioner från Azovbrigadens högkvarter att hissa den över byns ruiner när den väl befriats.

Filmen är en mörk och realistisk skildring av en av Ukrainas få framgångar under den stora motoffensiven – en framgång som uppnåddes till priset av betydande förluster och som omintetgjordes av ryska styrkor bara några månader senare. Skildringen ackompanjeras av ett dovt, hotfullt och drönarbaserat soundtrack, helt utan inslag av romantiserande eller patriotiskt svärmeri.

Det finns även en del Call of Duty-liknande Gopro-bilder där man ser hur de ukrainska soldaterna bekämpar fienden, för den som gillar sådant.