ÄVENTYR. Nordfronts kulturskribent Daniel Olofsson har läst två klassiska äventyrsberättelser, Robinson Crusoe och Moby Dick, och delar här med sig av sina tankar om de två storslagna verken.
Berättelsen om den skeppsbrutne Robinson Crusoe och jakten på den vita och närmast övernaturliga valen Moby Dick kan vara två av de största äventyrsberättelserna som någonsin skrivits. Båda har fångat läsare i flera hundra år och fortsätter att återskapas i filmer, tv-serier, spel och andra kulturella uttrycksformer. Att de skrevs för flera hundra år sedan gör dem även intressanta ur ett politiskt perspektiv då de skildrar en helt annan politisk tillvaro än vår tid. Båda berättelserna handlar om att kämpa mot galenskap och överlevnad men även om andlighet, brutal valjakt och slaveriet.
Robinson Crusoe skrevs av Daniel Defoe och firar i år 300-års jubileum. Berättelsen är delvis hämtad från verkliga händelser från skotten Alexander Selkirks liv. Selkirk levde ensam på en öde ö åren 1704-1709 och hans äventyr låg till grund för Defoes bok. Ön som Selkirk hamnade på ligger utanför Chiles kust och kallas idag passande nog för Isla Robinson Crusoe.
Robinson Crusoe, eller Robinson Kreutzner som han egentligen heter, är en ung man med tyska anor som bestämmer sig för att söka efter äventyr på de sju haven men som snart tillfångatas av turkiska sjörövare och sedan tillbringar några år som slav. Han lyckas så småningom rymma och bosätter sig i Brasilien där han blir en framgångsrik sockerrör- och tobaksodlare. Denna tillvaro blir snart händelselös och tråkig för den äventyrslystne Robinson som bestämmer sig för att pröva sin lycka med slavhandel och blir delägare på ett slavskepp som ska åka till Afrika.
Detta skepp förliser och Robinson hamnar som enda överlevande på en öde ö, vilket denna berättelse är mest känd för. Som tur är ligger skeppsvraket inte långt ut i vattnet och han hinner rädda en del livsnödvändiga saker innan vraket spolas bort ut i havet. Robinson är mer eller mindre värdelös på praktiskt arbete och överlevnad men vi får följa honom under många år där han lär sig allt från att snickra till att bruka jorden, föda upp djur och tillverka diverse saker.
Robinson kämpar med sin ensamhet och sina tankar men så småningom börjar han finna sig i sin situation. Han börjar läsa i en bibel och inser att andlighet är viktigt och han börjar tycka att tillvaron på ön kanske inte är så tokig ändå.
Men när allt är frid och fröjd hittar han plötsligt ett mänskligt fotspår på stranden och hans rofyllda värld slås i spillror. Det visar sig att blodtörstiga kannibaler brukar komma till ön och äta upp varandra och han befinner sig plötsligt i en tillvaro fylld av skräck och rädsla för de primitiva kannibalerna.
När detta händer har Robinson varit på ön väldigt länge och när han till slut bestämmer sig för att försöka döda kannibalerna har det gått 26 år. När en av vildarnas blivande middagar gör ett rymningsförsök tar Robinson chansen och skjuter några av dem och räddar den tilltänkta måltiden.
Han döper denna inföding till Fredag, efter dagen han räddades, och med sin nya kamrat blir livet ännu mer trivsamt för Robinson. Han lär Fredag engelska och att kalla honom Master. Fredag blir alltmer civiliserad och snart är han Robinsons trogne side-kick och följeslagare.
”I let him know his name should be Friday, which was the day I saved his life; I called him so for the memory of the time. I likewise taught him to say Master; and then let him know that was to be my name.” Robinson
De två blir ett riktigt radarpar och Robinson kallar honom ofta för ”My man Friday”. Fredag som är både rolig och modig ställer många svåra frågor till Robinson om moral och andlighet vilket gör att de båda lär sig mycket av varandra.
”‘Well,’ says Friday, ‘but you say God is so strong, so great; is he not much strong, much might as the devil?’ ‘Yes, yes,’ says I, ‘Friday; God is stronger than the devil – God is above the devil, and therefore we pray to God to tread him down under our feet, and enable us to resist his temptations and quench his fiery darts.’ ‘But,’ says he again, ‘if God much stronger, much might as the wicked devil, why God no kill the devil, so make him no more do wicked?’” Fredag och Robinson
Tillsammans upplever de många äventyr på ön och de tar sig snart tillbaks till civilisationen. Här visar det sig att Robinsons odlingar i Brasilien har gått väldigt bra och han är nu en förmögen man. Berättelsen slutar med att Robinson och Fredag påbörjar ett nytt äventyr vilket står att läsa om i The Farther Adventures of Robinson Crusoe.
Boken Moby Dick eller Den vita valen, av Herman Melville från 1851, börjar i stort på samma sätt och även den här berättelsen är bitvis hämtad från verkliga händelser. År 1820 sänktes det amerikanska valskeppet Essex av en kaskelotval vilket inspirerade Melville. Den verkliga händelsen slutade dock med att besättningen tvingades till kannibalism för att överleva sitt tre månader långa skeppsbrott utanför Sydamerikas kust innan de räddades.
I Moby Dick får vi följa Ishmael, en ung man som bestämt sig för att ge sig ut på äventyr på de sju haven likt Robinson Crusoe men som söker efter äventyr på ett valfångstskepp. Under sin första dag i staden Nantucket tvingas han att dela rum med en söderhavskannibal och huvudjägare, Queequeg. Ishmael är till en början livrädd för denne vilde men han bestämmer sig för att inte låta sina fördomar ta över och snart blir de goda kamrater.
”I stood looking at him a moment. For all his tattooings he was on the whole a clean, comely looking cannibal. What’s all this fuss I have been making about, thought I to myself – the man’s a human being just as I am: he has just as much reason to fear me, as I have to be afraid of him. Better sleep with a sober cannibal than a drunken Christian.” Ishmael
Ishmael får anställning på skeppet Pequod och han ser till att Queequeg också får det. De hinner inte långt innan Pequods kaptens verkliga planer börjar lysa igenom. För kapten Ahab kan denna resa vara den sista då han har bestämt sig för att ta kål på sin nemesis, den vita kaskelotvalen Moby Dick, som tog Ahabs ben under en tidigare valjakt utanför Japans kust. Att valen är just vit gör den extra farlig för vilka kan mätas sig med vita djur som vithajar, isbjörnar eller den vite mannen?
Allt eftersom berättelsen blir mer händelsefull och äventyrlig ju mer hämndgalen blir Ahab. Vi får följa med under myteriförsök, möte med pirater och spännande valjakter men till slut håller Ahab hela besättningen fången med sin galenskap. Ute på de ödsliga haven går jakten på Moby Dick vidare och galenskapen börjar sprida sig även bland besättningen som dras med ner i Ahabs avgrundsdjupa hat för den svårfångade vita valen.
”Oh, lonely death on lonely life! Oh, now I feel my topmost greatness lies in my topmost grief. Ho, ho! from all your furthest bounds, pour ye now in, ye bold billows of my whole foregone life, and top this one piled comber of my death! Towards thee I roll, thou all-destroying but unconquering whale; to the last I grapple with thee; from hell’s heart I stab at thee; for hate’s sake I spit my last breath at thee. Sink all coffins and all hearses to one common pool! and since neither can be mine, let me then tow to pieces, while still chasing thee, though tied to thee, thou damned whale! Thus, I give up the spear!” Ahab
Likt Robinson Crusoe sys det här in en hel del om gud och bibeln, främst berättelsen om Jona som slukades av en stor fisk. Att Ahab förlorar kampen mot galenskapen och sin hämndlystnad ges mycket utrymme och Moby Dick blir allt mer mytologisk och till slut närmast demonisk. Berättelsen slutar i katastrof när skeppet förliser och Ahab dras ner i djupet tillsammans med Moby Dick och Ishmael blir den enda som överlever.
Något som slår en när man läser dessa böcker är synen på slaveriet. När Robinson Crusoe skrevs pågick slavhandeln för fullt världen över och det är inte förrän Robinson möter Fredag som han egentligen finner verklig lycka och hans liv på ön blir riktigt trivsamt.
Nu är det givetvis förkastligt att man på den tiden kunde äga en annan människa och absolut inget jag förespråkar, men det är ändå väldigt intressant att läsa hur relationen mellan Robinson och Fredag beskrivs av någon som var positiv till slavägande för 300 år sedan.
När Moby Dick skrevs började slaveriet däremot att gå mot sitt slut och på vissa håll i Amerika hade det redan avskaffats vilket i sin tur avspeglas i den berättelsen. Queequeg får här spela rollen som en fri och självständig människa som hade kunnat vara en slav. Att han är mer vild än tam är en viktig del i berättelsen och han framställs som primitiv och enkel men samtidigt är han en av berättelsens modigaste och mest jordnära karaktärer.
Queequeg med sin hatt och älskade sylvassa harpun.
Andlighet och tron på gud är också viktiga ingredienser men om det ger Robinson sinnesro i sin kamp ger det snarare Ahab bränsle för sin galenskap. Robinson beskrivs bitvis som en girig och rotlös syndare och det är inte förrän han finner gud han blir en hel människa. Fredag som i början är en hednisk kannibal finner också gud med Robinsons hjälp, och blir därmed kristen och lycklig.
Ahab å andra sidan finner näring till sitt hat i sin förvrängda relation till gud medan Queequeg håller fast vid sin primitiva religion vilken beskrivs som en slags avgudadyrkan med inslag av islam. Kanske är deras brist på kristen andlighet en anledning till att de dör i sin berättelse.
Robinson läser bibeln för Fredag.
Föga förvånande är det Robinson Crusoe som lidit mest av tidens tand av dessa berättelser. Fokus på de senare tolkningarna har främst legat på relationen mellan Fredag och Robinson och pekat på deras slavrelation medan ursprungsberättelsens fokus främst låg på Robinsons ensamhet och uppfinningsrikedom.
Av alla olika varianter av berättelsen tycker jag boken ger den mest rättvisa då man här får en helhetsbild som filmversionerna saknar. Vill man ändå se en film rekommenderar jag den mexikanska från 1954. Sen kan jag rekommendera brädspelet Robinson Crusoe också för de riktigt nördiga läsarna när jag ändå håller på.
Robinson Crusoe finns även som ett spännande och klurigt brädspel.
Berättelsen om Moby Dick gör sig däremot bättre på film. Boken är väldigt lång och fullsprängd med information om valar, båtar och annan fakta om valfångst och utvinning av deras olja. Denna information gör berättelsen bitvis väldigt långsam vilket med fördel kapats bort i filmversionerna. Även här rekommenderar jag en äldre film, den amerikanska från 1956. I den får Queequeg en roll som ligger förlagan nära och Gregory Peck gör en strålande roll som den allt mer vansinnige Ahab.
Gregory Peck gör en bra roll som Ahab, 1956.
Som jag tidigare nämnt ger dessa berättelser intressanta bakåtblickar både till slaveriet och den brutala jakten på valar för dess värdefulla fett. Men berättelserna ger mycket mer än bara historiska perspektiv. De är två strålande äventyrsberättelser som trots sin tidstypiska prägel ironiskt nog även kan kallas tidlösa.
Berättelser om att lyckas överleva ensam enbart med sin intelligens och uppfinningsrikedom till hjälp och kampen mot en övermäktig fiende och sin egna galenskap är definitivt lika spännande och fantasifulla idag som de var för flera hundra år sedan.
Att Robinson Crusoe fann en vilde som han ”tämjde” är däremot en trolig anledning till att hans berättelse snart kommer att hamna i det kulturella minneshålet likt Lilla Hjärtat, Barna Hedenhös eller Tintin. Jag uppmanar därför alla att passa på att läsa Robinson Crusoe medan ni fortfarande kan göra det, ostraffat.
Hoppa till huvudinnehåll
