Dagens datum 31 december: Denna dag 1944 bombade Royal Air Force Victoria terrasse i centrala Oslo. Över 100 civila miste livet i vad som är det största massdödandet i norsk modern historia.

Foto-montage. Bild: Nrk.

Målet med Combined Bomber Offensive…bör entydigt och offentligt förklaras. Det målet är förstörelsen av tyska städer, dödandet av tyska arbetare och störningar av det civiliserade livet i Tyskland.
Det bör understrykas att den förstörelse av hus, allmännyttiga företag, transport och liv, skapandet av ett flyktingproblem utan motstycke samt nedbrytandet av moralen både hemmavid och vid fronterna av rädsla för utökad och intensifierad bombning, är accepterade och avsedda mål för vår bombpolicy. De är inte sidoeffekter av försök att träffa fabriker.

Ovanstående skrev Royal Air Forces befälhavare Arthur Harris till den brittiska regeringen 1943. Trots att själva målet var att döda civila, vilket orsakade regelrätta massakrer i Dresden, Hamburg och på många andra ställen i Tyskland, dömdes aldrig Harris, eller den person som gett honom ansvaret för bombkampanjen, Winston Churchill, för krigsförbrytelser. Churchill uttalade själv följande om bombpolicyn: ”Moralen hos civilbefolkningen i Tyskland var målet för de brittiska bombräderna. De riktades specifikt mot industriarbetare.”

Winston Churchill, en odömd krigsförbrytare.

Även andra länder, som inte var krigförande men som försökte hålla sig på god fot med Tyskland, drabbades av brittiska flygbombningar. Exempelvis blev Köpenhamn bombat av britterna med 123 civila dödsoffer, varav 86 var barn, som följd. Ofta trivialiserades tappet av civila människoliv vid bombningarna vilket gjort att många betraktat dem som avsiktliga.

Victoria terrasse i Oslo bombades av britterna vid två tillfällen. Victoria terrasse är ett byggnadskomplex i centrala Oslo som nyttjats av olika politiska departement (idag bland annat norska utrikesdepartementet) och under andra världskriget inhystes Gestapos norska högkvarter men också andra organisationer.

Vid det första bombangreppet 1942 mot byggnaden dödades åtta civila och många skadades. Målet för aktionen – Gestapos högkvarter – lämnades i princip orörd, men RAF beskrev ändå bombningen som lyckad. En av dess observatörer kommenterade cyniskt att ”det finns inte längre så många tyska flaggor kvar på husen”.

Den andra bombningen av Victoria terrasse inträffade på nyårsafton 1944. Den skedde på förmiddagen i fullt dagsljus och kom som en total överraskning. Det blev den blodigaste dagen i norsk modern historia med fler tappade civila människoliv än på Utöya, orsakad av en regering som förde ett krig i ”demokratins” namn.

Tolv brittiska flygplan angrep Oslo i två vågor med sex flyg i vardera. De första flygen släppte sex bomber, men målet för aktionen, Gestapo-högkvarteret, var även denna gång i det närmaste orörd.

Samtidigt som flygplanen släppte sina bomber kom en spårvagn körande, full med folk, på Drammensveien. En bomb slog i backen och studsade rakt mot spårvagnen och exploderade. 44 norrmän i spårvagnen och nio ytterligare personer på Drammensveien dödades. Flera flerbostadshus träffades, bland annat Ruseløkkveien 22, där nio personer dödades.

Vraket efter den spårvagn där 44 civila dog.

Minst 106 människor, 79 civila norrmän och 27 tyskar (varav 20 av dessa var kvinnor), dog när de brittiska bomberna slog ner på Oslos gator. Bomberna dödade människorna på sju olika platser.

I den brittiska propagandan utmålades bombningen som en ”framgång”. Via den engelska radion ska meddelanden gått om att Gestapo-högkvarteret träffades och till Churchills krigskabinett lämnades rapporten att Mosquito-flygen fick in en serie träffar på högkvarteret.

Efter detta har bombningen tystats ner. När händelsen återigen, efter många år, kom att diskuteras skrev NRK:

Trots den dramatiska omfattningen av angreppet och det stora antalet döda, är denna del av Oslos och norsk krigshistoria okänd för de flesta. Media och norska historiker har i liten grad berört saken.

Men det fanns undantag. Den norske journalisten och författaren Cato Guhnfeldt, kom 1995 ut med boken Bomb Gestapo-hovedkvarteret! där han beskriver de bägge bombningarna av Victoria terrasse.

En annan som uttalat sig kring det är historikern Svein Blindheim, som på den tiden var motståndsman och kämpade mot tyskarna. Blindheim bevittnade massakern denna dag.

–Jag såg planen och hörde smällarna. Jag tittade in i parken och såg något hemskt. Det var avslitna kroppsdelar som hade kastats upp i träden. Förmodligen från den spårvagn som drabbades, sade Blindheim till NRK.

Blindheim var efter kriget starkt kritisk mot den brittiska politiken i Norge och lade skulden på den tyska invasionen på den norska regeringen då den tillät upprepade brittiska kränkningar av den norska suveräniteten, istället för att inta en väpnad neutralitet mot både England och Tyskland. Detta tvingade tyskarna att agera eftersom britterna hade planer på att invadera Norge, men också delar av Sverige.

Blindheim blev efter kriget kontroversiell då han utmanade ”den norska myten”. Han uttalade bland annat att det tyska styret av Norge hade folkligt stöd och var förhållandevis bra. Och i samma intervju säger Blindheim angående de allierade attackerna i Oslo men också i Bergen (där 193 civila dödades):

Framställningen av de allierades insatser under kriget är för jävlig. I Norge lever vi idag med segermakternas version av historien. Visste du att det var britterna som dödade flest människor i Norge under andra världskriget?

”Detta var de allierades nyårshälsning till människor i Oslo”. Se film från bombningen av Victoria terrasse nedan:

Källor:
Et grufullt syn i parken
– Burde ikke bombet Victoria terrasse
Propagandakrig etter luftangrepet
Disse omkom i angrepet i 1944

Publicerades ursprungligen 2013-12-31.

• Publicerad:
  2018-12-31 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia