Hoppa till huvudinnehåll
Den fjärde i förbundet
ANTIKVARISKT • Artikel från Sverige Fritt, nr 2 1945. Skriven av Holger Möllman-Palmgren.
Antikvariskt
Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.
Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.
Med praktiskt taget enhälligt bifall har den svenska systempressen kommenterat deklarationen från de ”tre storas” möte på Krim. Att detta dokument kommer Versaillesdiktatet att förblekna som en närmast beskedlig historisk bagatell, för att tala med Dagens Nyheter, synes icke i ringaste mån ha förmått de ”svenska” opinionsmakarna att hejda sig och lägga band på applåderna. Det är ju gudbevars bara det tyska ”bödelsfolket” som skall avstraffas, säger man sig, och då kan ju intet straff vara hårt nog. Icke ens slaveri för evärdlig tid och det tyska rikets utplånande.
Man fröjdar sig istället i sitt hjärta över att de ”tre stora” verkligen kunnat komma överens om denna hämndens och hatets blinda förintelsepolitik och hälsar detta förhållande som en garanti för den kommande ”fredens” stabilitet och varaktighet. Vem erinrar sig idag längre, att England-Frankrike förklarade Tyskland krig på grundval av en brittisk garanti för Polens integritet och oberoende – idag då ena hälften av landet med varm hand skänktes åt den ryske erövraren och den andra delen ställdes under en rysk lydregerings kommando, medan Polens ”lagliga” regering i London ställes utanför hela saken och behandlas såsom om den aldrig existerat?!
Nej, hatets och vedergällningens apostlar, atlantchartans sanna svenska riddare, äro nöjda och tillfredsställda. De se icke, förstå icke, vilja icke fatta, att om den deklaration skulle gå i verkställighet, som de nu jubla över, så skulle de en dag finna den gren avsågad, på vilken även de själva sitta i sin egenskap av medlemmar av en europeisk och germansk nation.
De äro blinda inför det faktum, att vid sidan av eller, rättare sagt bakom de ”tre stora” i Livadia satt en fjärde part i avtalet, den viktigaste, mäktigaste och målmedvetnaste av dem alla, den stora deklarationens verklige författare och upphovsman liksom också den verklige initiativtagaren och befrämjaren av detta krig: den internationella, j*****a finanskahalen, världskapitalets anonyme behärskare, världshistoriens blodtörstigaste och oförsonligaste tyrann och slavpiskare, den makt, i vars händer den svartaste reaktion och den blodrödaste revolution icke äro annat än medel till ett och samma mål: guldets totala världsvälde och alla folks förslavande under dess obarmhärtiga diktatur.
Hatets och hämndens blinda förkunnare äro ur stånd eller sakna vilja att inse detta elementära faktum: Den koalition, som idag ger sig ut för att i frihetens och demokratins namn vilja krossa det Tyska riket och återskänka Europa ”fred och framåtskridande” och ”frihet från nöd och fruktan”, är en sammansvärjning av världshistoriens fyra största utomeuropeiska och antieuropeiska stormakter mot Europa självt som politisk, civilisatorisk och ekonomisk maktfaktor. Sovjet, USA, Storbritannien och J**a – icke någon enda av dem har ett positivt intresse av vår världsdels verkliga väl och ve.
England, som borde ha haft det, i egenskap av europeisk och germansk nation, har i vanvettig hybris förrått sin historiska uppgift och kommer obevekligen att drabbas av samma öde som varje annan europeisk stat och nation, därest domen från Livadia skulle gå i uppfyllelse. Ty utan ett fritt Europa kan icke heller det engelska öriket utanför dess kust existera som fri och oberoende stat och som härd för en europeisk kultur- och livsform. De fyra världsmakter, som i sitt gemensamma hat mot västerlandet förenat hela sin förkrossande vapenmakt just mot Tyskland – och detta för andra gången inom loppet av ett kvarts sekel – visste vad de gjorde, då de valde tyskarna till huvudfiende bland Europas folk. Vill man säkrast döda en organism, skall man sikta mot dess hjärta. Tyskland är Europas hjärta; när det hjärtat upphör att slå och slites i stycken, då upphör också den oändligt komplicerade organism, som heter Europa, att existera.
Demokratins eländiga kvacksalvare må försöka ge kadavret ett nytt hjärta – ett amerikanskt, ett rysk-asiatiskt eller ett judiskt – liket kommer förvisso att titta och visa nya livstecken, men icke med europeiska ögon, icke med europeiska livsformer. Vad Europa än må bli – en västlig halvö av Sovjet-Asien eller en anglojudisk koloni och avsättningsmarknad – sig själv bleve det aldrig mer.
80 miljoner tyskar i vapen – historiens största germanska uppbåd – står alltjämt hindrande i vägen för de ”tre storas” d.v.s. för den j*****a världsmaktens förintelseplan i den antieuropeiska koalitionens regi. Tyska folkets hjältekamp är idag den yttersta och sista garantin för Västerlandets existens. Skall den hålla och förslå?
Mot dessa 80 miljoner tyskar står 200 miljoner ryssar och halvasiatiska folk, 200 miljoner amerikaner och britter, jämte deras lydfolk och legoknektar från ett 30-tal nationer, omfattande praktiskt taget hela världen utom Japan. Mot tyskarna står det samlade världskapitalet på j*****a händer, allt det guld – 90 procent av hela världens gula metall, som under årtionden utpressats, sammanroffats och lagrats på andra sidan havet. Mot tyskarna står slutligen – den fruktansvärdaste av alla makter – den j*****a världslögnen med alla underjordens makter och lidelser på sin sida: avunden, hatet, mindervärdeskomplexen, hyckleriet och hämndgirigheten hos alla de element, som i den tyska ordningen och deras socialistiska europeiska enhets- och samarbetstanken se sin bittraste fiende och kompromisslösaste vedersakare.
Finns det överhuvudtaget någon utsikt att det tyska folket skall kunna bestå i denna ojämna kamp? Är det icke i själva verket utgången på förhand avgjord? För dem som i likhet med de ”tre stora” i Livadia och deras anonyme Husbonde endast räkna med kalla siffror och kvantiteter är svaret givet: Tyskland kommer att utplånas och Europa att bliva Anti-Europas lättfångna byte.
För oss, som historien lärt att tro på andens makt över materien, är svaret icke lika givet. Vi svara: Om det miraklet skulle inträffa att Europas folk i sista stunden vaknade till sans ur lögnens och hatets psykos och igenkände sin enda eviga fiende, så skulle Tysklands kamp i dessa år icke ha varit förgäves, huru än det momentana resultatet skulle gestalta sig. Ty ett enat Europa, i socialistisk mening, kommer alltid att förbli starkare än alla sina fiender.
Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.