P3 GULD. Societetsvänstern har haft sin bal på slottet och korat sina favoritmusiker. Gästskribenten Karl Lindholm har tittat på spektaklet.

p3guld-affisch-jpg

Sedan några år tillbaka har vi kunnat se en ny ung ”elit” växa fram. Den är en blandning av kontraster vilket många för bara några år sedan hade svårt att föreställa sig. Rödvinsvänster och salongsbolsjeviker är inget annat än fel att kalla dem, för hyckleriet är värre än så. Det är uttalade socialister och anti-kapitalister tillhörande det övre skiktet i taxeringskalendern. Det är personer som säger sig vara emot konsumism, men som klär sig i vräkiga utstyrslar. Det är en sekteristisk societet som växt fram, en ny hycklande elit.

Härom helgen bläddrade jag mig fram i kanalutbudet och fastnade motvilligt på P3 Guldgalan. Trots min vetskap om vilken typ av människor som leder denna statligt finansierade radiokanal och gala fortsatte jag att titta av ren nyfikenhet. Vad jag blev mest uppmärksam på under tiden var hur uppklädda alla var.

HBTQ-aktivisten Silvana Imam hade rätt åsikter för att vinna pris (årets liveakt). Här tillsammans med sin flickvän Beatrice.

HBTQ-aktivisten Silvana Imam hade rätt åsikter för att vinna pris (årets liveakt). Här tillsammans med sin flickvän Beatrice. Foto: Youtube.com

Fast uppklädda är nog fel benämning, bisarrt klädda är mer korrekt. Ärligt talat vet jag inte om det de hade på sig får gå under namnet kläder. Frisyrerna hade många gjort så avancerade att de fick en punkare ifrån 1970-talet att framstå som civiliserad. Män var sminkade och bar rosa hår, någon hade hårvax i ögonbrynen, andra bar solglasögon i ett nedsläckt Scandinavium. Alla dessa människor fick sola sig i glansen och förenas i sin syn på sig själva som särskilt goda människor. Detta visade de genom att rösta fram åtskilliga musikpriser med en stark dold politisk agenda.

Artisten Joy M'Batha bjöd på "nakenchock" tills medias stora glädje.

Artisten Joy M’Batha bjöd på ”nakenchock” till medias stora glädje. Foto: Youtube.com

Beatrice Eli med sin utstyrsel. Bakom henne en homie.

Beatrice Eli med sin utstyrsel. Bakom henne en homie. Foto: Youtube.com

P3 Guld är ett antal musikpriser i olika kategorier vilka delas ut under galan årligen. De nominerade utses av en expertjury, sedan får lyssnare rösta fram vinnaren. Det intressanta är att de nominerade och vinnarna oftast är inom samma politiska fack som arrangörerna. Många av artisterna har uttalat sig starkt politiskt på ett eller annat sätt. Vinnarna har inte sällan en icke-svensk bakgrund, är de däremot svenska så har de tagit ett starkt politiskt ställningstagande vilket tar fram dem i rampljuset. Däribland kan nämnas Zara Larsson som tog hem ”Årets låt” med ”Lush Life” och bandet Dolores Haze som korades till ”Årets rock/metal”. Det feministiska tillika anti-fascistiska bandet Dolores Haze är kanske inte välbekant för så många, detta är heller inte så konstigt. Bandet som består av fyra unga kvinnor är i princip obetydliga om man jämför med den svenska rockscenen. Att ett band som spelar elektronisk poppunk kan vinna ”Årets rock/metal” är för mig ett mysterium. Inte för att Facebook på något vis skall styra vilka som störst och det är alltid bra när mindre band får sticka ut och knipa pokaler. Men i skrivande stund har bandet 3 000 så kallade ”gilla” medan Ghost B.C., som var ett av de nominerade banden, har cirka 1 miljon.

Ghost-medlemmarna gjorde sitt bästa för att se lika skrämmande ut som övriga.

Ghost B.C.-medlemmarna gjorde sitt bästa för att se lika skrämmande ut som de övriga på galan. Foto: Youtube.com

Linköpings-bandet Ghost B.C. släppte under året skivan ”Meliora”, vilken sålde guld i Sverige och toppade de nordiska samt amerikanska listorna. I Sverige har skivan också legat topp tre på hårdrockslistan sedan skivsläppet i somras till dags dato och albumetta på Sverigetopplistan i 2 veckor. Bland andra Rolling Stone Magazine gick till och med så långt att kalla albumet för ett av de bästa metalalbumen under musikåret 2015. P3 Guld hittade istället Dolores Haze, hur det kommer sig kan man undra. Att tjejerna vunnit på annan grund än musiken låter jag läsaren själv att avgöra. Vinsten firade de genom att på sin blogg skriva: ”Åt helvete med alla idioter och allt kiss doppat i bajs, för VI VANN…”

Dolores Haze är inte det mest populära bandet bland riktiga musikkännare och vanligt folk, men de hade de rätta åsikterna för att vinna pris på P3 Guldgalan.

Dolores Haze är inte det mest populära bandet bland riktiga musikkännare och vanligt folk, men de hade de rätta åsikterna för att vinna pris på P3 Guldgalan. Foto: Youtube.com

 

Att galadeltagarna ser sig som goda är inte det enda de har gemensamt, de är även unika, fria själar i sina egna ögon. Eller som Joy M’Batha sade i inledningen till galan, att det de gör är att ”…tänja på gränserna, våga vara sig själv”. Hur unik man blir som person när man fyller en hel arena med samma typ av människor kan man fråga sig. Att det skulle för vara modigt och våghalsigt att vara så politiskt korrekt som möjligt är ju rent av absurt.

Tro inte nu att jag vill förringa sådant som är unikt eller skiljer sig från mängden, tvärtom. Men detta är någonting helt annat. Detta är en elit som sätter sig över folket som vill visa att de är bättre. Som vill visa vad man skall tycka och tänka, och för den delen vilka artister man skall lyssna på. De flesta kan nog också skriva under på att de titulerar sig själva som anti-rasister, feminister och vänster. Detta var ingen gala för folket, detta var en gala för en verklighetsfrånvänd och degerenerad elit. En elit som inte ser vardagen hos gemene man utan bara varandra, vars ryggdunkningar slår hårdare än den störste LO-pampen. En elit som dricker Cosmopolitans och bubbel, som bär rävkadaver runt axlarna och vars arrogans är så tydligt att det upplevs som hat.

Det slog mig hur skrämmande lik denna elit var den degenerarade överklassen i de aktuella filmerna ”The Hunger Games”. Överklassen lever i huvudstaden, avskärmad från all förödelse och lidande i de andra distrikten. Där lever de ett flott liv i bisarr lyx. Kläder vars enda syfte är att skapa uppmärksamhet, färgglada huvudbonader som spretar åt alla håll, smink i ett sådant överflöd att det vore skadligt. Allt sådant som de i de fattiga distrikten aldrig ens kunnat drömma om. Allt detta för att visa sin arrogans, sin övermäktighet och sin godhet. Man skall inte glömma att överklassen i ”The Hunger Games” ser sig som de goda, precis som eliten i Scandinavium. Har man sett filmerna inser man att liknelsen är total, frågan är bara hur kortvarig denna nya elits era kommer vara. Med tanke på att vårt folk nu börjat vakna och insett hyckleriet så ser denna elits framtidsutsikter inte ljusa ut. Hur många fler år den politiska P3 Guldgalan kommer att verka låter jag vara osagt.

/Karl Lindholm

  • Publicerad:
    2016-02-05 15:00