Sveriges långa period av socialdemokratiskt inflytande över landets politik må tidvis ha inneburit en del positiva förändringar, som under 1800-talets slut och 1900-talets början, då de sociala villkoren för de sämst lottade i samhället förbättrades tack vare en organiserad arbetarrörelse, och under Per Albin Hanssons tid vid statsrodret då byggandet av folkhemmet påbörjades.

Dock var tiden med Per Albin Hansson som statsminister, då det flirtades med nationalism, endast en anpassning till världsläget för att kunna bibehålla makten. Stora och vackra ord från politiker ska man aldrig lita på, det är politikernas faktiska gärningar man ska bedöma, ty politiker lindar alltid in sin verksamhet i vackra ord. När världsläget förändrades och nationalismen blev ”omodern” var socialdemokraterna de första som ivrade och öppnade dörren för främlingsinvasionen och utförsäljningen av Sverige.

Tiden för byggandet av folkhemmet var inte enbart en positiv tidsperiod för Sverige, bara en mindre negativ. Under denna tidsperiod fick man en klar inblick i socialdemokratins, för oss svenskar, främmande väsen, med den kultur- och historieupplösande marxismen som ledstjärna. Rivningen av stadskärnorna i flertalet svenska städer vittnar om socialdemokratins totala förakt och hat gentemot det svenska folkets historia och ursprung. Från efterkrigstiden fram till 1970-talet pågick ett omfattande utplånande av en viktig del av vår kulturhistoria. Vårt historiska arv åsamkades en stor skada i försöken att bygga det ”klasslösa samhället”. Totalt själslösa byggnader i form av betongkomplex i stalinistisk anda uppfördes och de gemytliga stadskärnorna med gamla anor förstördes och städernas själ mördades. Vördandet för det gamla saknades totalt av socialdemokratin och dess samhällsarkitekter. Att städerna gjorts själslösa råder inget tvivel om, det upplever man när man reser runt i landet och besöker de städer som råkade ut för den medvetna förstörelsen. Det var dock inte enbart städerna som blev utsatta för rivningar. Utan någon som helst hänsyn till historien och kulturen har socialdemokraterna beviljat bygglov för fabriker, broar, vägar och andra byggen varhelst det passat. Otaliga exempel finns där forntida och andra historiska minnesmärken förstörts för att ge plats åt nybyggen som hade kunnat placeras på annat håll.

För att socialdemokratin ska kunna lyckas med sin samhällsomstörtande agenda måste folket göras rotlösa, något dessa rivningar klart bidrog till. Likheterna med kommunisternas arbetsmetoder är slående, vilket inte är så konstigt då socialdemokratin har samma ideologiska rötter som kommunismen – marxismen. Idealet för marxisterna är folk som bor i enorma betongkomplex i kollektivistisk miljö, då de där blir en anonym del i det stora proletariatet. Marxismen har alltid strävat efter urbanisering, för det är i rotlösa storstadsmiljöer som folk är som mest mottagliga för dess naturvidriga idéer. Under den socialdemokratiska eran har mycket riktigt urbanisering främjats, medan boende på landsbygden försvårats på grund av de styrandes motvilja mot denna naturliga boendeform.

Marxismens grundare, Karl Marx, var av judiskt ursprung och flertalet inflytelserika förkämpar för socialdemokratin – både historiskt och i nutid, både utomlands och i Sverige – är komna från samma stam som Marx, vilket kanske kan förklara varför socialdemokratins intressen inte alltid sammanfallit med det svenska folkets intressen och behov.

Att det inte var en tillfällighet eller slump att socialdemokratin lät vår kultur och historia bli föremål för utplåning märks tydligt då en liknande politik fortfarande bedrivs av dem. Socialdemokratin mördade genom rivningarna en betydande del av vår historia, de mördade sedan folkhemmet, och nu står de i begrepp att mörda ett helt folk med sin vansinnespolitik.

Det socialdemokratiska styret i Sverige av idag blev ideologiskt grundat av främmande intressen och har sedan dess styrts av inhemska kollaboratörer och förrädare som sprungit dessa främmande intressens ärenden!

  • Publicerad:
    2006-03-24 00:00