Tack vare den svenska offentlighetsprincipen har vi kunnat få en inblick i korrespondensen mellan EU-rådet och det svenska justitiedepartementet. Av ett brev från EU-rådet framgår att starka krafter inom EU vill att EU ska bli en skendemokratisk polisstat, med förslavning och utrotning av de europeiska folken som bärande idé.

Folktribunen har tidigare rapporterat om att en viss kommitté, angående straffansvar för vad man kallar ”organiserad brottslighet”, har utrett frågan om vilka nya lagar som bör till för att försvåra den nationella befrielsekampen i Sverige. Bl a föreslås en lag mot kritik av homosexuella och en vittomfattande lag om ”grovt förargelseväckande beteende”, som ska förbjuda alltifrån ifrågasättande av ”Förintelsen” till bärande av fornnordiska runtecken på kläderna.
Men man har även diskuterat om det inte är dags att helt enkelt förbjuda en eller flera rörelser, under täckmanteln av ett förbud mot att stödja eller delta i förment kriminella organisationer. Det erbjuder emellertid vissa svårigheter att formulera lagen så att den bara kan slå ner på oppositionen, varför en majoritet av kommitténs ledamöter (s, v, mp och m) är emot att försöka införa ett sådant brott.
– Det kan slå fel mot organisationer vi inte vill det ska slå emot, som miljö- och fredsrörelsen, till och med politiska partier, säger moderaten Per Samuel Nisser, som även reserverat sig mot de övriga förslagen.

EU kräver förbud
Den opolitiske ordföranden i kommittén, hovrättsrådet Martin Borgeke, själv motståndare till föreningsfrihet, har ändå valt att presentera en modell till ny lagstiftning för regeringen och justitieminister Thomas Bodström, varför frågan ännu inte är utagerad. Han hänvisar till att krav från EU står bakom förslaget.
Exakt vilka EU-krav hovrättsrådet avser framgår inte, men förmodligen påminner de om de tankar som framfördes till justitiedepartementet i ett brev redan 24 juli 1995. Brevet var ett utkast som skulle diskuteras på ett möte med Justitieministerrådet (the Council of Ministers for Justice and Home Affairs), angående ”organiserad brottslighet”, nästa dag. (Som läsaren kan se är det inte fråga om ett unikt genidrag från Sveriges regim, att innefatta åtgärder mot oppositionen i en utredning som till namnet handlar om organiserad brottslighet.)
Dokumentet hänvisar tillbaka till allmänna beslut som skall ha fattats vid Europarådet i Korfu 1994. Under förevändningen att lagarna måste harmoniseras inom EU framförs bl a följande krav.

”Medlemsstaterna åtar sig att skapa ett speciellt brott i sina inrikeslagar angående:

(a) hets mot folkgrupp;
(b) förringande av brott mot mänskligheten;
(c) förnekande av Förintelsen;
(d) den olagliga naturen hos föreningar som förespråkar eller uppmuntrar till raslig eller främlingsfientlig diskriminering.”

För att försvåra för oliktänkande att ta sin tillflykt till andra medlemsländer vill man även ha en enhetlig praxis inom EU.

”Medlemsstaterna åtar sig att vidta de inrikes mått och steg som är nödvändiga för att:

(a) upplösa rasistiska eller främlingsfientliga sammanslutningar genom att ge juridiska och/eller administrativa myndigheter tillräckliga befogenheter;
(b) förbjuda tryckning, distribution och försäljning av rasistiskt och främlingsfientligt material och publikationer genom att göra det till en fråga av största vikt att konfiskera rasistiska och främlingsfientliga dokument, bilder eller annat material;
(c) erkänna anti-rasistiska organisationers direkta intresse vid väckande av rättsliga åtal, både civilmål och brottsmål, genom att officiellt ge dem en aktiv roll under processen.”

Slutligen ska insatserna från staternas politiska poliser samordnas och förenklas.

”Medlemsstaterna åtar sig:

(a) att upphäva, speciellt för rasistiska och främlingsfientliga sammanhang, alla reservationer angående artikel 5 i Avtalet om samarbete beträffande kriminalfrågor [Convention on Mutual Assistance on Criminal Matters] från 1959 års Europaråd;
(b) att vidta åtgärder för att medelst samarbete kunna få rasistiska publikationer konfiskerade;
(c) att upprätta kontaktpunkter i varje stat, som ska vara ansvariga för insamling och utbyte av all information som kan vara användbar i brottmålsprocesser som är på gång i någon stat, i samband med rasistiska eller främlingsfientliga handlingar;
(d) att inte använda sig av bestämmelserna i artikel 2 i avtalet från 20 april 1959, om samarbete beträffande kriminalfrågor, som gör det möjligt att vägra samarbete, genom att åberopa rasistiska och främlingsfientliga brotts politiska karaktär.”

Den sista punkten är särskilt intressant eftersom den är så symptomatisk. Om vi antar att någon exempelvis har gjort sig skyldig till att i generella ordalag kritisera en viss privilegierad folkgrupp, eller till att ifrågasätta ”Förintelsen”, i ett visst land, låt oss säga Tyskland. Då ska det från svensk sida inte ses som att han har gjort sig skyldig till ett politiskt brott, utan till ett vanligt brott som leder till långvarigt fängelsestraff; med den enda skillnaden att polisen ska prioritera det framför andra straffmässigt likvärdiga brott, såsom t ex grova våldsbrott.
Inte minst i den regimtrogna pressen i Sverige märks en tydlig strävan att få regimkritisk verksamhet att framstå som en sorts kriminalitet-vilken-som-helst, med den enda skillnaden att den är grövre och mer ondskefull än kriminalitet i allmänhet.

Ej avsett för offentligheten
Några ytterligare saker bör kommenteras angående detta dokument. Till att börja med kan vi konstatera att utkastet inte accepterades fullt ut på det efterföljande mötet, framförallt p g a att Österrikes representant inte var tillräckligt korrumperad, och därför satte käppar i hjulet. Men det klargör ändå i vilken riktning våra fiender vill att unionen ska röra sig. Eftersom vi kan förvänta oss målmedveten lobbyverksamhet – inklusive mutor, utpressning och andra påtryckningsmedel – för att driva igenom liknande lagar, är det troligen bara en tidsfråga innan man har fått lagstiftningen dit man vill.
Vi bör också observera att brevets avsändare förmodligen inte var medveten om att brevet, på grund av den hävdvunna, svenska offentlighetsprincipen, teoretiskt sett blev tillgängligt för allmänheten i och med att det nådde sin destination. Brevet är inte avsett för våra ögon, utan för några på justitiedepartementet verksamma, initierade kollaboratörer och främlingar, av Martin Borgekes typ.
I och för sig fanns det ingen större anledning för brevskrivaren att oroa sig för att brevet skulle nå ut till någon bredare allmänhet i vilket fall, eftersom den regimtrogna median fungerar som ett skyddande filter, som undanhåller all viktig information från den svenska allmänheten. Dokumentet skrevs också innan Internet hade slagit igenom på allvar.
Slutligen kan vi konstatera att andra eventuella ”hot mot demokratin” ter sig tämligen blygsamma i jämförelse med dessa konspiratörer, vilka rör sig vant i maktens korridorer, och utan att tveka sätter upp dylika förslag på dagordningen.

Allt motstånd förbjuds
För den mer demokratiskt eller konservativt sinnade läsaren är det viktigt att notera att målsättningen är att även ”främlingsfientliga” [xenophobic] organisationer ska förbjudas. Främlingsfientlig är den mildaste beteckning som brukar tilldelas regimkritiska organisationer och partier, i politiskt korrekta sammanhang. Exempelvis brukar Ny Demokrati, Det Nya Partiet och Blågula Frågor föräras det epitetet, medan Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom brukar betecknas som ”rasistiska” eller till och med ”nazistiska.”
Tanken är med andra ord att varje form av ens ett vagt hävdande av svenska intressen och motstånd mot främlingsinvasionen ska förbjudas. Det finns alltså ingen anledning för dem som inte riskerar att inbegripas i den första vågen av organisationsförbud, att kasta exempelvis de nazistiska organisationerna, som är lättast att förbjuda, till vargarna, och tro att de därigenom kommer undgå att förbjudas själva. Så snart en svenskvänlig organisation blir ett hot mot regimen – senast då – kan vi förvänta oss att regimen kommer försöka förbjuda den, oavsett hur mycket organisationen än förödmjukar sig och stödjer förbudet av de nazistiska organisationerna.
Istället bör all opinionsbildande kraft riktas in på att förhindra att något förbud överhuvudtaget träder i kraft. Eller mer realistiskt: att skjuta upp det första organisationsförbudet, som troligen kommer komma förr eller senare, så länge som möjligt.

Regeringsformen förberedd
För att inte riskera att stöta på juridiska hinder, har folkförrädarna i riksdagen redan förberett ett avskaffande av föreningsfriheten, genom att införa ett undantag i regeringsformen. Således kan vi numera läsa i 2:a kapitlet, 14:e paragrafen:

”Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.”

Med en kreativ tolkning kan ovanstående innebära att det räcker med ett vanligt riksdagsbeslut med enkel majoritet för att förbjuda oppositionen. Det säger sig nästan självt att det bara är en tidsfråga innan så sker.

Förbud föregås av hets
Ett troligt scenario som kommer föregå det första förbudet, är att det blir möjligt att koppla samman ett eller flera grova våldsdåd med den regimkritiska rörelsen. Det kan t ex, som ”rasistdådet” i Skogås, handla om en ung, svensk man som försvarar sin flickvän från att misshandlas och våldtas av främlingar, med resultatet att den mest aggressive angriparen avlider; som ”nazistdådet” i Norge, om ett främlingsgäng som överfaller och misshandlar en inhemsk flicka, och ristar in ett hakkors på hennes lår; eller som i fallet med ”nazisterna” i Columbine High i USA, om två homosexuella antirasister som börjar massakrera sina klasskamrater.
Det räcker att den regimtrogna median kan framställa det som ett ”nazistdåd” – helst ska det vara flera stycken på raken – så kan den rätta stämningen för ett avskaffande av föreningsfriheten piskas upp. Allra enklast blir det givetvis om det verkligen genomförs några terroristdåd av svenska patrioter; varför jag vill uppmana den som eventuellt umgås med dylika planer att vänta med att förverkliga dessa, tills dess regimen har gjort det omöjligt att verka effektivt med lagliga medel.

Demokratisk retorik på väg bort
Redan idag kan den observante se att den demokratiska retoriken börjar försvinna ur den regimtrogna agitationen. Förmenta nazister och rasister ska ”rensas ut” från arbetsplatser och utbildningar, inte bara från de högre utbildningarna, som var fallet med oliktänkande i det forna östblocket, utan man har till och med svårt att acceptera att en regimkritiker utbildar sig till bagare om han inte gör avbön, vilket ett fall i Skara nyligen visar.
I Expressen kunde vi nyligen läsa om en regimkritiker som greps ”på bar gärning” av polisen, när han instruerade några anhängare i att sprida propaganda; en föraning om vad som komma skall om Expressens ägare, familjen Bonnier, får som den vill.
I samma tidning tycker man att polisen är ”bakbunden” av tryckfrihetsförordningen, för att den inte får konfiskera tryckta, politiska publikationer som är ”uppenbart olagliga”, innan dessa har spridits till allmänheten.
Överhuvudtaget är det svårt att undgå att den regimtrogna pressen ofta försöker få saker, som än så länge är fullt lagliga, att mot bättre vetande framstå som olagliga. På så sätt prepareras allmänheten för livet i den framtida, politiskt korrekta polisstaten; i vilken svenskar saknar rätten att hävda sina egna gruppintressen och är 2:a klassens medborgare, för att inte säga slavar, i sitt eget land.

Ockupation och folkmord
Samtidigt som vi fråntas rätten att organisera oss på etnisk grund, och drabbas av nya diskriminerande lagar som fördriver oss från samhällets maktpositioner, kommer massinvasionen öka eller fortsätta i oförminskad skala, och propagandan för rasblandning och ”integration” intensifieras. Det ofrånkomliga resultatet blir därmed att det svenska folket, så som vi älskar det och regimen hatar det, i biologisk och kulturell mening utrotas. Och detta faktum är ingen olycklig bieffekt av fattade beslut, utan det är det som är själva ändamålet med denna, som det vid första anblicken kan tyckas, vansinniga politik. Sverige är i själva verket ockuperat av en främmande, fientlig makt, som strävar efter att utrota det svenska folket så som vi känner det.
Liksom varje ockupation har även denna sina oumbärliga folkförrädare, kollaboratörer och nyttiga idioter från vårt eget folk. EU-dokumentet ovan visar att den ”antirasistiska” rörelsen anses vara en särskilt viktig samarbetspartner.

Politiskt korrekt polisstat
Allteftersom medvetenheten om att vi faktiskt är ockuperade ökar hos folket, tvingas ockupationen ta sig alltmer öppna former. Men åtminstone under en övergångsfas kommer rester av den demokratiska retoriken leva kvar, och vi kommer tillåtas gå och rösta på olika partier, som skiljer sig åt beträffande viktiga frågor som om skatterna ska vara lite högre eller lite lägre; om Sverige ännu är ”moget” att låta homosexuella adoptera barn; eller om det verkligen ska vara max-taxa på dagis, o s v. Men när det gäller verkligt relevanta frågor, som frågan om det svenska folket ska få fortsätta att existera eller ej, kommer vi inte tillåtas välja.
Vi kommer leva i ett fritt samhälle. T ex kommer alla möjliga former av pornografi vara laglig och lättillgänglig; sannolikt kommer det förr eller senare bli lagligt med olika former av narkotika; alkoholen kommer flöda långt ner i åldrarna; aborter och preventivmedel kommer självfallet vara fritt; som man kommer du ha rätt att gifta dig med en annan man om du vill, och som kvinna med en annan kvinna.
Den enda, lilla inskränkningen i din frihet är att du inte får vara ”rasist”; om du är svensk vill säga. Men det brottet, att vara svensk ”rasist”, kommer å andra sidan bestraffas desto hårdare, och hos polisen kommer misstänkt ”rasism” prioriteras framför andra grova brott, såsom mord och våldtäkt.

Radikalisering
Den som hyser några illusioner om demokratin bör ompröva sin världsbild, och radikalisera sin syn på frihetskampen.
De som idag har makten i Sverige, Europa och större delen av världen, har en rent pragmatisk inställning till demokrati. Trots att man tidigare har förespråkat demokratiska principer, har deras egna medieimperier och organisationer alltid varit hierarkiska och auktoritära.
Demokratin var bra eftersom den gav dem möjlighet att ta över mer och mer av den verkliga makten i samhället; d v s framförallt kontrollen över massmedierna – över vad som ska vara politiskt korrekt och inte – vilket indirekt även ger den politiska makten. Men nu har de ingen större nytta av demokratin längre. Den börjar tvärtom ställa till besvär, varför den ska avvecklas steg för steg.
Ondskans hantlangare kommer med andra ord inte släppa ifrån sig makten frivilligt, oberoende av hur många röster ett regimkritiskt parti eventuellt får.

  • Publicerad:
    2000-12-01 00:00