KRÖNIKA • Tidigare opublicerad artikel av Jörgen Kromann som publiceras postumt. Artikeln skrevs i oktober 2016 inför demonstrationen mot främlingsinvasionen som hölls den 12 november samma år.

Sverige skall vara ett tryggt land att bo i: Trygghet, såväl individuell som ekonomisk, skall vara ett av samhällets fundament.

Låt mig här försöka klä denna inriktning mer i detalj utifrån mina tankegångar och förhoppningar. Vi kan nog alla vara överens om att våra motiv för att förändra, och våra kunskapskällor för att kunna göra det, till stor del finns i dagens samhälle.

Vi vill inte ha det som det är nu och vi vill undvika de historiska misstag som gjorts. Vi socialt medvetna nationalister är folkpolitiker, det vill säga att vår grundinställning är att alltid och i alla väsentliga frågor utgå från hela folkets samlade intresse och behov.

Visst är det så att vårt folk består av skikt och klasser som har särintressen och ingår i olika samhällsfunktioner. Visst är det så att vi alla är individer med olika egenskaper och förmågor. Och visst är det också så att vi inte alltid tycker lika därför att vi har olika utgångspunkter och olika slutmål beroende på kombinationen av de två första konstaterandena. Därför krävs en politik som bygger på kompromisser, gemenskapstänkande och samlad kraft.

Dagens politiska administration och politiska etablissemang, har sedan demokratins och parlamentarismens införande intagit olika positioner utifrån folkets särintressen. Man instiftade snabbt en slags vänster/höger-skala och förstärkte därmed särintressenas sak mer än gemenskapstänkandet. Vi fick ett bondeparti, arbetarpartier och borgerliga partier.

Under en tid förmådde socialdemokratin vinna folkets övervägande gunst och även finansmaktens inofficiella godkännande genom folkhemspolitiken. Under denna tid ville man uppnå en försoningspolitik genom rösträtt, sociala reformer och klassamarbete. Dels ville man motverka en kommunistisk revolution och dels ville man skapa ett utrymme för en lugn arbetsmarknad med en lojal arbetskraft. I stort lyckades man under många år mycket bra med denna politik. Vi hade få konflikter på arbetsmarknaden, lönearbetarnas standard ökade och företagen utvecklades framgångsrikt.

Denna inriktning ansågs förvisso av kommunister som ett klassförräderi men den kritiken förblev reducerad till en stödpolitik till socialdemokratin. I takt med att socialdemokratin mer och mer förborgerligades och inom sig utvecklade en slags byråkratklass inom fackföreningsrörelsen och partiapparaten samt exempelvis Folkets Husrörelsen, ABF, Konsum och HSB så förlorades den maktbalans som varit så framgångsrik och kommit hela folket till del.

Här kan nämnas att det trots allt fanns en slags delvis sanning i den kommunistiska kritiken eftersom SAP successivt gav upp, inte bara den ursprungliga klasskampen, utan också folkhemspolitikens breda lösningar. Man började acceptera storfinansens monopolbildningar och den fria liberala kapitalismens oinskränkta rörlighet och egensinne.

Den forne finansministern Gunnar Sträng som började sin karriär i unga år genom att cykla runt i Småland och sprida socialdemokratins propaganda och sedan slutade han som rik husägare i Gamla Stan och avrundade i ett uttalande denna process med orden: ”Det som är bra för näringslivet är bra för folket!”

Det var verkligen en sanning med modifikation. Så enkel var och är knappast samhällsekonomin vare sig igår, idag eller i morgon. När politikerna släppte tömmarna och styrmedlen över näringslivet så segrade de krafter som önskade en gränslös värld och en månglarnas liberala fria gränslösa marknad utan suveräna nationer.

Denna politik fick de svenska politikerna att attraheras mer av näringslivet än av folket. De levde i välmåga och tappade kontakten med både folkets verklighet och de forna idealen. De blev lättsålda, uppköpta och oskadliggjorda av de globala, utomparlamentariska krafter som nu i dagsläget styr över banker, börser och överstatliga traktat. Politikerna blev prostituerade hantlangare och underdåniga och dekadenta verklighetsfrämmande teateraktörer. Deras roll idag är att lura och bedra för att försöka upprätthålla tron på ett system som i grunden är en falsk illusion och en egentlig diktatur i praktiken.

Sant är att ett kraftfullt näringsliv är av största vikt för ett modernt lands ekonomi, men endast om folkets företrädare förmår hålla i tyglarna. Det behövs därför en tydlig och konsekvent väl förankrad folkpolitik som utgår från nationens och folkets helhetsintresse.

Egennyttans lönsamhet måste underordnas landets och folkets samlade behov. Detta måste vara ett måste, en nödvändighet och en framtidslösning som vi aldrig får tumma på. Ska vårt folks etniska och sociala behov kunna skyddas så krävs en kompromisslös nationell ekonomisk politik.

Vad är politiska ledare värda om de inte står över egenintressen och särintressen rörande alla samhällskategorier?

Vad är dessa folkets företrädare värda om de viker sig för splittrande ambitioner och särintressen av något slag?

Hur ska folkgemenskap, samordning och social harmoni kunna råda om inte de politiska företrädarna agerar som verkliga folkledare och anger de spelregler som samhället ska bygga på?

Det behövs därför idealistiska och realistiska ledare som aldrig släpper kontakten med folket. Det krävs ”att man blir vid sin läst”, det vill säga att våra företrädare lever som de lär, att de inte berikar sig genom politiken utan lever som folkflertalet.

Makt och pengar korrumperar och det utnyttjar självklart, om de kan, de som vill undertrycka oss och få tillgång till våra resurser och vårt land. För dessa fördolda imperiebyggare är vi, svenskarna, bara arbetskraft och konsumenter på ett stycke mark. När de, som nu, lurat sig in i vårt samhälle ovanifrån och utan ockupationstrupper, så beror det på att vårt politiska system inte förmått försvara folket.

För oss nationalister med social och etnisk medvetenhet utgör vårt folk, vår nation och vårt Sverige en helhet med livskraft och möjligheter som måste skyddas, värnas och utvecklas. Vår tillvaro, vår existens och vår framtid är en unik mänsklig rikedom som endast vi själva kan uppskatta bäst, försvara framgångsrikast och säkra för framtiden med de medel och den politik som fordras.

Om vi alla förmår förstå denna nödvändiga inriktning nu och i vårt framtida Sverige så kan vi förverkliga ett gediget stöd för vårt näringsliv. Det innebär att arbetskraften är lojal och att både arbetsgivare och anställda agerar med den nationella solidariteten som enande faktor.

Ett land med verklig folkmakt kan utvecklas med en enorm dynamik och styrka. Hemmamarknaden ska då alltid vara ryggraden i ekonomin och självförsörjningsgraden ska vara maximal inom alla områden. Det gör vårt land så starkt som möjligt. Vi ska stå på egna ben. Spekulationsekonomin, kapitalflykten och utförsäljningen av svenska företag ska ersättas av en svensk stabil köpkraft och ett gynnsamt företagsklimat utan skatteutplundring av vare sig företagare eller arbetskraft.

Indirekta skatter bör enligt mitt förmenande avskaffas och statens roll begränsas till de primära utgifterna och uppgifterna som gäller försvar, energi, drivmedel, sociala rättigheter och allmännyttans sektorer såsom skolor, äldreomsorg, sjukvård m.m. som ska vara precisa och effektiva verksamhetsområden utan byråkratiska tärande överbyggnader.

Den svenska ungdomen ska ges goda möjligheter att få en bra start i livet. Bra, billiga bostäder ska finnas tillgängliga.

Industrin ska vara så spridd som möjligt inom landets gränser. Storstäderna ska begränsas och till och med reduceras. Den svenska befolkningen ska uppmuntras bo på landsbygden och i mindre orter och en medveten decentraliseringspolitik ska genomföras.

Järnvägsnätet ska byggas ut. Handelsflottan ska vara svenskägd och modern. En varvsindustri ska återupprättas.

Den svenska landsbygden ska åter blomma och vi ska bli självförsörjande på huvudsakliga livsmedel. Maten ska vara fri från ohälsosam manipulation och i huvudsak närproducerad och billig.

Vi ska bedriva en rättvis byteshandel och samverka inom olika områden med andra länder och på så sätt bidra till utveckling och välstånd utom våra gränser. Vi behöver importera en del varor och produkter och andra länder behöver våra. Handeln ska vara underordnad vårt lands helhetsbehov.

Vår utrikespolitik ska främja fria nationer och motverka imperialism, naturskövling och ekonomisk utsugning.

Vi ska självklart delta i internationellt samarbete och gärna medverka i överenskommelser när det gäller olika frågor som berör den mänskliga tillvaron. Men vi ska aldrig någonsin skriva bort vår frihet att själva styra vårt land fullt ut.

Ett nationalistsikt Sverige kan bygga en bestående trygghet för hela folket. Vi kan börja må bra igen och känna en grundläggande trygghet socialt och psykiskt som vi huvudsakligen en gång gjorde när det svenska folkhemmet byggdes. Då lämnade vi fattigdomens, statartidens och arbetsgivarförtryckets tidevarv och inledde en period av vetenskaplig och industriell uppgång och en växande social välfärd som var världsunik. Vi kan inte vrida klockan tillbaka och varför skulle vi göra det? Vi är inga nostalgiska bakåtsträvare och vi har därför valt att blicka framåt. Vi kan ta med oss de svenska erfarenheter som finns i vår historia och gå vidare med de erfarenheter vi själva tillskansat oss och bana väg för det nya folkgemenskapens Sverige som vi ska finna på vår väg framåt.

Vi är i sanning sociala pionjärer och utmanar det totalitära system som gjort oss till demoraliserade maktlösa produktionsfaktorer och underkuvade konsumenter.

Vår folkpolitik innebär en framtid för de miljoner svenskar som vill ta tillbaka vårt land fullt ut. Vår politik innebär att arbete inte bara är en födkrok utan också en skapande insats för landets och folkets bästa. Våra visioner innebär frigörande och självförverkligande skaparförmåga där varje medborgare finner sin plats i ett lagspel där ingen tillåts trycka ned någon medspelare.

Folkgemenskap och social rättvisa ska genomsyra samhället: Klassplittring ska ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan.

Vi har verkligen något att kämpa för i Sverige, i Norden och i hela Europa.

STOPPA FRÄMLINGSINVASIONEN! VÄL MÖTT!

www.12november.se

/Jörgen Kromann