IDEOLOGI. Är kommunism och kapitalism det enda vi har att välja emellan? Johan Persson skriver om ”den tredje vägen” och hur den skiljer sig från dessa folkfientliga läror.

Det är lätt, i dagens värld, att fylla livet med arbete, studier, krogrundor och internets alla tidsödande nöjen. Det är ännu lättare att låta ens nationella ”engagemang” begränsa sig till att sitta och läsa på flashback och att drömma om en ljusare framtid.

Innan jag satte mig ner för att skriva denna artikel hade jag själv inte gjort något för den nationella rörelsen på flera månader. Vad som fick mig att sätta mig ner och skriva, att dra mitt strå till stacken, var ett samtal med en vän och motståndsman.

Orden han sade till mig var ”Vår socialism grundar sig inte på att en gör allt, utan på att alla gör något”. Jag glömmer inte den meningen just för att socialism länge var ett fult ord för mig, ett ord som jag tolkade: Socialism är att några svenskar gör allt, och att alla andra får något.

Socialism, eller med ett svenskare ord folkgemenskap, fungerar då vi hjälper vår nästa, men vi kan inte hjälpa hela världen. Inte ens Jesus bad oss om mer än att ”älska din nästa”. Bara den mest dåraktige humanist kräver att vi ska ”elska hela jordäns bäfolknin, å djuren oxå!”. Bara humanisterna tror att svenskar och européer har en sådan makt att vi kan hjälpa hela världen, och bara de är imperialistiska nog att försöka stöpa om hela världen till en dålig kopia av det förfallna Västerlandet. Men nog därom för denna gång. Vad jag vill skriva om idag är det som ibland kallas för ”den tredje vägen” och hur det skiljer sig från både kapitalism och kommunism.

Något som särskiljer oss nationalsocialister, traditionalister eller helt enkelt goda européer – kalla det vad du vill – är att vi inte drivs av vidlyftiga ideologiska system; heliga skrifter och absoluta läror; utan snarare av tradition, tingens nuvarande ordning och sunt bondförnuft.

Jämför det här med det tragglande som besatta kommunister ägnar sig åt. När de likt sthetl-judar sitter böjda över gamla heliggjorda texter. Jag får parafrasera Vilhelm Mobergs romanfigur Adolf i Ulvaskog, den småländske bonden: Vet de inte att det är oppdiktat? Men nej, kommunister, feminister och andra svaga psyken läser sina texter som om de var av Gud givna. De är arvtagare till den protestantiska traditionen av att själv tolka Bibeln, samt den långt mer extrema talmudismen. Men till skillnad från de abrahamitiska religionerna, vars texter skrevs i landet för längesen och rent hypotetiskt skulle kunna härledas till en ökengud, så härleds kommunisternas mest heliga skrifter till efter Franska revolutionen. Uppdiktade av arbetsskygga gubbar från dubiös härkomst. Vi kan således slutleda att kommunister tillhör en helt ny nivå av tokighet jämfört med bibeltrogna kristna.

kristna

Om då kommunismen är den ena vägen så är kapitalismen den andra. Uttalade kapitalist-fundamentalister brukar inte citera gamla texter som stöd till sina argument. Till skillnad från kommunister med dålig hygien och glesa Marx-skägg¹ spyr de heller inte ut bevisligen falska teorier om att ”den proletära och sedan den, och den tidsepoken måste inträda innan kapitalismen och därefter kommunismen kan fullbordas”. Däremot finns det många kapitalist-fundamentalister som tror på absoluta dogmer i stil med ”jag äger vad jag producerar”, ”jag äger min kropp”, ”stöld är absolut fel”, ”allting kan säljas”, ”ett frivilligt avtal gynnar alltid båda parterna” och så vidare. Det är ofta sympatiska dogmer, men dogmer likväl och som sådana leder de fram till vad som för det germanska psyket är absurda slutsatser: ”eftersom var och en äger sin kropp så är det en god sak om ett fattigt barn säljer sina organ, köparen får organen han vill ha och barnet får pengarna han önskar – båda blir nöjda”. En kapitalist-fundamentalist skulle till och med försvara de amerikanska soldaternas sexköp av tyska kvinnor i det ockuperade Tyskland, med orden ”de svältande kvinnorna sålde sig frivilligt (för mat åt sina barn)”.

Men det finns ingen anledning till att likt kommunister och rättroende kapitalister behandla ekonomi utifrån ett dogmatiskt/ideologiskt perspektiv istället för utifrån ett empiriskt; i synnerhet inte idag då vi har statistiska metoder och datorn till hjälp att finna och analysera ekonomiska samband. Det finns heller ingen anledning till att lyssna på vad den av stat och storfinans sponsrade nationalekonomin har att säga. Nationalekonomer finner de svar som deras arbetsgivare vill ha. För att förstå vilket skämt nationalekonomin är så räcker det med att påminna sig om att nationalekonomer har påstått att icke-europeisk invandring är bra för vår ekonomi. Till och med barn skrattar åt ett sådant påstående.

Ledstjärnan bör vara vad det svenska folklynnet vill ha för ekonomi. Varför har det svenska folket varken sällat sig till den råa kapitalismen eller till den brutala kommunismen (oaktat att våra svenskfientliga politiker agerar annorlunda)? Utifrån svaren på dessa frågor kan vi utveckla en ekonomi som tillfredsställer såväl folklynnet som de ekonomiska lagar som står att finna empiriskt. Vi skall inte lyda statens vilja, utan staten skall lyda vår vilja.

Men åter till kommunismen. För att få ett svar på varför egendomslösa arbetare i städerna en gång i tiden hade en sådan stark dragning till kommunismen, så måste man fråga sig varför de mest överrepresenterade inom kommunismen – judarna – hade, och har, en så stark förkärlek till den. Vad gäller rika och mäktiga judar – och européer för den delen – så kan de ha lockats av att kommunismen alltid leder till en stark stat och som sådan till ett land som blir enklare att exploatera. (Det var ingen dum sak för Aron Scheinman, och hans rådgivare Olof Aschberg att få styra över den nygrundade Sovjetiska Centralbanken).

Scheinman

Aron Scheinman                         Olof ”den röde bankiren” Aschberg

Men vad var så lockande med kommunismen för de stora massorna av fattiga judar i Tsarryssland? Givetvis innebar utsikten om fulla medborgerliga rättigheter, om tsaren föll, en del av lockelsen. Men också rent materiellt så ligger kommunismen det judiska levnadssättet nära eftersom judarna inte varit bundna till fast egendom.

En europeisk bonde däremot, som slet på den gård som hans förfäder givit honom ville självfallet inte förlora den egendom han förvaltade åt nästa generation. Den brutala kommunismen, som förintar såväl egendom som identitet är något väsensfrämmande för en bofast, egendomsägande arbetare. Kommunismen är främmande för den man som är den nuvarande länken i sin släkts och sitt folks långa livslänk. Däremot är kommunismens ideal inte lika främmande för en egendoms- och rotlös arbetare i en trång och själlös lägenhet, vilket kan förklara kommunismens lockelse bland storstadens proletärer.

bönder1

Men på det ekonomiska planet, och i förlängningen det andliga, så är vi idag inte hotade av kommunismen utan av kapitalismen. Min kritik av kapitalismen är inte en kritik av det fria företagandet utan tvärtom en kritik för att jag ser kapitalismen som ett hot mot småföretagandet. Kapitalismen, som den ser ut idag, gynnar storföretagen och multinationella företag. Men för ett fritt samhälle behöver vi inte lönearbetare åt storföretag utan (politiskt)aktiva småföretagare. Det är de självägande bönderna, odalbönderna, som varit ryggraden i de nordiska samhällena. Det var självägande män som försvarade sin frihet vid Marathon. Visst, McDonalds kanske kan producera billigast hamburgare, men hur mycket hade det inte varit värt att kunna gå in på ett litet hamburge-hak ägt och drivet av en svensk familj som arbetade ihop? En restaurang där de arbetande inte var lönearbetande ungdomar som knegade ihop en asienresa, utan där de arbetande jobbade för att förbättra sitt egna företag. Likt bonden genom tiderna lämnat gården till sitt barn så hoppas jag att så många som möjligt av oss kommer få lämna företag åt våra barn.

Småföretagandet är inte bara bra för att skapa en aktiv medelklass och för att undvika storföretagens makt, utan ett omfattande småföretagande skulle även leda till att fler svenska barn kom till världen, eftersom den som har ett företag att lämna till de små är mer benägen att skaffa barn än den som bara har lönearbetet att erbjuda sina barn.

Det här var min form av socialism, en liten text åt alla de svenskar som läser Nordfront. Vår socialism är inte att passivt invänta att någon annan befriar oss från oket vi dignar under, utan vår socialism är att alla gör något för att befrielsens dag skall komma, dagen då svenskar är herrar i eget hus.

¹Det finns dock kapitalister av denna art, t ex dyrkare av den ”österrikiska ekonomin/skolan”. Den österrikiska skolan kan liknas vid en kapitalistisk motsvarighet till marxismen eftersom den österrikiska ekonomin framlägger en ekonomisk teori grundad på absoluta axiom och lika absoluta härledningar utifrån dessa. Ludwig von Mises, den kändaste tänkaren inom österrikisk ekonomi, hade en bror som var matematiker vilket kan förklara Ludwigs ansatser. von Mises var judar. Grundaren av den österrikiska skolan, Carl Menger, var inte jude; men intressant nog blev hans son matematiker. Sen finns det förstås judiska ekonomer, likt Russ Roberts, som läser Adam Smith likt hans anförvanter läser Torah.

/Johan Persson


  • Publicerad:
    2017-01-31 13:18