ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 11 mars 1949. Skribent är Gottfrid Lilja.

Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Man har varit näsvis och ställt frågan huruvida jag verkligen icke kan se eller tänka mig något gott hos demokratin. Jo då, det kan jag visst.

Dödsfröet inom demokratin!

Det är det bästa jag personligen kan upptäcka hos vår tids ”demokrati”.

Men för all del, nog finns det många människor av denna världen, som äro demokratin stort tack skyldiga. Tänk bara på den stora millionarmé av politiska klåpare och äventyrare, som aldrig kunnat försörja sig med hederligt arbete men som nu genom demokratins försorg erhålla en relativt god och arbetsfri inkomst och kunna tillbringa en visserligen samvetslös men dock enligt demokratiska principer behaglig tillvaro.

T.o.m. vissa påvar inom den borgerliga pressen falla ödmjukt på knä och leverera hyllning åt demokratins avgudabeläten!

Vidare kan demokratin räkna sig till godo alla andra asociala elements stora tacksamhet för allt det hägn och all den omvårdnad demokratins förespråkare lyckats utverka och genomföra åt dem. Visserligen på bekostnad av hyggligt folks trivsel och säkerhet till liv och egendom, men demokratin är ju nu en gång så funtad, att den tycks mera värdesätta den asociale individen än den gode samhällsmedborgaren, så däråt är väl ännu ingenting att göra.

Vi kunna också med tacksamhet notera, att vi fortfarande få behålla våra ransoneringar, medan andra folk och nationer få offra dessa dyrbara nationella tillgångar. Vi måste tänka på den nya och fina skolreformen, som svenska folket ska få — 1970. Det är sannerligen inga vanliga mandelkubbar. För att nu icke glömma den nya processreformen, som säkerligen kommer att behålla rekordet i demokratisk skicklighet att bildlikt talat få brottslingen fri och åklagaren fast. Och låt oss för all del i detta sammanhang inte glömma bort vår med demokratiskt sinnelag bebådade nya medborgarpolis, som skall framfödas när tiden är inne. Så nog finns det något gott inom demokratin.

Men det finns ännu påtagligare bevis för demokratins stora godhet. Låt oss titta på våra bolsjeviker! Medan man uto i världen formligen terroriserar dessa stackars människor på det mest odemokratiska sätt, så ha de här i vårt land funnit den verkliga fristaden. Här står alla dörrar öppna för en bolsjevik, och här kunna de gå och komma huller om buller, i riksdag och försvarsverk. Bolsjevismen har all anledning att vara tacksam för allt gott demokratin bär i sitt sköte.

Blickar man så ut i världen, förvånas man verkligen överallt detta som demokratin lyckats åstadkomma. Hela Europa omskapat från barbarisk hedendom och ofrihet till demokratisk frihet, sällhet och lycka och med ett kulturellt och ekonomiskt uppsving utan like i världshistorien. Förr arbetade de stackars människorna ute i Europa, men nu försörjas de av de verkligt demokratiska staterna Amerika, Sovjet och England. Man till och med flyger kol till befolkningen i Berlin. Så fint och bra hade man det sannerligen inte under Hitlers tid.

Tack vare demokratins kristliga sinnelag så kan också Sovjets folk snart få komma in i Europa och lära känna den västerländska kulturens demokratiska välsignelser och godheter. Det skadar ju inte att det stora asiatiska herrefolket får komma hit och lära sig att man inte tvättar sin potatis i wc-skålarna, och att man allra minst skall dra i snöret, när man vill skölja sin potatis, ty då åker naturligtvis panntofflorna under jorden.

Hur skall man kunna se något gott hos denna marxistiska importföreteelse när man dagligen och stundligen ser att demokratin över hela världen lämnar vägen fri för bolsjevismen? Amerikas fientliga inställning i våra dagar mot Sovjet är icke demokratins kamp mot kommunismen utan dollarns strid på liv och död mot rubeln. Den som inte kan eller vill begripa detta faktum, den är också mer än lovligt kort om huvudet. Amerika har sannerligen inga förutsättningar att kämpa och offra sig för den västerländska kulturen, som det så vackert heter. Att man under denna strid kryper under den demokratiska täckmanteln, ja, det är just ingenting annat än det vår Frihetsrörelse alltid förkunnat och försökt få folk att förstå, nämligen bedrägeri mot hela mänskligheten.

Ju fortare Sveriges folk tvättar bort detta marxistiska slavmärke, desto snabbare kommer vårt folks politiska tillfrisknande att ske. Ännu är icke allt hopp ute, ty den svenska arbetarrörelsens sanna livsfrågor ligger så nära svensksocialismens, att det endast behövs den allra minsta lilla ruskning, när tiden är inne, för att dessa båda linjer skola sammanfalla och varda ett.

Och finns det någon som fortfarande vill envisas med att påstå att den demokrati, som i våra dagar belastas med epitetet ”vår urgamla”, har något som helst med svenskt samhällsliv, svensk kultur och svenskt kynne att göra, han kan lyssna till vad en av demokratins egna säger om saken. Sven Backlund skriver så här: ”Ingen kan bestrida, att den internationella socialismen springer rakt fram ur judendomen”.

Svensk arbetarrörelse bör inte tvingas att bära judens kappsäck!

Men tack vare demokratin, så lyckas det dessa internationella marxister att få ett helt folk att gå i ledband. Man presterar en sådan himmelsskriande bluff som att det är demokratin som burit fram den svenska arbetarrörelsen! Denna lögn är så påtaglig att den inte behöver några djupsinniga kommentarer. Låt oss antaga att svensk arbetarrörelse i dag lämnade demokratin åt sitt öde.

Vem skulle gå under, svensk arbetarrörelse eller ”demokratin”?

Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.