NATIONALISM • Det fria Sveriges ledare antyder i en podcast att Nordiska motståndsrörelsens medlemmar inte är ”riktiga nationalister” samt att deras syfte med att maskera sig är att man har ett ”ont uppsåt”. Ledaren för den nationalsocialistiska organisationen bemöter kritiken som vädras i podcasten och menar att de i vissa fall ”går systemets ärenden”.

I en podcast på Svegot.se riktar ledande personer inom den svenska etnonationalistiska föreningen Det fria Sverige (DfS) kritik mot Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Mer specifikt kommenterar Dan Eriksson och Magnus Söderman demonstrationen i Stockholm som Motståndsrörelsen genomförde 1 maj under parollen ”50 år av mångkultur”.

Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland skriver om kritiken i en artikel på Motståndsrörelsen.se – där han menar att Södermans och Erikssons kritik ”utmynnar i ett påhopp på vår organisation som är onödigt och som jag tyvärr känner mig tvungen att bemöta”. Hela avsnittet vid namn ”Ett samtal om vår folkpsykologi” går att höra här (bakom betalvägg). Men för den som inte befinner sig bakom betalmuren så finns det ett urklipp med den relevanta kritiken i artikeln med namnet ”Bemötande av Det fria Sveriges utspel kring Motståndsrörelsens 1 maj”.

Han menar vidare att dylika utspel är något som gynnar systemet av idag som vill byta ut det svenska och nordiska folket:

Systemet vill ha intriger och drama inom rörelsen i syfte att kunna spela ut grupper mot varandra och skapa splittring. Min uppfattning är emellertid dessbättre att de flesta nationella inte längre vill lägga onödiga resurser på att motarbeta varandra utan att fokusera på kampen för vårt folks överlevnad.

Den första direkta kritiken som Vejdeland bemöter är att Nordiska motståndsrörelsens medlemmar inte skulle vara riktiga nationalister, bland annat för att de uppträtt maskerade på demonstrationer:

Att våra medlemmar velat – eller snarare tvingats till – skydda sina identiteter under demonstrationen, gör att de och vår organisation tituleras ”påstådda nationalister”. Jag hoppas verkligen att Dan Eriksson inte har denna syn på sina egna medlemmar då rimligtvis en majoritet av dem vill vara anonyma.

"Banditer"

Vidare skriver NMR-ledaren att både Eriksson och Söderman mest förlitar sig på personliga erfarenheter för att göra politiska poänger. Till exempel säger den senare att den viktigaste orsaken till varför han själv medverkat i demonstrationer inte var att nå ut med ett budskap utan att bara gå ut och vara arg som en form av ”organisatorisk terapi”. Vejdeland fortsätter med att förtydliga sin egen motivation till varför han stod på gatan på 1 maj:

Personligen har jag alltid först och främst velat förmedla ett budskap. Därför handlade mitt tal under första maj heller inte om yxor och stridsklubbor eller innefattade bombastiska utspel kring saker jag inte tror på i syfte att få uppmärksamhet, utan om realpolitiska ting med målet att få svenskar att förstå hur mångkulturen kom till och hur denna drabbar svenska arbetare.

Söderman påstår också att maskeringen som Motståndsrörelsens medlemmar hade på sig under aktionen signalerar våldsamma intentioner:

— Själva maskeringen visar att man har ett uppsåt som man antingen inte kan stå för eller att det är ett ont uppsåt. Vilka maskerar sig? Människor som ska göra ett illdåd. Banditer, menar han.

Fredrik Vejdeland menar att denna typ av retorik är att ”gå systemets ärenden”:

Denna retorik känns igen, men den kommer oftast från vårt folks fiender. Den går i linje med vad Expo eller politiker som vill förbjuda Nordiska motståndsrörelsen och nationell opposition överlag skulle kunna säga. Sida vid sida med saker som att kampsport och självförsvarsträning inte är ett sätt att skydda sig själva och sina kamrater utan att det handlar om att träna för att döda politiska meningsmotståndare. Den där typen av argument hör inte hemma i den nationella rörelsen oavsett vad man har för syn på anonymitet. Det är att gå systemets ärenden.

Slutligen beklagar han sig över ”dylika rygghugg och lågvattenmärken gentemot en annan nationell organisation” och uppmanar Det fria Sveriges ledning att koncentrera sig på sitt eget arbete.

Dan Eriksson har även skrivit ett inlägg som av vissa tolkas som ett indirekt svar på Vejdelands bemötande. På Det fria Sveriges hemsida skriver han under rubriken ”Att vägra bli den fienden de önskar sig” och underrubriken ”Om varför vår kamp måste vara begriplig, värdig och hållfast” om hur det är viktigt att inte vara ”Tokstollarna. Radikalerna. Hatarna”