Under nationaldagsmorgonen utsattes en nationell aktivist för ett mordförsök av en 40 man stark anarkistpöbel. Aktivisten angreps med bland annat knivhugg och släggslag mot huvudet. Nationellt Motstånd har träffat Jens Lindahl i Göteborg.

Runt klockan 6 på fredagsmorgonen skulle Jens Lindahl från Göteborg hoppa på en buss till Folkets marsch. På plats skulle han delta i ett gemytligt nationaldagsfirande och vara en av dem som skulle hålla den stenkastande extremvänstern på avstånd.

Men denna extremvänster ville annorlunda. Vid bussen dyker en drygt 40 man stark anarkistpöbel upp och genomför en brutal attack. Cirka 25 nationella, till hälften kvinnor, är på plats men får problem med de anarkister som samtliga är gatustridsbeväpnade. Jens, som är välkänd hos dessa kretsar och under många år varit en av de mest drivande nationella personerna i Göteborg, är den som pöbeln inriktar sig på. Han blir slagen med en mängd olika tillhyggen i huvudet, man överöser honom med sparkar och slag, hoppar jämfota på hans huvud, slår av hans ben med en slägga samt knivhugger honom när han ligger ner och redan fått ta emot så mycket slag och sparkar att han omöjligtvis kan freda sig.

Vi träffar Jens Lindahl i en lägenhet i Göteborg. Han fick komma ut från sjukhuset tidigt, men har ont och måste gå på smärtstillande. Kryckorna kommer han ha med sig ett par veckor. Tre ställen på huvudet och två ställen på ena örat är fulla av stygn. Han har sticksår i magen och har allmänt många blånader. Den t-tröja han bar under tillfället är helt nerblodad.

Jens Lindahl efter attacken.

Efter att ha diskuterat händelsen så bestämmer vi oss för att genomföra en intervju för Nationellt Motstånds läsare.

Hur mår du?
Jag mår efter omständigheterna bra. Det kunde ha gått riktigt illa, men jag har haft tur. Jag kommer ha kryckor under några veckor, men jag kommer inte få några men.

Men ett par fina ärr?
Jo, men det bryr jag mig inte om. Jag har redan så många (skratt).

Genom TT m.fl. framställs det som att attacken var en mindre sammandrabbning. När vi ser sviterna och har kännedom om hur det gått till, så framstår det som att media medvetet ljuger. Kan du berätta om vad som egentligen hände?
Först och främst: hade en åklagare varit på plats så hade han rubricerat det som mordförsök – rakt av. De var inte bara ute efter att skada mig och det var ingen mindre sammandrabbning.

Jag skulle precis stiga på den buss som skulle ta mig och andra till Folkets marsch då uppemot 40 överbeväpnade anarkister dyker upp runt hörnet. Samtliga av dessa är beväpnade med alltifrån släggor, bollträn, knivar, tårgas, armeringsjärn och bengaliska eldar som kastas. Vi själva har ingen beväpning, men vi har några backar med drickflaskor i bussen. Vi använder dessa mot anarkisterna. Vi motar även bort angriparna med sparkar och slag och får in några träffar. Men mitt i tumultet får pöbeln överhanden och i kaoset blir jag omringad. Jag hamnar på backen ganska omgående och blir överröst av slag med tillhyggen mot huvudet och kroppen. Samtidigt spejar anarkisterna pepparsprej och tårgas vilket omöjliggör ett effektivt motstånd.

Jag kommer dock upp igen, men en slägga svingas mot mitt smalben och jag faller åter ner. Ytterligare misshandel sker mot främst huvudet. Jag är nu knappt vid medvetande och kan knappast freda mig längre. Dessbättre hade vi under en tid hållit anarkisterna på avstånd genom en ihärdig flaskkastning, så deras aktion tog längre tid än beräknat. Detta innebar att polisen med all sannolikhet skulle dyka upp i vilken sekund som helst, så samtidigt som mina kamrater kom till undsättning sprang anarkisterna från platsen.

Det antyds även av TT att saken var uppgjord. Stämmer det?
Nej, det stämmer absolut inte, vi skulle aldrig göra upp med anarkister på det viset. Media vill bara avdramatisera hela händelsen och kunna hävda att alla är ”lika goda kålsupare”. Vi hade bara för avsikt att fredligt fira nationaldagen. Därför var vi också obeväpnade.

Du blev knivhuggen?
Ja, men det upptäckte jag först på sjukhuset. Det var sticksår i sidan av magen intill njuren. Det var dessbättre bara ytliga sår. Dessa hade tillfogats då jag låg ner på marken och kanske inte ens var vid medvetande. Detta visar bara att rödingarna saknar all form av heder överhuvudtaget.

Enligt rapporter till oss så fick du pulsfall i ambulansen. Vad var det som hände?
Ja, enligt min bror som satt med så fick jag pulsfall. Jag vet inte hur akut det var, sjukvårdare är ju trots allt mycket duktiga på vad de gör, men det kändes kritiskt. Jag började i alla fall tänka på alla nära och kära. Det var jävligt äckligt. Men brorsan var där och gav mig stöd. Jag höll på att somna ett flertal gånger, men blev tillsagd att hålla mig vaken. När vi kom in i Tingsstadstunneln så trodde jag att det var kört och jag var väldigt nära att somna in. Men efter tunneln så släppte allt och jag blev helt klockren i huvudet. Sedan kom det tillbaka, men denna gång inte lika allvarligt.

Vad hände strax innan ambulansen kom?
Det tog en stund innan ambulansen kom, kanske 10 eller 15 minuter. Jag försökte hela tiden resa mig, men mina kamrater ville ha mig i framstupa sidoläge istället. Kamraterna var till stor hjälp.

Hur påverkar detta mordförsök dig i kampen?
Det kanske kan låta som en klyscha, men det som inte dödar härdar. Man stärks i sin tro på vår kamps riktighet när man ser vilka fega metoder, till exempel att sticka en kniv i någon som ligger ner, anarkistavskummen använder sig av. Kampen fortsätter.

Hur har rörelsen uppträtt efter händelsen?
Extremt solidariskt. Jag har fått hundratals telefonsamtal och SMS och alla grupperingar har hört av sig. Jag har fått presenter och besök på sjukhuset. Jag vill tacka alla som hört av sig och gett sitt stöd.

Tack, Jens, för intervjun.

Även ni kan stödja vår kamrat. Ni som vet hur ni får kontakt med honom kan använda era kanaler. De går även bra att sända en hälsning via vår kommentarfunktion.

  • Publicerad:
    2008-06-11 00:00