PALESTINAKONFLIKTEN • De av IDF understödda ockupant-angreppen mot Västbankens palestinier har enligt vittnen, analytiker och människorättsorganisationer kraftigt tilltagit i omfattning under Donald Trumps styre, i synnerhet under hans andra nu pågående ämbetsperiod.

Medan den amerikanske presidenten Donald Trumps syn, planer och påverkan på den palestinska enklaven Gazas utveckling stötts och blötts sedan länge, har hans ambitioner om och inflytande över utvecklingen på Västbanken inte berörts i samma utsträckning.

Ockupant-extremister strukna från övervakningslista

En tydlig signal om dessa gavs dock när USA:s finansdepartements Office of Foreign Assets Control (OFAC) den 24 januari i år strök 17 israeliska individer, nio israeliska organisationer och sex gårdar kopplade till våldsamma ”bosättare” på Västbanken från myndighetens lista (SDN) över särskilt bevakade medborgare . Åtgärden följde på att Trump sin första dag som president hade upphävt sin föregångare Joe Bidens exekutiva order 14115, som utfärdades den 1 februari 2024 och utlyste ett nationellt nödläge samt införde sanktioner relaterade till instabiliteten på Västbanken.

Den 29 januari lade Finansdepartementets enhet för bekämpning av finansiell brottslighet (FinCEN) till ytterligare ett steg i tillbakadragandet genom att häva två finansiella/penningtvättsrelaterade ”varningar” syftande till att fästa uppmärksamhet på hur extremistiska ”bosättare” samlar in pengar.

Den palestinske regissören Hamdan Ballal, känd för dokumentären No Other Land, som belyser våld mot palestinier på Västbanken, berättar i The Telegraph om hur han nyligen själv utsattes för ett brutalt överfall utanför sitt hem i byn Susya. Händelsen ska ha inträffat den 24 mars 2025. Enligt honom själv attackerades han av så kallade bosättare från en närliggande israelisk bosättning, medan israeliska soldater uppenbart roade stod och tittade på. Under misshandeln ska hans fru och barn ha tagit skydd i huset, varefter Ballal greps av polis för att sedan förnedras i häktet och avtvingas ”böter”. Susya, som ligger i område C på Västbanken – där Israel har full kontroll – erhöll för tio år sedan så kallat säkerhetsstöd från bland andra Obama-administrationen, EU och brittiska myndigheter.

Något sådant skydd har emellertid inte synts till på länge, och i synnerhet under Donald Trumps två perioder som president – då Benyamin Netanyahu innehaft posten som Israels premiärminister – har bosättarvåldet enligt dokumentation från människorättsgruppen B’Tselem med flera källor tilltagit drastiskt. Enligt uppgifter har under årets tre första månader 45 allvarliga attacker mot Susya inträffat – ett genomsnitt på en attack varannan dag. Attackernas karaktär varierar från (ibland dödligt) våld mot boskap till brutala intrång i hem nattetid, ofta med dödsfall som resultat.

Käppar, knivar, stenar, skjutvapen - och drönare

Video efter video visar maskerade ockupanter som med käppar, knivar, stenar och alltmer även skjutvapen attackerar palestinska byar. I ökande utsträckning används drönare för att skrämma bort palestinsk boskap. ”Bosättarna” förnekar som regel alla anklagelser och hävdar att vad det istället rör sig om är palestinier som angriper ”värnlösa judiska herdar”. Från den israeliska armén IDF:s sida förnekar man kategoriskt att deras soldater skulle bevittna, och ändå tillåta, våldsdåd begångna av bosättare.

En för palestiniernas säkerhet hotande utveckling är det faktum att en majoritet av IDF-soldaterna i tjänst på Västbanken numera antingen själva är, eller har en bakgrund som, en ockupant på Västbanken – detta efter att de flesta soldater med annan hemvist/förflutet än denna efter den sjunde oktober 2023 kallats till strider i Gaza eller vid Libanons gräns.

Ahmad Jabber Nawaj’ah, en bybo som attackerats i sitt hem, berättar för tidningen att han inte längre vågar försvara sig – inte ens med en sten – eftersom det med stor sannolikhet riskerar att leda till en kula i hans huvud. Hans fru Halima ber i sina böner varje dag om en ”normal vardag”, där man i familjen inte ständigt behöver frukta för sina liv.

Professor Amiel Vardi, en palestinsk aktivist och akademiker verksam i Jerusalem, menar att bosättarvåldet i synnerhet sedan Trumps återkomst har intensifierats och på ett helt nytt sätt blivit alltmer öppet. Han menar till och med att detta makttillträde i ett avlägset land kommit att markera en vändpunkt för Zon C-palestiniernas livsvillkor. Under en av alla dessa attacker lyckades en palestinier på film fånga en israelisk polis just när denne under en kort paus i den misshandel han bevittnar för offret förklara varför han varken ingriper eller har för avsikt att upprätta någon anmälan.

— Det finns en premiärminister – och det finns en Trump, säger polisen.

Annektering

I ockupantkretsar frodas samtidigt en uppfattning att tiden är mogen för Israel att börja annektera Västbanken. Detta sammanfaller med det faktum att ”extrema bosättarprofiler” som Bezalel Smotrich och Itamar Ben-Gvir idag sitter i Israels regering, (finansminister resp säkerhetsminister) – vilket enligt tidningen ger ”bosättarrörelsen” självförtroende och inflytande.

För att återgå till byn Susya, så vittnar Nasser Khalil Mohomad Mawajaa, om hur hans bil brändes upp av maskerade bosättare. Han är särskilt bekymrad över att det numera ofta är ungdomar som utövar våldet och verkställer morden – och inte sällan barn. Den höga andelen barn bland offren är redan känd. Majawaa beskriver situationen som ”svår och farlig” och betonar att han inte har något annat val än att vara stark.

Nasser Nawaj’ah, – en palestinsk fyrabarnspappa, berättar om dilemmat i att vara förälder i en belägrad by, och säger att han – om han kunde välja om – förmodligen inte skulle ha valt att bli far i detta läge.

I sitt vittnesmål beskriver ovan nämnde Ballal att det som skrämde honom mest under misshandeln var tanken på att lämna sin familj bakom sig. Han betonar att hans främsta uppgift i livet är att skydda fru och barn.

Sammanfattningsvis står byn Susya inför ett existentiellt hot, som förvärrats under Donald Trumps tid vid makten, framför allt efter hans politiska comeback – en period då det politiska klimatet i regionen förändrats. Det internationella skyddet som en gång fanns och i någon mån kompenserade för det internationella stödet till den judiska staten är borta. Ockupanterna agerar nu ostört och med tilltagande självsäkerhet – i ständigt ökande utsträckning med armén i ryggen. Detta får för palestinierna förutom nyss beskrivna humanitära konsekvenser, även konkret mätbara ekonomiska sådana, då de drabbade systematiskt hindras från att bruka sina betesmarker.