ARBETSPLATSKAMP. Michael Hovila från Nordic Frontier resonerar i den här artikeln om vikten av att ta kampen även på jobbet.
En bra politisk isbrytare.
Vi talar inte så ofta om näringslivet inom den nationella scenen, trots detta är det en viktig fråga att behandla då näringslivet är en naturlig och viktig del av ett fungerande samhälle. För det är bland annat genom företagande som vårt folk kan gå framåt, få utlopp för sin kreativitet och bli belönade för sin uppfinningsrikedom. Utöver detta så skapar företagen även arbetstillfällen och ekonomisk välfärd åt vårt folk.
Förutom det rent monetära kan företagandet även agera som en källa för folklig stolthet. Alla nordbor kan säkert relatera till att de under någon gång i sitt liv känt sig stolta över den industriella makt vårt folk åstadkommit genom våra storbolag som Volvo, SKF, Nokia, Ericsson, Metso, Maersk, Lego, Kone och så vidare. Alla dessa bolag startade med att en eller flera av våra folkkamrater hade en idé och tilläts förverkliga denna.
Givetvis har i princip alla de ovannämnda bolagen förlorat sin tidigare folkliga stolthetsglans, men poängen är att i rätt händer och i ett välmående samhälle har näringslivet en viktig plats och en viktig roll. Det var därför man värnade om industrin och företagandet i det tyska Tredje riket.
En socialist tjänar samhället utan att ge upp sin individualitet, personlighet eller produkten av dennes effektivitet. Vår adopterade term “socialist” har inget med marxistisk socialism att göra. Marxismen är anti-egendom; äkta socialism är inte det. Marxismen ger varken individen, individens uppoffringar, eller dennes effektivitet något värde; sann socialism värdesätter individen och sporrar denne till individuell effektivitet, men kräver att denna effektivitet tjänar samhället. Alla stora uppfinningar, upptäckter och bedrifter var från början produkter av en individs hjärna.
— Adolf Hitlers tal den 28 december år 1938
Med de tidigare nämnda orsakerna till varför näringslivet är en viktig del av ett samhälle är det mycket oroande att se hur “toleransens” tentakler förpestat och förgör det nordiska näringslivet. Det är därför viktigt att påminna om kampen även på denna front. Så att det som håller på att ske inte får gå omärkt förbi.
Att våra nordiska företag, som en gång stod stora och mäktiga, har lamslagits och förvandlats till politiskt korrekta monster, vars enda uppgift numera är att – likt den moderna statsmakten – förpesta vår tillvaro och utnyttja vårt folk. Trenden har under en längre tid vuxit sig all starkare, främst bland storbolagen, där nästintill samtliga valt att sätta företagandet åt sidan och ersätta det med politisk aktivism.
Där man förr kunde finna ett glatt folk på våra fabriksgolv, bland tjänstemännen på kontoren och bland ingenjörerna i produktutvecklingen, finner man nu en förtryckt massa. Ett folk som knappt vågar andas. Ett fritt utbyte av idéer, åsikter och tankar har ersatts med en munkavel och en rädsla för att bli avskedad.
Medan man förr kunde arbeta ett helt yrkesliv åt ett bolag är anställningssäkerheten nu bara ett minne blott. Och i ett desperat försök att finna glädje i sin vardagliga tillvaro tvingas även de som trivs med sitt jobb att se sig omkring efter “nya möjligheter”.
Att det blivit såhär är ett direkt resultat av denna sjuka symbios mellan kulturmarxism och ultra-kapitalism som präglar det samhälle vi levt i under flera årtionden. I takt med att våra skolor och universitet pumpar ut allt fler omedvetna och hjärntvättade kulturmarxistiska soldater har dessa sakta men säkert brutit sig in i företagen.
Väl inne i företagen har denna ondskans pöbel delats in i två läger. Den ena satte sina klor i allt det administrativa medan de mest individualistiska tog sig med näbbar och klor in i ledningen där de roffar åt sig så mycket de kan på så kort tid som bara möjligt.
Från sina maktpositioner har dessa “soldater”, vissa medvetet och andra omedvetet, börjat förgöra företagen. Ledningen jagar personliga rikedomar genom uppsägningsrundor i “effektiviseringens” tecken, och för varje nordbo de avskedar så klirrar det i bonuskassan. De få gamla anställda som är kvar trakasseras av toleransmuppar från exempelvis personalavdelningen och hotas med uppsägning om de inte ställer sig in i de av åsiktspolisen utstakade leden. Eventuella personalbehov uppfylls sedan av inhyrd personal som man snabbt kan göra sig av med.
Den offentliga sektorn och statsmakten har för länge sedan förgjorts. Nu cirklar de nyliberala och kulturmarxistiska gamarna runt ruinerna av den förr så strålande nordiska industrin, i väntan på att frossa i det lilla som finns kvar.
Men precis som med samhället i stort så är allt ännu inte förlorat. Antalet företag som ännu inte nåtts av detta samhällsvirus må var få, men så länge det finns gott folk kvar finns det hopp.
Om vi nationalsocialister ser till att det i fikarummen talas om annat än gårdagens fotbollsmatch och att vi i mötesrum ifrågasätter galenskaper som ”mångkulturell träning” och ”HBTQ-certifiering”, så har vi slagit ett till synes litet men egentligen mycket kraftigt slag mot våra fiender. För varje folkkamrat vi på arbetet väcker från sin dvala slipar vi bort en del av den kulturmarxistiska sörjan.
Satsar vi på detta nu, så kommer den kraft, med vilket vi genomför vår folkliga revolution att vara så mycket starkare. Med samtliga delar av vårt samhälle med oss, så kommer vi att slå vår fiende med sådan styrka att det inte finns någon chans att stoppa oss.
Våra fiender må tro att vi som folk står med byxorna nere och väntar på att en frisk fläkt skall blåsa bort det sista vi har kvar av vår värdighet. Men ack så fel de har.
Ta kampen även till ditt arbete!
Hoppa till huvudinnehåll
