INSÄNDARE • Tobias Malvå förespråkar en grön revolution till värn för fosterjorden. Detta är den andra artikeln i skribentens artikelserie.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

I denna artikel skall jag försöka delge er mina tankar och funderingar kring vår skog och natur. Och jag tänker inte skräda orden om vad den utsätts för.

Det som alltid har varit det mest naturliga för oss nordbor har varit att vistas och arbeta i skog och natur, att samla ihop till exempel arbetslaget för att gå ut och fälla timmer. Under glada miner kunde man bege sig ut på olika skiften för avverkning. En förman hade noggrant valt ut det timmer som behövdes tas ut, man sågade ner detta och drog ut det med häst på släpslädar, av den anledningen att man visste att det gjorde minst åverkan på marken och det liv som lever där. Tiotusentals små djur lever och frodas i jorden, murkna stockar med mera.

Man visade respekt och vördnad mot naturen och var alltid noga med att ge tillbaka till den. Den bästa skogen är den som får stå relativt orörd. Där blomstrar den biologiska mångfalden med olika träd, olika blommor och djur av alla de slag som lever i harmoni med naturen. Som till exempel vildbin som förut kunde överleva och frodas i den typen av skog jag just nämnde. För där fanns murkna stockar, ihåliga träd och annat där de kunde övervintra i lugn och ro. Man levde med skogen och naturen på ett annat sätt förr jämfört med vad man gör idag. Idag är banden klippta mot skogen och jorden!

Idag är det ofta en sorg att vandra omkring i skogen. Det är inte ovanligt med så kallad industriskog från judiskt ägda Stora Enso ^[1]. Raka linjer av samma sort, ofta fur med två meter emellan. På många platser har man gått hårt åt skogen de senaste 30-40 åren, men på senare tid har man lagt in en allt högre växel av slakten och våldtäkten av skogen. Allt som oftast ser man kalhyggen stora som en mindre stad, kvar ser man endast lite stumpar av träd.

Judiska rovkapitalistiska skogsägare går in med full kraft och skändar det som står oss högst. Tunga maskiner på närmare 50 ton sliter och drar itu vacker och fin naturskog från norr till söder. Ja, något mindre i söder där skogen inte är så utbredd.

Dessa maskiner gör sådan skada på jorden där de drar fram att allt liv i marken dör ut, alla organismer som är livsviktiga för naturens väl o ve dör ut. Stora hål i marken lämnas kvar till sitt öde, och det är nog det som stör mig allra mest. Man plockar ut det finaste och rakaste timret och allt annat man skördar ligger kvar i stora högar, lämnat kvar som om det vore skräp. På ett hygge rör det sig om hundratals träd som bara läggs till förruttnelse.

Detta mina vänner visar på vilken hatisk och likgiltig fiende vi har att göra med, man tar ut det bästa, lämnar resten till just ingenting, och får sen bra profit. När man exporterar det skiter man fullständigt i både naturen och skogen i sedvanlig ordning. Man är så förblindad av mammon!

Efter ungefär ett år kan man se hur det stryker omkring asiater och planterar just industriskog. Här någonstans tänker man att det ändå måste vara nog. Nej då mina vänner, i stort sett allt timmer exporterar dessa lågliv för maximal profit! Sverige får allt som oftast ta in skräpvirke från Baltikum.

Min personliga åsikt i detta är att vi efter återtagandet av Norden omedelbart ska fängsla de som drivit på för rovdrift av skogen, låta staten sköta dessa skogar och landområden, och ha tillsyningsmän som är verksamma under Nordens ledning. Varje yttring till att vilja skada eller göra vinning på skogen skall bestraffas hårt.

Lösningar finns också på att fortsätta med avverkning, men då med syftet att förse riket med timmer och att ha fungerade arbetslag som jobbar i skog och natur med avsikten att göra så lite skada som möjligt. Även nordsvenska hästar kommer att få köra timmer genom skogarna till uppställningsplatser där transporter kan ta vid. Och hela tiden ha som mantra att aldrig ta mer än man kan ge tillbaka.

Så, mina vänner, vill jag att det nya Norden skall se ut. Om ni är av samma åsikt och vill göra skillnad för vår framtid ber jag er från botten av mitt nationalsocialistiska hjärta att fortast möjlig teckna ett medlemskap i det enda gröna alternativet som har för avsikt att göra det hållbart även för generationer 1000 år bort, då vårt eftermäle fortfarande kommer eka runt eldarna i skogarna i det fria Norden.

För blod, jord och ära!

— Tobias Malvå

• 1.. Den största aktieägaren i skogsbolaget Stora Enso, efter finska staten, är förvaltningsbolaget FAM AB som ägs av de judiska Wallenbergsstiftelserna.