Emanuel Moravec – tjeckisk nationalist som blev nationalsocialist
Dagens datum 5 maj • Denna dag 1945 dog den tjeckiske militären och politikern Emanuel Moravec i samband med Tredje rikets fall.
Emanuel Moravec föddes i Prag som då var en del av dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Året var 1893. Etnisk var han tjeck. Många tjecker önskade att deras land skulle bli en självständig stat och under första världskriget såg många tjecker och slovaker sin chans. Många soldater med tjeckiskt och slovakiskt ursprung bytte sida och slogs för ryssarna. Unge Moravec som var soldat i dubbelmonarkins armé blev tillfångatagen av ryssarna och valde att strida i den tjeckiska legionen. Legionen stred för den vita sidan i det ryska inbördeskriget när detta bröt ut.
Efter kriget upphörde dubbelmonarkin att existera och Tjeckoslovakien utropades som självständig stat. Moravec hade blivit officer under kriget och fortsatte att göra militär karriär i den nya republiken. Vid sidan av sin militära tjänst skrev han många skrifter och artiklar, ofta under signaturen ”Stanislav Yester”. Han fick även pris för sin journalistiska insats. När den första presidenten Tomáš Masaryk avled 1937 var överste Moravec, som nu var rektor för landets militärskola, en av de som bar kistan.
Men staten Tjeckoslovakien var redan från början ett sorgebarn. Tjeckerna var i majoritet men de andra folkgrupperna slovaker, ungrare, polacker, rutener men framförallt tyskar var missnöjda. Den sistnämnda gruppen ansattes hårt och de ville bli en del av det tyska riket. Särskilt efter att Adolf Hitler och hans nationalsocialister tagit makten i valet 1933. Moravec var tjeck och nationalist. Han förstod att det fanns problem men var lojal mot sitt folk och nationen. Han ansåg att relationen med Tyskland på grund av minoritetskonflikten var ansträngd och ansåg att förvaret måste rustas upp samt att allianser med andra länder, främst då Polen och Italien, var nödvändiga. Moravec var som nämnts tjeckisk nationalist men ville inte att tyskarna skulle förföljas tvärtemot vad en del andra tjecker önskade.
Krisen kom, konflikten mellan Tjeckoslovakien och Tyskland eskalerade. Emanuel Moravec tillhörde dem som önskade att republiken skulle strida med vapen och inte ge upp. Moravec vädjade förgäves att man skulle strida, ja rent av förklara krig mot Tyskland istället för att ge efter. Men förgäves, Tjeckoslovakien avträdde områden till Tyskland och en kortlivad statsbildning i historieböckerna kallad den andra tjeckoslovakiska republiken tillkom. Moravec hade tvingats lämna sin tjänst och var missnöjd. Han ansåg att hans landsmän handlat fel men också fegt, man ville inte strida för sin frihet. Fylld av förakt funderade han på att emigrera till Sydamerika. I mars 1939 upphörde den andra republiken att existera. Slovakien fick sin efterlängtade självständighet, Polen och Ungern tog en del områden och själva Tjeckien blev protektoratet Böhmen-Mähren, ett område med inre självstyre men en del av det tyska riket.
Emanuel Moravec trodde att nu skulle han arresteras av tyskarna, han hade ju varit den som velat strida med vapen emot dem och inte kompromissa. Nu blev det inte så, tvärtom uppmanades han att skriva och publicera en bok om de händelser som ledde till att Tjeckoslovakien upphörde. Moravec lade en hel del av skulden på misslyckandet att låta republiken förbli självständig på presidenten Edvard Beneš och kretsar runt denne. Moravec menade på att demokratin blev moraliskt korrupt. Tyskarna bjöd honom samt en del andra tjecker till sig och de fick göra en lång studieresa i det nationalsocialistiska Tyskland. Resan gjorde Moravec positiv till denna världsåskådning, han skrev hem och i entusiastiska ordalag att: ”Här är ordning, disciplin, kraft och styrka!”
Moravec blev nu en övertygad nationalsocialist och ansåg att hans folk hade det bättre i riket än som självständiga. Moravec blev en, ja kanske den främste som verkade för samarbete. Detta skedde, i radioprogram men även i skrift. Moravec svor ed att vara trogen Adolf Hitler och riket vid en ceremoni i närvaro av den tillförordnade riksprotektorn Reinhard Heydrich hösten 1941. Året därpå i januari blev Moravec en del av protektoratets regering med syfte att ha hand om ungdomsfrågor och utbildning. Moravec lät bilda en ungdomsorganisation inspirerad av Hitlerjugend som fick namnet Kuratorium pro výchovu mládeže v Čechách a na Moravě (KVMČM) som alla ungdomar mellan 10-18 skulle delta i.
Heydrich mördades 1942, Moravec var en av de som sörjde och reste runt och höll många tal där han uppmanade folk att visa trohet mot nationalsocialismen och fördömde dådet. Moravec fick mer inflytande i protektoratet och 1944 grundade han Česká liga proti bolševismu (Tjeckiska ligan mot bolsjevismen) som skulle verka för att tjeckerna skulle få upp ögonen för faran från öster samt förbli lojala mot riket. Våren 1945 fick han och en del andra samarbetsmän efter en del möda gehör för att sätta upp en styrka av tjeckiska frivilliga som skulle strida, den fick namnet Svatováclavská Dobrovolnická Rota, uppkallad efter det tjeckiska helgonet Vencel som levde på medeltiden.
Emanuel Moravec fick mer och mer arbetsuppgifter och ministerposter, han hatades av demokrater och kommunister, den så kallade exilregeringen i London lejde mördare men de lyckades inte med sitt uppdrag.
Emanuel Moravec hade familj, tre gånger var han gift. Första gången med Elena Beka som födde honom sönerna Igor och Yuri, andra gången med Pavla Szondy som blev mor åt Pavel och sista gången med Jolana Emmerová, det äktenskapet resultera inte i några barn. Äldste sonen Igor född 1920 stred i kriget i Waffen-SS, han dömdes till döden och avrättades efter kriget. Yuri född 1923 deltog i Wehrmacht och överlevde kriget och yngste sonen Pavel född 1932 blev medlem i Hitlerjugend. Olyckligtvis dog Pavel under ett allierat flyganfall 1944 då han befann sig i Tyskland. Vidare ska nämnas att Moravec var en flitig amatörgeolog och hade en stor samling av mineraler som dock konfiskerades efter kriget.
Den 5 maj 1945 utbröt det uppror i Prag. Kriget var inne i sitt slutskede och tjecker gick nu till anfall mot tyskar och samarbetsmän. Moravec var under en bilresa då hans bil anfölls. Mobben omringade hans bil och försökte ta sig in. Emanuel Moravec unnade inte pöbeln att slita honom i stycken utan drog sin pistol och sköt sig. I en artikel skriven den andra maj 1945 skrev Moravec:
Jag är i slutet av min levnad, jag gick i tysk tjänst och främjade nationalsocialismen. Jag blev nationalsocialist och där är jag ännu. Jag ångrar ingenting.
Vi bör minnas Emanuel Moravec. Han insåg att i nationalsocialismen fanns det en ideologi som önskade samarbete med de andra euroepiska folken, vilket är en förutsättning för att de ariska folken ska kunna existera. Emanuel Moravec närvarande!