EUROPA. Valet till Europaparlamentet visar hur partier med protektionistisk och invandringskritisk inriktning vunnit större framgångar än någonsin tidigare.
Bild från Facebookgruppen This is Europa.
Den traditionella politiska uppdelningen av klassiska höger- och vänsterpartier är ett förhållande som hör till det förflutna. Närvaron av invandringskritiska partier, från radikala nationalister till mjukare populister, har blivit ett permanent tillstånd. Bakom de alternativa partiernas framgångar finns en opinion som kan bli farlig och störa de globala makthavarnas verksamhet. Det handlar just om globala makthavare även om somliga skulle vilja avvisa begreppet som fantasifullt och konspirationsteoretiskt.
Den internationella finanseliten är ingen konspirationsteori. De kapitalstarka aktörerna bakom storbanker och investmentbolag känner ingen lojalitet till länder eller stater. Dessa globalister mår bäst i en värld där gränserna är öppna, regelverken svaga och skatteparadisen många.
Genom den traditionella högern och vänstern kan globalisterna få som de vill. Även fast de traditionella blocken på pappret är varandras motsatser så sammanfaller de på många väsentliga frågor. Det är något som globalisterna kan förhålla sig till, de kan verka relativt ostört oavsett om en regering är socialistisk eller liberal. Socialister och liberaler är båda globalister fast på sitt eget unika sätt. De tillskriver inte folk och länder något egenvärde och förstår sig inte på värden som ligger utanför de dito materialistiska.
De europeiska nationalstaterna tjänar inte på öppna gränser och massinvandring. Det gör däremot globalisterna. Förutom det demografiska hotet som massinvandringen medför till Europas länder är det likaså en politisk investering för globalisterna, ett sorts demokratiskt försäkringsskydd. När ett land fått tillräckligt många utomeuropeiska invandrare med rösträtt och stora barnkullar kommer det förhindra att befolkningen röstar ”fel” i den demokratiska processen.
Ilias Kasidiaris förklarar sin vision.
Det unika med utvecklingen i Europa är att skillnaderna mellan de europeiska länderna krymper i ljuset av det överhängande globalistiska hotet. Situationen ser liknande ut för alla européer – massinvandring, svekfulla politiker och manipulativ massmedia. Situationen borde förr eller senare förena länder med gemensamma mål som en gång i tiden varit varandras bittra fiender. Det är också en nödvändighet att göra gemensam sak och för att ha en chans att i slutänden utmana de nuvarande globalistiska makthavarna.
Striden mot globalisterna kommer att ske med en gränsöverskridande front. Valet till Europaparlamentet skickar – även om det idag kan röra sig om populistiska partier – försiktigt signalerna om att tiden börjar mogna för en sådan front. Det kan bli en spännande utveckling att se.
Hoppa till huvudinnehåll
