KRÖNIKA • Vera Oredsson skriver om minnen från Tyskland.

Judarna hade förklarat krig och bojkott mot tyska varor i världen redan 1933 och därför fanns en önskan att inte handla i judiska affärer. För att göra det lättare satte man deras namn med vita bokstäver på ett visst sätt vid sidan om affärsdörren. Sedan kom idiotin med stjärnor på deras ytterkläder. Ja, många tyskar tyckte nog allmänt att det gick lite väl långt och att det blev osmakligt med stjärnorna.

Tyskar och judar

Jag kan berätta om en upplevelse i Berlin 1998 då vi satt som vanligt på en parkliknande kyrkogård där mina släktingar ligger begravda. En äldre dam kom fram, vänligt hälsande med orden: ”Det var ju roligt att få besök från Sverige.” Och så vidare.

När hon hade gått sa min far: ”Hon är judinna.” Upprörd svarade jag: ”Umgås du med sådana?”

”Ja, inte så som vänner, men hon är professor i botanik. De andra här är lite senila, så vi samspråkar. Jag längtar ibland efter intelligenta samtal trots min ålder [98 år]”, förklarade han.

”Som före detta SA-man?”, frågade jag och fick till svar:

Det har du rätt i - men jag gömmer mig inte - för några veckor sedan kom hon lite betryckt och berättade att hon hade träffat en bekant som berättat att hon hade bott i Markelstrasse där en SA Oberschaarführer hade slagit henne illa och grovt förolämpat henne. Jag röt då ifrån: "Nu är det så, att jag var den ende SA Oberschaarführer i Markelstrasse! Jag kan garantera att jag aldrig slagit eller förolämpat någon jude." "Då ljuger ju hon och överdriver?" svarade hon. "Ja, ni har en tendens att göra det", sa jag och trodde att hon skulle lämna mig på bänken – men istället svarade hon bara "jo, kanske det" och bytte samtalsämne.

Friedhof Schöneberg III

Kyrkogården har en uppsjö av olika växter och träd, lustigt nog ligger även Marlene Dietrich där och besöks väl av amerikaner. Min make Göran Oredsson som avskyr engelskan ångrade så att han inte kunna tala det språket när amerikaner frågade efter graven – då ville han kunna säga: ”Besök även era sista bomboffer som ligger till höger om huvudingången!”

Första gången vi var där syntes tydligt några civila kriminalare som låtsades titta på gravarna runt vår bänk där vi satt. ”Vad vill de här? Smyger runt och glor”, yttrade far, vi bara skrattade.

De som besöker Berlin bör pusta ut på denna märkliga kyrkogård mitt i ett bostadskvarter vid Bundesallee Stubenrauchstrasse. Kyrkogården är omsluten av murar så man hör inte trafiken utan fågelkvitter bland de utländska träden utanför restauranger och glassbar – nej, nu längtar jag dit.