Svenska motståndsrörelsen arrangerade under helgen aktivistdagarna. Denna gång hölls arrangemanget i Dalarna. Här följer en lite mer personlig reflektion av Johan Lindblad, som var på plats för att delta i händelserna.

Helgen började för mig och en kamrat redan på fredagen runt lunch, då vi steg ombord på bussen som skulle ta oss från Göteborg till Borlänge. Ca åtta timmar, och några kapitel ur Min Kamp senare, så anländer vi till Borlänge. Vi blir där hämtade av en annan kamrat och förväntningarna inför helgen har nu skjutit i höjden ordentligt.

Vi anländer efter en kortare bilfärd till lokalen som är hyrd för helgen. Vi blir serverade kaffe och mackor medan vi väntar på resten av gruppen och övriga kamrater. På dessa sammankomster känns det som om det var igår man sa farväl och diskussionerna börjar där de tog slut förra gången. Fredag kväll flyter på i kamratskapets tecken och fler grupper anländer till lokalen. Klockan hinner bli ganska mycket innan det blir dags att sova.

På lördagen väcks vi ca 08.00 och vi serveras frukost. Jag kan ju här passa på att inflika att maten under helgen var mycket god. Ett stort tack till Stefan Lund och kökslaget.

Efter frukosten ställs stolar fram och det blir dags för Pär Sjögren att hälsa alla välkomna till Aktivistdagarna våren 2012. Temat denna gång är propaganda och kommunikation. Efter Pär så intas scenen av Motståndsrörelsens ledare Klas Lund som håller ett anförande där han förklarar vår propaganda och fiendens propaganda. Jag kan nog tala för alla när jag säger att det var lysande och mycket intressant.

När Klas Lund talat färdigt blir det dags för en kortare paus med tid för att sträcka på benen och diskutera med kamrater om det vi just fått ta del av. Just diskussionerna uppskattar jag, då man får tillfälle att analysera och utvärdera det man fått höra. Det finns alltid olika infallsvinklar och att prata med andra kamrater med andra erfarenheter är alltid nyttigt och lärorikt.

Simon Lindberg från Näste tre höll ett mycket kraftigt och eldigt tal om varför vi kämpar och om vilken typ av människor organisationen behöver. Han presenterade också ett par knep för att vi på bästa sätt skall hitta dessa människor och hur vi skall gå till väga för att rekrytera dessa. Detta var utan tvekan det kraftfullaste talet under hela helgen. Simon är mycket duktig på att fånga publikens intresse och talet var en riktig moralhöjare.

Nu har det blivit dags för lunch och grillen har stått på under en tid. Vi åt köttfärsbiffar och potatissallad och maten slank ner i all hast, då samtliga var mycket hungriga eftersom klockan tickat iväg. Jag satte mig vid ett bord med några kamrater som jag inte tidigare fått tillfälle att träffa och det är roligt att se att det inte bara är vi göteborgare som uppskattar ordvitsar. Stockholm är lite oförstående, men även en och annan från det Nästet tycks roas av detta fenomen.

Det är helt klart värt att poängtera att många av Motståndsrörelsens aktivister och medlemmar sitter på spetskompetens. Janne Kujala från Finska motståndsrörelsen är ett exempel. Temat för helgen var ju som sagt propaganda och kommunikation och Janne sitter på unik kunskap när det gäller struktur i allmänhet och dokumentering i synnerhet, så hans anförande var mycket omtyckt.

Robert Eklund, Motståndsrörelsens IT-ansvarige, presenterade Motståndsrörelsens portal nordfront.se. Utan att avslöja för mycket så kan jag berätta att det kommer en rad nya funktioner som kommer att öka interaktionen på sidan avsevärt, en funktion som jag saknat tidigare och helt klart är det att sidan har något för alla oavsett intresse. Här fick även redaktörerna för de olika ”avdelningarna” på sidan möjlighet att presentera sin verksamhet.

Nu hade det blivit dags för ytterligare en kamratlig och gemytlig upplevelse, frågesport. Men innan frågesporten tog vi återigen plats framför projektorduken för att få en exklusiv förhandstitt på filmen från Norska motståndsrörelsens aktion i Trondheim. Just detta moment uppskattades av alla. Filmen är laddad med ”action” och jag tror att adrenalinnivån höjdes en aning hos alla som tittade.

Frågesporten gick till på så vis att Pär Sjögren läste upp frågorna med tillhörande svarsalternativ, och sedan var det tre utslagsfrågor i slutet. Jag är ganska nöjd med mina 8 rätt av 10 möjliga. Utslagsfrågorna däremot var av en klurigare art. Segern avgjordes med hjälp av utslagsfrågorna och tillslut var Fredrik Vejdeland korad som segrare. Jag hoppas att detta blir en återkommande punkt på aktivistdagarna.

Efter att alla fått prata av sig, samt fått mat i magen, var det återigen dags att gå och lägga sig. Då jag var trött och redan klarat av min vakttjänst föregående natt, såg jag fram emot sömn utan avbrott.

Nästa morgon var det återigen väckning ca 08.00. Frukosten var snabbt avklarad då alla såg fram emot en ny dag med bland annat föredrag av Pär Öberg.

Jag kan ju börja såhär; Jag är tacksam att jag har tagit bort min användare på Facebook.
Pär Öbergs föredrag kom att handla om just facebook och twitter. Facebook är världens största övervakningssystem som folk frivilligt accepterar. Öberg är som vanligt mycket saklig samtidigt som han inte tvekar att skämta till det lite, mitt i allt elände. Jag fick många aha-upplevelser denna förmiddag och hoppas och vet att jag inte är ensam om det.

Söndagen, och därmed aktivistdagarna, avslutades vid lunch och allteftersom folk ätit sig mätta började deltagarna packa sina bilar för att bege sig hemåt igen. Vi hade vår hemfärd planerad på måndagen så vi hjälpte till att plocka undan efter maten och ställa i ordning lokalen. Efter att vi tagit farväl av nästan alla kamrater så packade vi in i bilen och åkte hem till en kamrat som ordnat sovplats åt oss tills på måndag. Vi ställde in vår packning och åkte vidare hem till Pär Sjögren för en kopp kaffe. En kopp blev till både två och tre och eftersom vi alla lever efter devisen att man aldrig skall försitta en chans så togs det ett beslut att vi skulle ge oss ut och sprida propaganda. Sagt och gjort, vi gav oss ut i natten för att göra Borlänge lite trevligare. En bra stund senare så var vi åter hemma hos den kamrat som ordnat sovplats. Det var mycket utmattad men nöjd jag slocknade på soffan den natten.

Måndagen ägnades åt bussresa, vi vaknade och åt frukost. Pär sjögren kom och hämtade mig och min kamrat för att köra oss till bussen. Vi tackade för en trevlig helg och tog plats på bussen. Åtta timmar, och ytterligare några kapitel ur Min Kamp senare, så anländer vi till Göteborg.

  • Publicerad:
    2012-05-04 00:00