En personlig betraktelse om mordet på Daniel Wretström
INSÄNDARE • Att etablissemanget hetsar mot människor som vill hedra Daniel Wretströms minne är sjukt, skriver Joakim Pålsson i en insändare. Skribenten är tacksam till arrangörerna som återupplivat Salemmanifestationen.
Det är i år 25 år sedan den unge killen Daniel Wretström brutalt mördades av ett invandrargäng, där samtliga av brottslingarna knappt fick något straff alls. Fem av gärningsmännen dömdes till samhällstjänst och en annan av dem dömdes till villkorlig dom. Som ytterligare ”straff” fick han ”gå i samtal” tills han skötte skolan.
Är detta något straff? Nej naturligtvis inte, gärningsmännen var ju invandrare.
Men mördaren själv då som då hette Khaled Odeh? Han måste väl ändå ha fått ett hårt straff för att ha mördat Daniel så till den milda grad att han körde in knivbladet så hårt och djupt in i pojkens hals att det gick av. Jo, ”straffet” han fick för det vidriga mordet var rättspsykiatrisk vård, trots att han inte led av någon psykisk störning. Han visste alltså exakt vad han gjorde och fyra år senare friskförklarades han och släpptes som en fri man.
Mordet och dådet var självklart också helt oprovocerat. Men det som är lika vidrigt, fast på ett annat sätt då, är att det ända sedan det skedde har varit fördömanden utan dess like av sammankomster av olika slag med människor som vill minnas och hedra den unge Daniel Wretströms minne. De värsta fördömandena står det politiskt korrekta etablissemanget i form av massmedia och de politiskt korrekta riksdagspartierna för. Till sin hjälp har de ”antirasister” och liknande typer som inte skulle se att mordet på Wretström var rasistiskt om de så fick det stämplat på sina pannor.
Det var nog ingen slump att mordet skedde, innan dess gick ju tidningar i lögnpressen och politiker från bland annat Socialdemokraterna ut och indirekt propagerade för att något sådant borde ske.
Sedan dess har fördömanden mot människor som av olika orsaker vill minnas och hedra den unge Wretström som aldrig fick leva sitt liv fortsatt. Nej, de rättigheterna togs ifrån honom, inte bara av invandrargänget utan också av hela det politiskt korrekta etablissemanget med alla sina vidriga hantlangare.
Med vilken rätt fördömer sådana typer sammankomster och hedrande till Daniel Wreströms ära? Har de själv några barn? Och om de har det, skulle de tycka att det var okej att deras barn blev mördade? Nej, självklart inte. Men nu var det ju bara en ung ”högerextremist” som blev mördad och då är det helt okej. Sedan kommer dessa typer och propagerar för alla människors lika värde trots att de inte själva tycker att alla har lika värde. Det är så vidrigt så det inte är klokt.
Jag kände för övrigt en kvinna som Daniel stod väldigt nära. Hon kände honom väl och enligt henne spred det politiskt korrekta etablissemanget bara en massa lögner om honom. Hon fick även mordhot för att hon var vän med Daniel. Jag hade även kontakt med hans mor ett tag, och den bilden som etablissemanget spred om honom stämde verkligen inte enligt henne.
Under de tio år som Salemmarschen fanns fyllde den en viktig funktion, inte bara för Daniel Wretströms minne utan också för alla andra som mördats på grund av att de var svenskar. Och listan fortsätter att samla namn på de som mördats med svenskfientliga motiv, exempelvis den unge killen Tommie Lindh och den unga kvinnan Elin Krantz.
Det är därför glädjande att kunna konstatera att Salemmarchen nu i år har startat upp igen. Vilka som anordnar den är inte så viktigt, det som är viktigt är att minnas och fortsätta hedra Daniel Wretström. Det är bara att hoppas att Salemmarschen kommer att fortsätta, för som sagt, den fyller ett viktigt syfte.
All heder åt de som har och kommer att fortsätta arrangera den, och detsamma till de som går i och har gått i den genom åren.