INTERVJU Många frågor kring ukrainsk nationalism har väckts i kölvattnet av den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Nordfront har intervjuat en ukrainsk nationalist som deltar i kriget för att försöka reda ut några av dem.

Under den Nato-stödda Majdankuppen i Ukraina 2014 blev det tydligt att ukrainska nationalister flyttade fram sina positioner och spelade en avgörande roll i avsättandet av president Viktor Janukovytj till förmån för en väst- och Natolojal regim. Händelserna ledde till ett inbördeskrig där nationella deltog på Kievs sida i striderna mot rysktalande separatister i öst.

Medan vissa nationella inledningsvis tog stark ställning för de ukrainska nationalisterna har skepsisen mot deras agerande växt sig allt starkare med tiden. Efter den ryska invasionen av Ukraina har Nordfront också kunnat rapportera om hur Azovbataljonen, som utmålats som ”nazistisk”, inte bara tagit avstånd från all form av ”extremism” utan även öppet samarbetat med och hyllat både judisk makt och Israel.

De ukrainska nationalisternas agerande har trots allt lett till betydligt fler frågor än svar och i ett ärligt försök att utifrån god vilja reda ut dessa har Nordfront i omgångar försökt att få kontakt med ukrainska nationalister som deltar i vad som i allt väsentligt framstår som ett Nato-proxykrig i deras hemland. Med tanke på de svåra omständigheterna som råder i Ukraina – och delvis kanske också för att våra frågor har uppfattats som provokativa eller främmande – har det dock först nu blivit möjligt att genomföra detta.

Personen som intervjuas är en ukrainsk nationalist, inte någon representant för Azov eller någon politisk organisation. Han deltar i kriget som soldat och har ingen koppling till något särskilt parti, men kan likväl ge Nordfronts läsare en inblick i hur en ukrainsk nationalist tänker.

Frågorna täcker ett brett spektrum av ämnen där Nordfront och andra nationella i väst har haft svårt att förstå den ukrainska inställningen. De bitvis konfrontativa frågorna är dock ärligt ställda i syfte att låta en ukrainsk röst förklara sitt perspektiv på dessa frågor.

Nordfront kommenterar inte svaren som ges utan bjuder varje läsare att själv ta ställning till vad som framkommer. Första delen av intervjun behandlar framförallt Eudomajdan, Ukrainas förhållande till väst och öst, den ukrainska etniciteten och det pågående kriget med Ryssland. Del två kommer att behandla konflikten mellan Ryssland och väst, judisk makt i Ukraina och ukrainsk nationalism i allmänhet.

Detta är den första delen av två av intervjun. Nedan finns en länk till del 2:

Euromajdan och självständighetsfrågan

Först och främst: Berätta om dig själv, din bakgrund i den nationella rörelsen i Ukraina och ifall du har en specifik roll i det pågående kriget mot Ryssland.

Jag är känd under anropssignalen Reduktor. För tillfället tjänstgör jag i en insatsstyrka. På min fritid ägnar jag mig åt en del intellektuellt arbete, vilket inkluderar skrivande av artiklar, översättningar etcetera. Detta är också vad jag för det mesta gjorde före den fullskaliga invasionen började.

En så kallad bakgrund har jag tack och lov inte, då jag lyckats undvika en hel rad av nationalistiska strukturer i vårt land, men för tillfället är jag en anhängare av Avantguardia Cultural Union (ACU). Jag har dock, som alla andra, deltagit i en del aktivism, men inget mer. Betydelsen av ens roll är väldigt överskattad, jag är en soldat - jag har skyldigheter och min roll är motsvarande - det har inte förändrats sedan krigets tidiga dagar.

Varför var det så viktigt att störta Viktor Janukovytj? Har inte alla de efterföljande politikerna varit precis lika korrupta som han var? Och representerade inte Janukovytj, likt ukrainska nationalister, ett mer neutralt Ukraina som inte skulle underkastas varken Ryssland eller väst?

Jag kan inte säga att han var viktig överhuvudtaget. Det var en Achsenzeit-händelse, en övergångsperiod som hade byggts upp under en längre tid. Vi gör ett stort misstag när vi hänvisar till vissa specifika individer från vår tid - han var inte en särskilt intressant figur. Han var en korrupt, inkompetent politiker med i ärlighetens namn schizofrena idéer och intressen, ifall vi nu talar om mannen i fråga.

Året 2014 är betydligt viktigare för vårt folk utifrån dess, på sätt och vis, traditionella aspekt - ett Veche [traditionell slavisk folkförsamling. reds. anm.] i skottlossning, gatuslagsmål och de mest radikala massornas vilja manifesterad. Det var en tid mer liknande kampen hos våra kamrater i det olycksdrabbade Weimartyskland: Vi har samma förnedrade och fattiga land, med sina perverterade sedvänjor, märkliga och reaktionära proryska hållningar, splittrade gemenskaper, demografisk utrotning, ledare med utländska medborgarskap och Sovjetnostalgi - historien är på vissa sätt spiralformad. Angående "efterföljande politiker" så kan man sammanfatta saken med att dessa problem inte har försvunnit.

Bild från inbördeskriget i Ukraina 2014.

Ett verklighetens skådespel utspelar sig alltid genom politikerna, händelser och korta skeenden i vår samtid. Vad som är upp till oss i den här världen, när tärningen är kastad, är att vara aktiva deltagare, medan deras roll är att agera passiva spelare.

Denna period har skapat ett socialt system av relationer. Civilsamhället, oavsett hur man ser på det, var grunden till samma legionära rörelse och man bör inte glömma bort dess inflytande.

Varför tror du att ni var framgångsrika i att störta Janukovytj under 2012 – 2014? Kritiker menar att Euromajdan var framgångsrikt tack vare allt stöd som den oppositionella rörelsen fick från västliga stater och organisationer som hade sina egna intressen i konflikten.

Varje stor förändring i samhället är alltid en komplex fråga. Självklart har det funnits krafter som påverkat - någonstans från väst och någonstans från öst - men det finns ingen plats för individer i historien. Passionerade ukrainare har gjort långt mycket mer för dessa förändringar än några pensionärer i Bryssel eller Kreml.

I ärlighetens namn, är du nöjd med konsekvenserna som följde av Euromajdan? Och om du är det, vilka specifika positiva konsekvenser tänker du på?

Uppriktigt sagt så finns det inte mycket att vara nöjd med för tillfället. Processen är ännu inte över. Det som utgör non plus ultra ["höjdpunkterna" reds. anm.] i dessa händelser är något metapolitiskt ur vårt perspektiv: Vi har våra egna förlag, gräsrotsorganisationer av nationellt sinnad ungdom, artiklar, böcker, kulturell acceptans av våra idéer, billiga politiska tillgångar med medföljande vinster.

Euromajdan-incidenten skedde till förmån för att Ukraina stegvis kunde stärka sina band till EU. Hur kan ukrainska nationalister stödja detta? EU ses av nationalister i västra Europa som en plågoande för nationerna som används av globalister för att påtvinga folken massinvandring, frihandel och överstatlig byråkrati. Och nu under kriget framstår det som något paradoxalt att Ukraina strider för sin nationella suveränitet samtidigt som man har EU-medlemskap som ett uttalat mål, eftersom medlemskapet skulle betyda att överge en stor del av er självständighet.

Återigen var det inte alls "till förmån för": det var ett politiskt uppror som i sin essens såg mot Europa i opposition mot "proryska hållningar". Sovjetregeringen har redan tagit från oss vårt förflutna en gång, vilket var rotat i jorden och blodet i vår gemensamma "Europe a Nation" [Oswald Mosleys slagord. reds. anm.]. EU är utan att tveka en grogrund för en degenererad samhällsordning och ingen av våra högerorienterade krafter tar det på allvar. Men oavsett detta så förde det oss närmare den europeiska världen av högerorienterad intellektuell tankegång - och ifrån den nybolsjevistiska, duginistiska retoriken. Dominique Venner, Guillaume Faye, Georges Dumézil, Adriano Romualdi, Armin Mohler, Friedrich Hielscher, Giorgio Locchi och många andra intellektuella har etablerats i våra diskussioner.

Arkivbild Ukraina.

Jag vet att många ukrainska nationalister och nationalister i östeuropeiska länder förespråkar en tredje väg mellan öst och väst kallad Intermarium. Kan du förklara lite vad detta innebär?

Detta är ganska marginella idéer som inte har någon egentlig betydelse. Något liknande Kalmarunionen, fast i östra Europa. Konceptet med stora länder "från Östersjön till Svarta havet", någon tredje mellanstatlig auktoritet i Europa - som sköld mot nybolsjevismen i öst och den nyliberala vägen i Europa. Det låter trevligt men förutom vackra ord och "vänliga" relationer ser vi ingenting. Vi går istället mot ett "gammalt Europa". I en sådan verklighet är politisk splittring rätt symptomatiskt.

Är visionen med Intermarium realistisk med tanke på att de flesta tilltänkta länder inte längre är fria och självständiga utan uppbundna i Nato och EU?

Det är inte så viktigt. Något kommer säkerligen att hända. "Brexit"-exemplet visade att det inte är omöjligt att ta sig ur dessa funktioner.

Kriget mot Ryssland

Håller du med om påståendet att befolkningen i Donbass och på Krim till större delen består av etniska ryssar? Om det är så, vore det inte rimligt för Ukraina att överge dessa områden? Eller tror du att Ryssland planerar att annektera fler ukrainska områden?

"Etniska ryssar" - det verkar som att även "ryssarna" själva inte känner till något sådan fenomen. De etniska gränserna dikteras av staten med den starkare armén. Under det förra århundradet fanns österrikare som kom att bestämma sig för att bli "österrikiska tyskar". I vår brigad finns det flertalet "etniska ryssar" från Krim som kämpar för sitt hemland eftersom de inte vill se det bli en del av den dysfunktionella och postsovjetiska regeringen i "Ryssland", och helt enkelt för att dessa "befriare" har förstört hela Krims infrastruktur under åren.

Ryssland har redan deklarerat Cherson och Zaporizhzhia-regionerna som delar av deras "territorier" - men oavsett vad är allt detta spekulativa utspel och sådant som regeringar gör.

Förutom Ukrainas territoriella integritet och politiska suveränitet, skulle du säga att det är något annat som står på spel i kriget mot Ryssland? Vissa nationalister hävdar att Ukraina är Europas sköld mot rysk imperialism medan andra hävdar att Ukraina utnyttjas cyniskt som ett svärd i det onödiga proxykriget som väst utkämpar mot Ryssland.

Jag är inte benägen att använda begrepp som "sköld". Det är poetiskt, men bakom denna sköld finns inte det nuvarande EU, utan det gamla, hjältarnas Europa.

För det första står "kultur" i en spengleriansk mening på spel i detta krig. Vår kultur är trots allt i ett framväxande stadium, men uppmärksammar redan de grundläggande värdena i vår gemensamma oikoumene. Vem kunde någonsin tro att stridsvagnar skulle dra fram i Europa, att kött och blod skulle pressas till sitt yttersta och horder av bolsjeviker från öst skulle slaktas?

Alla behöver sannerligen något - alla har sina egna intressen, men nationalister söker efter idéen om ett heroiskt Europa och inget annat. Vad som pågår bland eliterna är något som varken jag eller du känner till.

Stridsvagnar på Ukrainas stäpper.

Tror du att Ukraina kan besegra Ryssland militärt? Om så, hur skulle du definiera en seger över Ryssland och vilka fredsvillkor anser du att ditt land bör kräva av Ryssland?

Om man betänker narrativ från tidigare århundraden kan sådana resonemang slå tillbaka mot den som för ut dem. Min erfarenhet ger mig inga tvivel om seger, men det blir ett tufft krig, vilket kommer att ta ifrån oss många fler ädla söner av vår nation. Fredsvillkoren är enkla: Återställandet av territoriell integritet, skadestånd och elimineringen av den nuvarande ryska regeringen. Kanske är det dags för vissa "ryssar" att återta deras plats i den "förenade indoeuropeiska familjen" såsom Russian Volunteer Corps har gjort.

Hur tycker du att kriget går för tillfället och hur och när tror du att det kommer att sluta?

Kriget går förtillfället till vår fördel och det är det viktiga. Resten kommer tiden att utvisa, jag vill inte spekulera.

Många verkar ha överraskats av den ukrainska kämpaglöden. Finns det några särskilda insatser eller offer som gjorts under detta krig som du i egenskap av ukrainsk nationalist skulle vilja uppmärksamma som särskilt minnesvärda exempel av heroism bland Ukrainas soldater?

Det finns massvis med exempel, det här året har minnesmärkt tusentals hjältar och deras heroiska gärningar kommer att läggas till i framtidens aristokratiska panteon. Azovstal, Charkiv, Mariopul, Cherson, Soledar, Bachmut, Marjinka, Vuhledar och andra lika signifikanta platser - verkligheten kretsade kring dem vid en eller annan tidpunkt. För egen del vill jag i samband med denna intervju nämna mina kamrater som föll i strid med heroisk död: Grek, Deimos, Bulin - närvarande!

Arkivbild: Ukrainsk soldat.

Vissa i väst har kritiserat president Zelenskyj och andra för att hetsa Nato att ingripa i kriget, vilket skulle kunna leda till ett kärnvapenkrig. Borde inte Ukraina vara villiga att kompromissa med Ryssland i någon mån i syfte att skona resten av världen ett sådant öde?

"Resten av världen" - är inte den motbjudande för dig? Jag anser att det är dags att bränna den nukleära flamman. Men rent allvarligt är allt detta bara politiska pamfletter. Nato kommer aldrig att stå upp för oss i denna konflikt. Alla dessa fantasier av fåtöljsgeopolitiker har inget med vårt krig att göra. Allt vi ser är "sympatiskt stöd" med vapenleveranser. Så en sak kan man säga här: Detta är vårt krig och det är upp till oss att hantera Ryssland, och vi vänder oss strikt emot varje kompromiss.

Den etniska frågan

Många ryssar och ryska politiker har åsikten att ukrainare är en del av det ryska folket. Ni delar samma historia, samma religion och era språk är nära besläktade. Genetiska studier verkar också bekräfta detta nära släktskap. Vad är din syn på detta?

Återigen – språk, territorier, kultur samt folks rätt att hävda sina gränser bestäms i slutändan av en armé. Tyskland och Frankrike delar också samma historia i form av den frankiska statsbildningen. Det finns massvis med lingvistiska motsägelser i definitionen av "dialekter", pashtunerna [i Afghanistan] är ett bra exempel, polacker och fransmän delar samma religion - allt detta är inget mer än spekulation, vilket är typiskt för länder som vill rättfärdiga sitt casus belli. Ukraina har, som vi ser det, inget gemensamt med den imperialistiska myten om Ryssland, vi har kosackisk ”fria tyglars mark” och våra egna folkmyter, metaforiskt talat, "Non nobis, Indra, non nobis", och vårt eget indoeuropeiska språk. Genetiken är rätt enhetlig bland slaver i allmänhet, men låt oss inte glömma befolkningens egenskaper.

Skulle du säga att katolikerna i västra Ukraina är mer, mindre eller lika ukrainska som befolkningen i Donbass?

Det ukrainska folket består av flertalet folk, våra etnografer definierar fem antropologiska typer - ingen är bättre och ingen är sämre. De ukrainska nationalisterna behandlar varje värdig medlem av sin befolkning som sig bör. Om du tar två personer: Den frivilliga från Donetsk som tar striden i Bachmut och bögen som går på Lvivs krogar - endast en av dem beter sig anständigt.

Vissa kritiker av ukrainsk nationalism menar att den ukrainska nationen är mer eller mindre en artificiell konstruktion. Att Ukraina är ett gränsland där flera olika folk har levat och där gränser konstant har förändrats, men det har aldrig funnits ett ukrainskt folk eller en ukrainsk stat och att den nuvarande staten kallad Ukraina skapades något slumpmässigt som en administrativ enhet inom Sovjetunionen. Detta skulle innebära att de nuvarande ukrainska gränserna är tämligen förhandlingsbara. Håller du med om detta synsätt? Om inte, hur skulle du beskriva den historiska bakgrunden till dagens ukrainska stat, de historiska rötterna hos det ukrainska folket och deras rätt till detta land?

Först och främst kan jag säga med säkerhet att ifall du skulle undersöka visionärerna i den konservativa revolutionen eller tidiga moderna ideologier, så framgår det att varje "nation" är en social skapelse och inget annat. En av de första som förespråkade skapandet av nationalstater var Karl Marx, som vi förstås inte ser som en förebild.

Även om konceptet av en "nation" används i ett modernt sammanhang är det främst något biologiskt med en viss social konnotation. Angående den ukrainska statens tradition så kommer jag inte att bjuda på någon utförlig historielektion, men du kan undersöka ämnen som Kievrus-tiden och fram till Ukrainska folkrepubliken [statsbildning mellan 1918 och 1921. reds. anm.] - detta är en tillräckligt lång tidsperiod där vår etnonym användes.

Arkivbild Ukraina.

Genom historien, inklusive de kossackiska upproren, har Ukraina varit ett land bestående av östslaver med sin egna sociala kontext, som varit avgörande i konfrontationen med främmande nationer. Våra indoeuropeiska stäpper är fyllda med statsbildande traditioner, det har alltid funnits något som särskilt oss från våra grannar. Uppror, tumult, snarare än misslyckade försök av Ryssland att återskapa europeisk kultur eller europeisk monarki - är det inte det som ordet "nation" innebär? Kanske är det lämpligt att påminna er om er svenska historia: Svenska gränser har förändrats, till och med mer så än våra.

Kriget i Ukraina kan ses från flera olika perspektiv eftersom det finns flera underliggande faktorer bakom konflikten. En sak är att Ryssland betonar hela den här grejen med antiryska lagförslag rörande språk och andra saker som skulle kunna uppfattas som attacker mot rysk historia och kultur i Ukraina. Detta i kombination med artilleriattacker mot Donbass och förföljelser av proryska politiska aktivister i Ukraina framställs som om ett folkmord mot ryssar pågår i Ukraina. Vad är din tagning på detta? Har etniska konflikter provocerats fram i onödan av den ukrainska staten och ukrainska nationalister eller anser du att den ryska invändningen är fullständigt ogiltig?

De "antiryska" lagarna är snarare introducerade och implementerade av den nuvarande Ryska federationen. Jag har inga problem med att använda det ryska språket och har heller aldrig hört någon klaga på det.

Ryssland å andra sidan, med sina bombningar av bostadsområden i Donbass, deras "beskydd av det ryska språket", och dess eländiga liv hos deras nyligen "befriade" befolkning, som de "övergav" 2014 såsom många "proryska" propagandister konstaterar, har skapat en hel massa av upprörda människor som i slutändan helt och hållet vände sig till det ukrainska språket.

Den ryske medborgaren är som mest förödmjukad i Ryssland. Den nuvarande ryska regeringen är betydligt mer inriktad på att bygga nya moskéer, attrahera centralasiatiska och afrikanska invandrare, förstöra ryska familjer och radera ut minnet av deras rötter.

Omvänt, skulle du säga att den etniskt ryska befolkningen i Ukraina har gjort denna etniska konflikt mellan ryssar och ukrainare värre på något sätt? Vi känner förstås till att det finns mer än legitima klagomål över den sovjetiska behandlingen av ukrainare och andra etniska grupper, men är det inte fel att uteslutande skylla Sovjetunionens gärningar på ryssar? Särskilt med tanke på det omfattande judiska inflytandet över Sovjetunionen under Holodomor, som exempel. Dessutom bör väl tiden läka vissa sår, så vi är mest intresserade av ryska gärningar i nutid (efter Sovjetunionens fall) och hur det kan uppfattas av ukrainare som provokationer mot den ukrainska nationen.

Här vill jag lägga skulden på det ryska etablissemanget, vilket har sina rötter i det sovjetiska förflutna. Den ryska regeringen består uteslutande av extremt tvivelaktiga figurer med stundtals schizofrena tankar om ett "nytt Sovjet". "Ryssar" är samma påverkade folk som fortfarande plågas. Oavsett vad så är "ryssar" också skyldiga, eftersom de ännu inte funnit någon radikalism i sig själva, de har inget som påminner om någon egen livskraft, och själva existensen av "ryssar" i sig kan ifrågasättas. "Ryssar" accepterar vad än myndigheterna gör, de underkastar sig varje förnedring och tolererar varje övergrepp - de är förlorare och svagsinta sovoker [sovjetiska medlöpare. reds. anm.].

Slut på del 1 av intervjun

Här tar del ett av vår intervju slut. Om du tycker att något saknas, att vi borde ha ställt frågor om än det ena och än de andra så misströsta inte. I del två ställer vi frågor om judisk makt i Ukraina, om Zelenskyj, om Azovs märkliga utspel och om konflikten mellan Ryssland och väst. Missa inte det!