Tidigare har vissa lyckligt lottade kommuner kunnat freda sina invånare från fenomen som gruppvåldtäkter, åldringsrån och gettoisering genom att helt enkelt bevarat kommunen etniskt svensk. De mest kända exemplen på detta bör vara det moderata ”paradiset” Vellinge och sommaridyllernas Båstad. Timmarna för Båstads del som en kommun förskonad från mångkulturens välsignelser är numera dock räknade.

Enligt Helsingborgs Dagblad (3/10) finns det inte längre några bostäder åt de nyanlända ”flyktingarna” i Helsingborgs kommun. Därför jagas det nu med ljus och lykta efter nya tillhåll för främlingarna utanför kommungränsen. Bristen på bostäder i staden är så alarmerande att ansvarig politiker, Christian Orsing (m), deklarerar ”nödläge” över flyktingssituationen. Det lite smått absurda är dock att anledningen till detta nödläge är just den politik som Orsings partikamrater i regeringen för, en politik vars konsekvens är ohämmad massinvandring till Sverige. Detta faktum är dock ingenting som bekommer moderaten, utan han konstaterar istället frank att ”Vi fokuserar på nöd… nu är det en nödsituation som människor [främlingarna] ska komma ur så fort som möjligt.”

Svenskar i andra hand
Att det inte är svenskar med sociala och ekonomiska problem som Helsingborgs kommun prioriterar, framkommer klart och tydligt av tillgänglig offentlig statistik. Enbart under detta år, har kommunens politiker fördelat 130 lägenheter till de asylsökande. Detta kan jämföras med de 36 vilka blev över till de kommuninvånare vilka faller under kategorin ”socialt utsatta”, när främlingarna fått sitt. Till denna klara snedfördelning till förmån för de nyss hitkomna asylsökande, skall dessutom tilläggas att 54 procent av de utländska hushållen i Helsingborg är beroende utav socialbidrag.

Till kommunens flagrant anti-svenska politik, skall läggas den hotfulla ton som framkommer i moderaten Christian Orsings uttalande i Helsingborgs Dagblad av den 3/10. Efter det att denne liberale humanist proklamerat ”nödläge” för de stackars flyktingarna, vänder han sig till de tjänstemän inom kommunen, vars lott det är att skaka fram bostäderna till flyktingarna. Orsing konstaterar: ”Vi fokuserar på nöd… Vi ska vara tydliga med det när familjerna [de etniska främlingarna] kommer. Och vi ska vara lika tydliga mot tjänstemännen som tar emot dem när de kommer…”

Ett minne blott?
Vart ska då ”flyktingarna” – vilka till allra största del är män från norra Irak vilka under det att de väntar på att få godkänd s.k. ”asylstatus”, även kan ta hit sina familjer – vilka anlänt till Helsingborg ta vägen, om de hotade tjänstemännen inom Helsingborgs kommun inte lyckas trolla med knäna och få fram uppehållsorter för irakierna? Återigen har Christian Orsing svar på tal: ”Båstad har sagt att man är intresserad…” (HD, 3/10).

Självfallet lider jag personligen med de stackars kommuninvånarna i Båstad, vars relativt ostörda idyll nu antagligen kommer att öppnas upp för allehanda etniska och kulturella berikningar från Mellanöstern. Ändock är det något som ler inne i mig vid tanken på alla de uppblåsta, allt som oftast borgerliga höginkomsttagare, vilka ända tills nu kunnat fly bort från massinvandringens konsekvenser. Ty på behörigt avstånd har dessa socitetsmänniskor kunnat beskåda den miserabla tillvaro andra svenskar tvingats leva under i Landskrona, Malmö och Helsingborg. Nu kommer överklassen att få smaka på vad ”mångkulturell solidaritet” i praktiken innebär, när deras golf- och tennisbanor invaderas av burkor och barnvagnar.

Vad som nu håller på att ske är att massinvandringens konsekvenser allt mer sträcker sig utöver vårt arma land och det drabbar alla nordbor, oavsett vilken bakgrund man kommer ifrån. Moderaten Christian Orsings svek måste lyftas fram som det mest gemena en så kallat folkvald kan göra sig skyldig till, och till detta måste den radikala kampens väg lyftas fram även för de besuttna. Ty om Båstad som en svensk sommaridyll skall kunna bevaras, krävs mer av dess kommuninvånare än att i nästa val rösta på de påstått ”nationella” i Sverigedemokraterna. Det enda alternativet till parlamentariskt vanstyre och uppblandning utav vårt unika etniska och kulturella nordiska arv är radikal kamp, nationalsocialistisk kamp, i anslutning till Motståndsrörelsen.


  • Publicerad:
    2007-10-14 00:00