KRÖNIKA. Maria Larsson kommenterar den senaste tidens uppmärksammade händelserna på skolor runt om i Sverige, där skolpersonal på olika sätt utsatt svenska ungdomar för fara genom lögner och folkfientligt agerande.
Göran Törnqvist, Lorensbergaskolan i Ludvika, Hans Kristian Widberg, Enskede Gård gymnasium i Enskede och Annie Lundborg, Nyvångsskolan i Lund: Tre rektorer – tre lögnare.
På TV- nyheterna intervjuas en rektor om det fruktansvärda i att en människa knivhuggits till döds på hans skola. Området tillhör ”de lugna” sägs det, trots att så kallade ensamkommande bussas dit från andra områden för att inta skolan under dagtid. Men ingen hade kunnat förvänta sig det som nyss skett, säger rektorn. Därefter säger han att han inte vill ha en skola med extrema säkerhetskontroller. Tryggheten måste skapas ändå. Han ger ett osäkert och nervöst intryck, såklart. Just nu säger han bara det som måste sägas. Egentligen precis som vanligt, men just idag är det svårare än vanligt att låta övertygande. Människor är i chock. En rasfrämling har precis dödat en annan rasfrämling och skadat ytterligare en. Flera andra elever blev vittne till händelsen, och vardagen kommer aldrig mer att bli sig lik i det ”lugna” området i Enskede.
Enskede Gårds gymnasium hade helt rätt ”värdegrund” – ändå mördade en rasfrämling en annan och nu blir det aldrig mer sig likt på skolan.
Några dagar tidigare ljuger en annan rektor, för andra människor, i en annan del av landet. Under ett möte, där invånarna i Lund ska informeras om en ny gräddfil för rasfrämlingarna, ljuger Nyvångsskolans rektor Annie Lundborg, för invånarna i allmänhet, och en orolig mamma i synnerhet.
Mötet gäller bygget av 100 nya lägenheter i området Dalby i Lund. Hälften av dessa kommer att öronmärkas åt invandrare som fått uppehållstillstånd. En kvinna räcker upp handen i början på mötet och säger enligt Sydsvenskan:
— Jag vill inte ha någon på min dörr, då åker de ut! Finns det någon säkerhet? Vågar man släppa iväg flickorna utan att de utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp?
Denna oroliga mamma kallas av tidningens reporter för rasist, och hennes oro förminskas till att handla om ett ”rasistiskt utspel”. Per Wickström, chef för Dalby Hällestad verksamhetsområde, förklarar myndigt att deras bild av skolan skiljer sig åt och att skolan arbetar för att eleverna ska känna sig trygga. Därpå tar rektor Lundborg till orda:
— Du kan känna dig helt trygg när du släpper iväg dina flickor till skolan.
Så fortsätter mötet. En klok mamma har precis bemötts med floskler som jag vet att hon inte har gått på, och det gör ont i mitt mammahjärta. Massinvasionen ska fortsätta, till vilket pris som helst. Människors oro avfärdas som något ont, samtidigt som den verkliga ondskan breder ut sig mitt framför våra ögon.
Så tisdagen den 12 december får jag ett SMS från min dotter. Hon skriver att det på hennes skola senare samma dag ska hållas en aktion för de så kallade ensamkommande ynglingarna från Afghanistan. Det är en en skolstrejk som initierats av grupperingen Ung i Sverige, i protest mot utvisningarna till det de påstår är en säker död. Aktionen ska äga rum i skolor över hela landet och inte helt oväntat är representanter från Ung Vänster med som drivande på de respektive orterna.
På bilder i lokaltidningen dagen efter syns afghanska unga män sittstrejka på golvet i skolans glasentré. De bär plakat med känslomanipulerande budskap som ”Låt oss leva, var med oss”. De är omgivna av svenska ungdomar, mestadels flickor, som köar för att få skriva på protestlistorna.
Även om detta bara är en liten del av skolans elever så blir det så smärtsamt uppenbart hur väl skolans hjärntvätt har fungerat. Elevrådsrepresentanten uttrycker förundran inför uppslutningen, och verkar inte se det sjuka i att en grupp kravmaskiner lyckats lobba sig in i våra svenska elevers skolor med hjälp av vänsterrörelsen. De inte bara stjäl tid från våra svenska ungdomar, de förmår dem dessutom att skriva på listor som i förlängningen, om kraven går igenom, skulle innebära ännu större otrygghet för oss alla.
Min dotter deltog självklart inte i aktionen. Hon är alldeles för klok för att låta sig dras med i dylikt, tack och lov. Men hon är grymt medveten om att det krävs ett visst mått av spelad politisk korrekthet innanför skolans väggar om man inte vill riskera dåliga betyg. Det är alltså den verklighet vi har att förhålla oss till just nu. Skolpersonal, tjänstemän och politiker gör vad de kan för att invagga folket i falsk trygghet medan trupperna väller in och nu i stor skala finns mitt ibland det dyrbaraste vi har – våra barn och ungdomar.
Ja, det kan låta mörkt, men det finns verkligen också ljus i detta mörker. För det första : Det framkommer senare att en svensk elev rakryggat vandrat genom elevsamlingen och skanderat: ”Krossa socialismen!”. Det var säkert ännu fler som höll med honom, men det krävs såklart ett alldeles särskilt mod att som ung helt öppet gå emot samhällets påtvingade åsikter gällande vad som är rätt och fel, gott och ont. Jag väljer att tro att hans åsikter tillhör majoriteten på skolan, att de flesta vet men bara inte vågar träda fram. Ännu.
För det andra: I Studio Nordfront, torsdagen den 14:e december, sänds ett inslag som visar hur medlemmar i Motståndsrörelsen besöker en skola som också den drabbats av mångkulturens konsekvenser. Med resoluta steg intar de allmän mark invid skolgården och påkallar uppmärksamhet genom larm och rök. Ungdomarna närmar sig nyfiket och verkar alltså inte alls ha tagit del av – eller gått på – den färdigpaketerade bilden av Motståndsrörelsen. Då hade de kanske sprungit åt andra hållet, i ren och skär skräck.
Den uppmärksammade aktionen utanför Lorensbergaskolan i Ludvika, som visades i Studio Nordfront #3.
Jag pratade med en kamrat om detta idag, och vi hade båda sett samma sak – de kände igen räddningen när de såg den. Barn och unga är nämligen – i många fall – mycket klokare än vuxna. De har ännu inte helt hunnit plundras på sina naturliga, medfödda instinkter. De kanske visst hade tagit del av vuxenvärldens propaganda – men visste bättre. De såg att där fanns vuxna som äntligen sett dem, som förstod och som ingav hopp om framtiden. De såg ett klart och koncist budskap på en banderoll. Självklart och fullständigt logiskt: ”Svensk ungdom, slå tillbaka!”.
De fick förmodligen en del av sina instinkter bekräftade. Det är helt naturligt att använda sig av självförsvar när man blir angripen. Det är viktigt att stå upp för sina kamrater. Och rasfrämlingar hör inte hemma här.
Ännu en rektor gör nu bort sig. Denna gång inför Nordfront TV:s kamera. Det är en löjeväckande figur som med en översittares osmakliga attityd försöker fösa in ungdomarna i skolbyggnaden igen. ”Står ni för det här?”, vräker han ur sig åt de elever som inte verkar vilja slita sig från Motståndsrörelsens trygga närvaro. Hela hans uppenbarelse vittnar om den stora lögn han är en del av, och som han till varje pris vill upprätthålla. Men det han och många andra lögnare inte räknat med är att matematikens grundregler är lika orubbliga som naturlagarna. Det finns alltid ett facit, och ju fler exempel som visar sig i dagen, desto svårare kommer det vara att hålla det dolt.
Hoppa till huvudinnehåll
