European Unity Conference 2025 – en personlig betraktelse
RECENSION • Joakim Pålsson skriver i denna artikel en personlig betraktelse över den genomförda konferensen för europeisk enighet.
I slutet av november ägde enligt min mening en av årets största nationella höjdpunkter rum, nämligen årets upplaga av European Unity Conference. Denna gång hölls den en bit utanför Göteborg.
Konferensen var ett utmärkt tillfälle att knyta nya nationella kontakter och att lyssna till talare som framför slagkraftiga budskap och berättar om de organisationer eller partier de representerar. Denna gång medverkade även två musikartister som bjöd på sin musik – i alla fall den ena, medan den andre verkade vara någon sorts operasångare.
Jag anlände tillsammans med mitt sällskap till byggnaden omkring 15.30, där konferensen skulle hållas. Jag samtalade lite med vakterna, varav en jag kände sedan tidigare, innan jag gick in i lokalen.
Väl inne möttes man av en garderob där man kunde hänga av sig ytterkläderna, för att därefter gå in och umgås med andra nationella. Själva lokalen bestod av två våningar, där den övre hade bord och stolar att sitta och äta vid. God mat bjöds det senare under kvällen, och köksteamet hade verkligen lagt ner mycket arbete på att göra måltiden så välsmakande som möjligt.
Konferensen inleddes med att konferencieren berättade hur kvällen var upplagd och vad som skulle hända.
När han var klar tog en av musikerna plats nära baren för att spela klassisk musik på piano – något han var oerhört skicklig på. Efter sitt framträdande kunde jag se att han hade med sig CD-skivor från band han själv varit involverad i. Jag känner honom sedan tidigare, och han är en mycket bra person med hjärtat på rätt ställe. Han berättade lite om sitt nationalistiska engagemang och om hur nationella musiker bannlyses från olika håll. Han nämnde också några band som han själv tycker om, till exempel det svenska nationalsocialistiska death metal-bandet Nordic Storm (som jag själv också tycker är bra).
När han var klar välkomnades konferensens första talare upp på scenen – en äldre man från Irland vid namn Justin Barrett, som representerade en irländsk nationalsocialistisk organisation eller parti. Han talade bland annat om sin rörelses historia, sitt eget engagemang och hur han blev nationalsocialist, men också om vad han ansåg vara alla vita europeers gemensamma fiende och behovet av att enas mot denna. Han tog till exempel upp Gazakonflikten som exempel på vad denna fiende ägnar sig åt.
En sak jag särskilt lade märke till i hans tal var hans betoning av Hitlers betydelse. När han tog upp detta möttes det av kraftiga applåder.
Mellan talen umgicks och socialiserade man. Jag träffade flera personer jag träffat tidigare, men även en del nya. Jag knöt en del kontakter, kan jag säga.
Näste talare var Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland. Han berättade om sin organisation samt lite annat. Något jag tog fasta på var att han framhöll att Motståndsrörelsen är mycket mer än bara aktivister; den består också av mängder av exempelvis skribenter, grafiker och andra som bidrar på olika sätt. Jag är själv skribent, så det var därför jag tog till mig detta lite extra. Jag pratade med honom efteråt om vad jag tyckte om hans tal och om honom som talare i allmänhet – jag tror att han tog till sig det.
På det hela taget var stämningen härlig och trevlig – precis som det ska vara mellan nationella från olika håll i Europa och från olika organisationer och partier.
På tal om det kom nästa talare från vårt nordiska grannland Finland. Han hette Tuukka Kuru och hade med sig sin kollega Lauri. Kuru representerade Blåsvarta rörelsen (The Blue and Black Movement). Deras symbol var blå och förde mina tankar till en form av svastika… om än med lite fantasi. Med hjälp av en overhead gick han bland annat igenom ”What is the Blue and Black Movement”, som handlade om rörelsens historik och punkter.
Tyvärr missade jag den siste talaren, Povl Riis-Knudsen, samt en efterföljande paneldebatt, eftersom jag var tvungen att åka innan kvällen var slut. Men jag kan säga så här: De som inte kom dit alls missade verkligen något.