NATIONALISM • För andra året i rad ordnades den pan-europeiska konferensen ”European Unity”. I år bjöds konferensdeltagarna, förutom intressanta tal, på storslagen europeisk högkultur i form av musik.

Den nationalsocialistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen har publicerat en artikel om den pan-europeiska konferensen ”European Unity” på sin hemsida. Organisationen medverkade på evenemanget och ledaren Fredrik Vejdeland var även en av de fyra talarna som steg upp på scenen under kvällen.

Detta år bjöds de närvarande på europeisk högkultur då en musiker, som varit aktiv inom musiken sedan 1977, spelade piano både i inledningen och vid flera tillfällen under kvällens gång. Han spelade både egenkomponerad musik samt flera välkända klassiska stycken av äldre europeiska kompositörer. Enligt personer som befann sig på plats var pianistens framträdane ”intensivt, tekniskt, uthålligt och bra” och uppskattades av publiken. Även en operasångare klev upp på scenen för att underhålla de närvarande under kvällen.

Justin Barrett

Den förste talaren var ledaren för den irländska nationalsocialistiska organisationen Clann Éireann, Justin Barrett. Hans föredrag var enligt åhörare väldigt intensivt och informativt, men hade ändå en del humoristiska inslag. Han tog upp hur kapitalismen påverkar Irland samt den nu pågående massinvandringen till landet som har orsakat stora protester – och repression mot nationalistiska krafter – på den gröna ön.

Han berättade även om sin bakgrund som nationalsocialist och att han sedan ung ålder formats av ideologin. Enligt honom ska man inte bry sig om vad människor tycker om att man definierar sig som nationalsocialist. Vidare lyfte han fram den stora betydelse Adolf Hitler haft för nationalsocialismen samt riktade en hård känga mot sionisters agerande i både Europa och Palestina. Han presenterade även idén att ”vita måste ena sig” för att kontra ”sionisters ekonomiska kontroll” samt deras ”hat mot européer”.

Fredrik Vejdeland

Kvällens andra talare var Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland. Han lyfte i sitt framförande vikten av att besöka konferensen samt förklarade syftet med den. Han menade att den fyller ett viktigt intellektuellt och kulturellt område i den nationalistiska rörelsen.

Vejdelands anförande fokuserade på revolution och enighet och han presenterade Nordiska motståndsrörelsens strategi för att uppnå dessa. Han pratade även om den terrorstämpling som organisationen tilldelats av USA. Något som uppskattades av publiken var hans försvar av gatuaktivism och försvar mot de argument som ofta används av dem som förhåller sig kritisk till aktivism på gatan.

Tuukka Kuru

Nästa att kliva upp på scenen var ledaren och grundaren för den finska etnonationalistiska organisationen Blåsvarta rörelsen, Tuukka Kuru. Han höll ett mer föredragsliknande framförande där han använde sig mer av filmer och Powerpoint-presentationer.

Kuru berättade om Blåsvarta rörelsens historia och om de övergripande politiska mål man arbetar för att uppnå. Han förklarade skillnaden mellan deras syn på ”öppen finskhet” jämfört med Sannfinländarnas syn på saken där Blåsvarta rörelsen anser att man föds till finländare medan Sannfinländarna anser att vem som helst kan bli finländare.

Angående strategin att infiltrera etablerade politiska rörelser förhöll sig Kuru skeptisk till och förespråkade istället att man ska inta en ”Rockwelliansk” strategi.

Povl Riis-Knudsen

Den siste talaren för kvällen var den danske Povl Riis-Knudsen. Han berättade hur han växt upp i ett nationalsocialistiskt hem och att världsåskådningen alltid känts naturlig för honom. Han var med och grundade Danmarks Nationalsocialistiske Bevægelse (DNSB) och riktade även en del kritik mot rörelsen. Riis-Knudsen, som tidigare skrivit uppskattade böcker om nationalsocialismen, framförde bland annat att han av marknadsföringsskäl inte längre tycker att politiska rörelser bör använda den nationalsocialistiska etiketten utåt idag.

Riis-Knudsen passade även på att berömma Tuukka Kurus framförande och avslutade med att berätta om Sovjetunionens fall samt sina egna erfarenheter under perioden då det kommunistiska imperiet kollapsade.

Avslut

Kvällen avslutades med ett panelsamtal ”i form av en ”Hey Buddy”-special” där samtliga talare medverkade. Panelsamtalet uppskattades av åhörarna och lockade fram många skratt och applåder.

Tuukka Kuru lyfte fram erfarenheter från det finska parlamentariska systemet och beskrev vad han uppfattar som ”centrala motsägelser” inom den finska politiken. Justin Barrett kommenterade en händelse då han vägrade prata med den judiska ”journalisten” Ezra Levant samt förklarade varför man enligt honom inte bör prata med judar. Fredrik Vejdeland kommenterade de otaliga försök som gjorts för att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen och pratade om den personliga terrorklassning han fått av USA. Riis-Knudsen menar att den omtalade återvandringen som sägs hända i Danmark ”bara är prat”.

Bellum befann sig även på plats med ett försäljningsbord under kvällen och sålde träningsrelaterade produkter.

Evenemanget var sammanfattningsvis fyllt med tankeväckande ideologiska resonemang och musiken reflekterade storslagen europeisk högkultur. Talen skildrade den nationella kampen och dess utmaningar i olika länder och talarnas egna politiska resor. Trots vissa ideologiska skillnader så hade de fyra talarna samma mål: Att säkra en framtid för de europeiska folken i nutid och för all framtid.