KULTURMARXISM. Igår gick den 58 upplagan av Eurovision song contest av stapeln i Globen, Stockholm. Dennis Hopper genomled hela ”tävlingen” och sammanfattar här årets stora musikaliska spektakel.

Wikipedia

Globen rymmer cirka 16 000 besökare och det uppskattades att omkring 200 miljoner tittare, i 50 länder såg TV-sändningen då årets schlagervinnare skulle utses. Vi som tittade i Sverige fick väldigt passande höra den lesbiska mamman Lotta Bromé kommentera årets tävling. Något förvirrande lyckades Bromé få in Zlatan i sina monologer ett flertal gånger under programmets gång och jag blev smått besviken då han aldrig dök upp och rev av någon fotbollsinspirerad schlagerdänga.

Själva schlagergalans öppningsceremoni utgjordes av en surrealistisk och smått löjeväckande catwalkvisning med årets tävlande omgivna av 26 dansare iklädda olika papperskostymer skapade av den ”svenska” designern Bea Szenfeld. Szenfeld har gjort scenkläder till storheter som Lady Gaga, Loreen och Ola Salo. Hon har dessutom i samarbete med företaget Barilla gjort en klänning av pasta. Hon har även gjort kollektioner i plast men kvällens tema var papper och vissa av dessa papperskostymer vägde uppemot 40 kilo.

hakanssonmichaele.spotlife.se

Det är svårt att inte förundras av hur otroligt påkostat hela jippot är. Hela 3 200 personer jobbade med tävlingen, vilken ska ha kostat en bra bit över 200 miljoner kronor. Jag kunde inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara om vi på Nordfront haft samma resurser och mediala uppbackning och fått husera en liknande tävling i någon slags kulturell folkgemenskapstävling.

De 26 länder som bidrog bjöd på en lång och ”varierad” kulturmarxistisk parad. Fyrverkerier, laser, rök, dansare, ett scengolv som visade olika grafiska mönster och mängder av kläder som vi vanliga heterosexuella inte begriper oss det minsta på, avlöste varandra i ett surrealistiskt visuellt inferno. Vissa stack ut mer än andra, vi fick bland annat se en vuxen karl som älskar svart nagellack, en höggravid kvinna som strök sin gravida mage sensuellt och ett superhomo från Israel. Vissa deltagare fick nog många att undra hur de kunnat komma med. Georgien bjöd t.ex. på ett mycket psykedeliskt bidrag med massa olika färger som snurrade omkring, vilket kändes som rena LSD-trippen direkt från 1967.

FT.com

Men långtifrån alla bidrag bjöd på något spektakulärt eller minnesvärt. Ett flertal bidrag kändes väldigt avslagna och mediokra, däribland vårt svenska bidrag. Men då vår svenska kandidat, Frans Jeppsson Wall, är något så pass fint som en jamaicansk/svensk rasbastard så platsade han fint ändå. Vissa lyckades dessutom, något förvånansvärt, ännu sämre än vårt svenska stolpskott i sina försök att ta hem schlagervinsten. Bland annat den tyska deltagerskan, hon hade något som Lotta kallade för veganska kläder. Vad detta innebar förtäljdes aldrig, men det såg ut som hon skapat sina egna kreationer hemma i flickrummet. Det kan vara p.g.a. dessa veganska skapelser som Tyskland väldigt länge enbart hade en enda liten poäng i slutomröstningen.

sueddeutsche.de

Detta år deltog dessutom Australien än en gång och man kan ju undra lite i vilken kartbok Australien ligger i Europa? Men vad gör det då man skickar Dami Im, en australiensisk-koreanska, till denna fantastiska uppvisning av allsköns dekadens. Länge såg det dessutom ut som denna storslagna schlagerdänga skulle vinna men Dami snuvades i sista sekund på vinsten av Jamal från Ukraina med sitt förvånansvärt politiska bidrag, 1944.

Själva omröstningen var smått roande att bevittna då den politiska aspekten mellan länderna syntes med klar tydlighet. T.ex. gav Tyskland givetvis sina 12 poäng till Israel och i stort sett alla länder runt Ryssland gav Ukraina höga poäng. De centraleuropeiska länderna gav Australien höga poäng och här uppe i norr gav de flesta länderna Sverige mycket poäng.

När det väl skulle avgöras stod det mellan Ryssland, Australien och Ukraina och det kändes som Ryssland var tvungna att rösta på Ukraina. Både för att Ryssland fått väldigt mycket kritik för sina lagar mot homosexuell propaganda mot minderåriga och det uppenbara budskapet i Ukrainas bidrag om Stalin och Rysslands illdåd mot krimtartarerna under 40-talet.

Jamal härstammar själv från krimtartarerna och låten handlar om Stalins deportering av dessa år 1944. Hon har själv jämfört detta med Rysslands annektering av Krim 2014 men förnekar att låten skulle ha något politiskt innehåll. Trots protester från ryskt håll godkändes den ändå av den Europeiska radio och tv unionen, EBU. Denna union ska arbeta utifrån regeln att: ”Inga sångtexter, tal eller gester av politisk eller liknande natur är tillåtna under Eurovision Song Contest” och att de inte ser den politiska aspekten kan kännas väldigt märkligt och direkt ryssfientligt.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram hela schlagerfestivalens pinsammaste och mest bisarra händelse. I sluttampen då länderna lämnar in sina respektive omröstningar gavs den svenska, anti-vita ikonen, Gina Dirawi fritt spelrum. Vi minns alla hennes speciella framförande av nationalsången och de svenska folkvisorna på arabiska och hebreiska under melodifestivalen. Denna gång skojade Gina till det lite extra med en bögig och annorlunda ny ordlek, det man inte har i hjärtat får man ha i röven. Tack för att du skämde ut oss inför hela världen Gina…


  • Publicerad:
    2016-05-15 16:38