Nobelpriset i medicin för upptäckt av mikroRNA
2024-10-07 15:00
KOMMENTAR. ”Nästan hälften av de utpekade gängledarna är födda i Sverige”, skriver Expressen idag i ett försök att lura folk att gängkrig inte är ett mångkulturellt problem. Men att de är födda i Sverige är själva problemet, menar Simon Holmqvist.
Av alla lögnpressens olika filialer i Sverige tar nog Bonnierblaskan Expressen priset som talmudisk propagandasajt. Inte ens DN, med sin ”agendasättande journalistik”, har en sådan fräckhet i upprätthållandet av den mångkulturella lögnen och attacker på alla som försöker att avslöja den. DN har förvisso mer karaktären av propagandaorgan för de mer internationella globalistlögnerna, men man håller sig som regel från den mer kvällstidningssensationella chutzpah-tonen som familjen Bonnier istället får utlopp för i systertidningen Expressen.
Ett väldigt bra exempel på detta är dagens Expressenartikel ”Nästan hälften av utpekade gängledarna födda i Sverige”, signerad Fredrik Sjöshult. Förutom att den andas det tidiga 00-talets lögnpressoptimism, då tidningarna fortfarande kunde lura i folket nästan vad som helst om mångkulturen, är den full av de talmudiska rökridåer som har blivit något av Expressens signum.
Sjöshult försöker stämma i bäcken för alla som påstår att dagens gängkrig i de invandringstäta förorterna är kopplade till de senaste årens höga asylinvandring genom att hävda att en stor del av de mest tongivande karaktärerna i Stockholms olika gangsterkrig är andra generationens invandrare. Han har väl förstås helt rätt i att det är så, men det är väl samtidigt ingen som på allvar tror att det är afghanpojkar som kastar handgranater och skjuter ned varandra med kalasjnikovs i storstädernas förorter?
Att det nästan uteslutande är andra generationens invandrare – eller rasfrämlingar som bott i Sverige i omkring 20 år – som håller på att förvandla Sverige till ett 20-talets Chicago, skulle då detta tala till mångkulturens fördel?
Gängkrigen – en konsekvens av 80- och 90-talets oansvariga invandringspolitik
Det är alltså 80- och 90-talets oansvariga invandringspolitik som vi idag ser konsekvenserna av, åtminstone om man ser till förorternas gangsterkrig – de nyanlända tycks istället vara mer förtjusta i sexualbrott. Men förutom en tämligen förhöjd asylinvandring under Balkankriget – av vilka en inte obetydlig del faktiskt var vita som idag är assimilerade – var invandringen under 80- 90-talet inte ens i närheten av vad den varit de senaste åren. I snitt 20 700 per år under 1980-talet, 42 700 per år under 1990-talet, vilket sedan ökade till 62 300 per år mellan 2000 och fram till regeringsskiftet 2006, och 99 705 per år mellan 2007 och 2014. Rekordåret 2016 beviljades som bekant inte mindre än 150 535 uppehållstillstånd.
Så om barnen till 80- och 90-talets i jämförelse återhållsamma antal invadörer kan skapa ett sådant kaos att samhället trots ett okänt antal miljarder satsade på integrationsprojekt och polisresurser inte längre kan stävja en allt intensivare våldsspiral, hur kommer då andra generationens invandrare från 00 eller 10-talet att ställa till det?
Om 80- och 90-talets invandringspolitik var så oansvarig att den är orsaken till dagens kaos i förorterna, vad kommer då 00- och 10-talets invandringspolitik att bjuda på i framtiden?
Istället för den mångkulturvurmande slutsats som Sjöshult drar av sina egna konstateranden så pekar verkligheten mot något betydligt mörkare: Att dagens problem bara är en småsak i jämförelse med vad den senaste tidens massinvandring har att komma med om 15-20 år.
Det finns förövrigt ingen politisk lösning på detta problem, åtminstone ingen politisk i den traditionella meningen. Sjöshult skriver själv:
Det går inte att utvisa kriminella på grund av brott om de är födda i Sverige och det skulle även vara omöjligt att utvisa de som kommit hit i tonåren. De som invandrat hade inte heller stoppats av en skärpt migrationspolitik under de senaste årens flyktingvåg.
Och det här är någonting som alla så kallade Sverigevänner där ute måste förstå: Det är ingen idé att byta ut dagens politiker i riksdagen, eller att i högre utsträckning utvisa kriminella invandrare, för de flesta av de värsta kriminella rasfrämlingarna är redan medborgare och går inte att utvisa med dagens system.
Den enda lösningen som finns kvar för svenskarna är en folklig resning, en revolutionär omdaning av hela det system som tillåtit att vi har ”andra generationens invandrare” i vårt land från första början. Det är inte en fråga om integration, assimilering eller andra folkmordspåhitt. Det är en kamp om liv och död för vårt folk, kanske vår sista ödeskamp någonsin.
Alla integrationssatsningar har dessutom ytterligare banat väg för gangstermentaliteten i förorterna. Ifall segregeringen hade varit starkare hade andra generationens unga invandrarmän troligtvis i högre uträckning funnit sina identiteter i moskéer och i hemlandets heders- och stamkulturer snarare än i någon slags amerikaniserad gettotillvaro.
LÄS ÄVEN: Hellre böneutrop och muslimska friskolor än integration och rasblandning
För även om vi tänker som en Sverigevän och bortser från den demografiska aspekten av mångkulturen, utvisar fler kriminella invandrare och belönar duktigt integrerade Svensson-imitatörer, skulle vi ju likväl inte lösa problematiken med gangsterkrigen. Det Sjöshult här avslöjar, trots sina tafatta rökridåer, visar svart på vitt att det framförallt är de skötsamma invandrarnas barn som blir de värsta våldsverkarna. De som föds upp i ett främmande land, utan något minne av de gamla landets kultur och värderingar, är också de som kommer att forma sin identitet med sina jämnåriga kamrater i de kriminella gäng som är de verkliga makthavarna i Sveriges no go-zoner.
År efter år kommer vi alltså att se en ökning av unga beväpnade rasfrämlingar som sluter sig samman i grupper med täta lojalitetsband och oerhört starkt våldskapital, samtidigt som svenskar i allt högre utsträckning trycks undan och avväpnas av makteliten.
Nej, den enda lösningen är förstås att svenskar organiserar sig på ett sådant sätt att man kan beskydda varandra från det ökande hotet som är Sveriges gettofiering. Samtidigt som man arbetar för den revolutionära omdaning som krävs för den rasligt baserade repatrieringspolitik som dagens system inte ger utrymme för – men som också är den enda möjliga lösningen på dagens naturvidriga situation. Den dagen som den växande skaran invandringskritiker inser detta kommer också vår egen överlevnad snart att vara säkrad.
Källor:
Nästan hälften av utpekade gängledarna födda i Sverige
Beviljade uppehållstillstånd översikter (Migrationsverket)