KOMMENTAR • Expo har kartlagt en minderårig privatperson som är ”nära anhörig” till en minister och beskriver honom som en våldsam extremist som är en säkerhetsrisk för landet. Media hakar på drevet trots att man så ofta valt att vara tyst om personer med makt som utgör verkliga säkerhetsrisker.

I veckan avslöjade skattefinansierade Expo i en artikel att man sedan augusti förra året spionerat på en nu 15-årig pojkes sociala medier med anledningen att han är ”nära anhörig till en minister”. Eric Glaad och Jonathan Leman berättar vad han följer för sidor, att han tränat med Aktivklubb Sverige och att han uppmanat andra att aktivera sig. Den så kallade extremisten har till och med satt upp klistermärken.

Detta intrång i ett barns privatliv, som dessutom inte är en offentlig person, berättar man om utifrån ett vänsterperspektiv och fyller sin artikel med laddade antydningar om våld och hävdar att pojken är en ”säkerhetsrisk”. SVT är en av flera medier som förstärker detta narrativ utan en tanke på sina pressetiska regler genom att låta Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, uttala sig. Enligt henne så utgör 15-åringen en risk för att uppgifter om rikets säkerhet hamnar i fel händer.

— Det kan också vara så att det kan användas som någon typ av utpressning om information framkommer att det finns en anhörig engagerad i en våldsbejakande organisation, säger hon till SVT.

Dubbla måttstockar

Jämför detta med när Löfven-regimen gjorde islamisten Mehmet Kaplan till minister trots att man visste om hans koppling till Ibn Rushd. När han sedan umgicks med Grå vargarna försökte man skydda honom så långt det gick och Miljöpartiet tog aldrig avstånd från honom, även om han till slut tvingades avgå. Ett annat exempel är myndighetsveteranen Dan Eliasson vars utsvävande homosexuella livsstil till och med uppmärksammades internationellt. Det hindrade inte att han efter den skandalen fick bli generaldirektör på regeringskansliet.

Islamisten och homofilen gavs alltså tillgång till känsliga uppgifter om riket trots att det fanns tydliga risker och när det uppmärksammades hanterades de med silkesvantar. Samtidigt hängs en minderårig privatperson med ”fel åsikter” ut som en extremist med antydningar att han både vill och kan störta demokratin.

Även om Expo inte skrev pojkens namn i sin artikel så dröjde det inte länge förrän deras kollega rasforskaren Tobias Hübinette delade den informationen. På sin blogg skriver han att antalet besökare rusat på grund av detta och noterar med glädje och stolthet att de personer som han drevat mot mår dåligt nu. Han tror till och med att allmänhetens förtroende för medierna har minskat eftersom de ”skyddat sonen för att han är ett barn”. Oavsett vad det handlar om så är vänsterns moraliska kompass fullständigt defekt.